Undermedicin
Ur Sydsvenskan den 19/4 -04:"BARN SLUTAR ÄTA I VÄNTAN PÅ ASYL
Svåra upplevelser från hemlandet, föräldrar som inte orkar ge barnen hopp om ett bättre liv och väntan på besked om att få stanna får varje år hundratals barn att stänga av kontakten med omvärlden, sluta äta och tala.
- Vi står maktlösa, säger psykolog Marie Hessle."
Flyktingenheten inom barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm hade gjort en enkät bland sina kollegor runt om i landet. Denna visade att så mycket som 130 asylsökande barn förra året var intagna på psykiatrisk klinik i minst en vecka sedan de stängt av kontakten med omvärlden.
"I några fall rör det sig om vårdtider på upp till 40 veckor.
- Det är bara toppen av ett isberg. Långt fler barn finns i öppenvården eller är aktuella för insatser inom socialtjänsten, säger Marie Hessle som är enhetens chef."
Barnen i enkäten kommer fämst från de forna jugoslaviska och sovjetiska staterna, men även från Iran, Irak, Syrien, Turkiet och Algeriet.
"- De slutar äta, slutar tala, sjunker in i sig själva och hamnar i ett tillstånd som levande döda.
Genom att ge dem näring via sond hålls barnen vid liv och de förses med blöja.
Enligt Marie Hessle handlar det om barn som ofta har svåra upplevelser med sig från hemlandet och om förtvivlade, deprimerade, desperata föräldrar som inte orkar vara föräldrar och inte orkar ge barnen hopp om ett bättre liv.
Väntan på asyl frestar på. När så beskedet om avslag på asylansökan kommer sluter barnen sig för omvärlden."
Fenomenet är nytt:
"- Det här är en ny problematik för oss inom barnpsykiatrin och det är därför vi stått så handfallna."
På Exilen skriver signaturen "Måndag" den 20/4 -04: "- Vi står maktlösa, säger psykolog Marie Hessle."
Men det finns ju faktiskt en statligt tillverkad universalmedicin, PUT, utvunnen ur svenska skattebetalare. Den är visserligen mycket dyr men har visat sig vara oerhört verkningsfull. En allvarlig negativ biverkan är dock att flertalet medicinerade utvecklar ett livslångt behov även av andra statliga, och även kommunala, mediciner.
Men det är nog tyvärr så att våra folkvalda står maktlösa mot anstormningen av människor som söker ett bättre liv i Europa. Vi skulle behöva politiker av dansk eller finsk kaliber, men har väl de företrädare vi förtjänar. Undfallenheten går igen över hela linjen, se bara hur t ex bibliotekarierna vägrar köpa in litteratur kritisk mot asyleriet.
Hoppet, halmstrået, för oss är kanske att så många andra länder inom EU har svårt att hantera alla sina asylsökande och att det således kommer att betraktas som ett övergripande EU-problem.
Kanske finns lösningen i Tony Blairs idé om ett "safe haven", ett särskilt av EU-kommissionen administrerat område dit alla som söker asyl i EU skickas och får skydd tills de så småningom kan immigrera till något EU-land eller åker vidare nånannanstans.
|
|