|
|
Så har DO fällt sin dom om negerbollarna.
Varför har ingen statsvetare tagit upp en debatt om det svenska ombudsmannasystemet, som det har utvecklats?
Från början var Justitieombudsmannen en fruktad och respekterad institution, vars uppgift var att bevaka att STATSTJÄNSTEMÄNNEN skötte sina ärenden enligt reglerna, så att ingen medborgare skulle kunna behandlas orättvist. JO var ett fristående organ som skulle agera med omutlig objektivitet.
De senaste decennierna har vi sett en formlig explosion av ombudsmannainstitut, som i själva verket är regeringens förlängda arm. Som jag har för mig tillsätts ombudsmännen av regeringen??? Inrättandet av dessa ombudsmannainstitut har väl beslutats av riksdagen??? Anslagen till dem ingår i statsbudgeten. Inrättandet har väl skett i allmän konsensus, men dagens ombudsmän utövar klart en politisk makt, utan att vara folkvalda, utan att kunna ställas till svars och utan att deras beslut kan överklagas. De är en sorts politiska kommissarier.
Ett exempel är barnombudsmannen, som för närvarande innehas av socialdemokraten Lena Nyberg. BO tycker och tänker och ger åsikter och är remissinstans - på vilka grunder egentligen? Vad ger just BO den rätten? Vilken kompetens har BO för sina utlåtanden? Hållningen till t ex adoptionsrätt för homosexuella par tycks präglas av rent personliga uppfattningar hos aktuell BO och kan förändras med byte på posten. Lena Nybergs åsikter om daghem som enda lämpliga form för barnuppfostran präglar naturligtvis hennes ställningstaganden.
Det finns naturligtvis ett behov av att studera barns villkor i olika sektorer av samhället, men det arbetet kan inte samlas under en så diffus institution som BO som omöjligt kan ha den sakkunskap som krävs på samhällets alla områden. Många frågor hör väl naturligt hemma under t ex Socialstyrelsen, och BO borde ersättas av en avdelning för barn inom Socialstyrelsen. Hur barn hanteras inom det juridiska systemet hör kanske hemma inom en avdelning av Justitiedepartementet. Skolfrågor, inklusive mobbning, borde hanteras av skolmyndigheterna. Osv.
Den ytterligt svaga bakgrundsmotiveringen till att just DO tillskapades har på ett föredömligt sätt beskrivits av Thomas Gür i boken "Staten och nykomlingarna". Det fanns inga riktiga vetenskapliga undersökningar av om diskriminering överhuvud taget förekom, utan bara några förespråkare för olika invandrarföreningar som rapporterade subjektiva upplevelser. På denna svaga grund tillkom DO, vars område, makt och resurser sedan har växt lavinartat.
I det aktuella exemplet med negerbollarna har alltså DO nu slagit fast vad som ska kunna anses åtalbart och preciserat nivån på böter, 100 000 kronor. När lagar annars antas i Sverige sker det i en lång process där många instanser behandlar frågan och där olika politiska partier kan säga sitt. Innan förslaget läggs i en proposition har det behandlats och därefter läggs det fram för riksdagen som har möjlighet att svara genom motioner i en öppen process. Förarbetena till lagen ska sedan finnas som vägledning för domstolarna när de behandlar ett mål. Om medborgarna inte är nöjda med de lagar som den politiska majoriteten antagit kan man rösta bort den i nästa val och nya lagar kan antas.
Men här har alltså DO själv fastlagt var gränserna ska gå.
Hur kan man rösta bort DO? Vilket inflytande har medborgarna över DO:s beslut? Det är bara mycket indirekt. Genom att DO tillsätts av regeringen kan en ny regering byta DO, men görs det under innevarande DO-förordnande???.
Genom dagens politiserande form av ombudsmannainstitut har vi i praktiken fått en rad regeringstrogna lagstiftare som slår fast olika förhållningsregler för medborgarna, utan att vara folkvalda, utan att kunna ställas till svars, utan att de förhållningsorder de utfärdar har processats i det normala demokratiska systemet, utan att ha fastslagna verksamhetsområden, utan att det finns krav på vilken kompetens DO ska besitta, utan att de tillsätts i en öppen process, utan överklaganderätt. Vi har fått en ny variant av "konungens befallningshavare", vars beslut inte kan ifrågasättas. En märklig hybrid som faller utanför den demokratiska processen men ändå utövar politisk makt.
Ta bort dessa ombudsmän och återgå till ett starkt JO som liksom förr är medborgarnas kanal att övervaka statens tjänstemän. Låt intresseorganisationer driva sina frågor som intresseorganisationer. Låt statens myndigheter svara för sina ansvarsområden. Låt lagstiftaren stifta lagar och låt lagarnas tillämpning prövas i domstol.
Om idéerna om att förbjuda adventsljusstakar på företag och att få kalla negerbollar negerbollar hade utsatts för en demokratisk debatt hade de genast förpassats till den plats de hör hemma, i papperskorgen.
Och vem vet, Margareta Wadstein kanske aldrig hade kunnat göra politisk karriär utan som många akademiker fått ta ett annat jobb, kanske som adventsljusstakemonterare eller negerbollsförsäljare.
|
|