Hej Janne!
 
Jag har långledigt, och tid att läsa, tänka och reflektera. Det var intressant att läsa om det Integrationspolitiska programmet à la 1978 i tidningen. Jag hittade hela detta program på Myrorna för fem år sedan, och hade det som skräcklektyr på sängbordet under några år. För ett år sedan föll dessa böcker offer för en bokutrensning, och jag ångrar mig idag, det hade varit kul att ha dem kvar. Bra att du publicerar delar av detta ambitiösa och välmenande politiska manifest ifrån starten av den mångkulturella och mångetniska omdaningen av Sverige. Här finns mycket av förklaringarna till att det ser ut som det gör i landet idag.
 
Hela programmet präglas av en både rörande och förfärande naivitet. Det jag främst fastnade för i texten från 1978 som du nu publicerar var texten om barnen. Man skriver att samhället måste ge invandrarbarnen möjlighet att vidmakthålla och befästa sina kunskaper i hemspråket. Detta ansågs som en nödvändig förutsättning för invandrarbarnens intellektuella och känslomässiga utveckling, och sågs som ett krav för att de inte skulle bli en eftersatt grupp i samhället. De skulle härigenom få uppleva sin egen kulturbakgrund och sitt hemspråk som en tillgång i det svenska samhället.
 
Tanken var ju god, det enda kruxet var att det svenska samhället inte efterfrågade turkisk, kurdisk, jugoslavisk, iransk eller afrikansk kultur och dito språk, och inte heller såg dessa företéelser som en samhällelig tillgång. Möjligen kunde dessa nya tillgångar uppskattas inom den stora Invandrarindustrin som började växa fram. Men inte för övrigt.
 
Hur tänkte man? Trodde man att man kunde konstruera en efterfrågan på främmande kulturer? Hade det svenska folket levt i kulturellt och språkligt mörker fram tills dess att massinvandringen tog fart?Vad jag kan påminna mig från mitt yrkesliv fram till 1977 hade varken jag eller mina arbetsgivare törstat efter någon som hade kunskap om till exempel kurdiskt språkbruk eller kultur. Hade politikerna som totade ihop detta invandrarpolitiska program levt i en känsla av att någonting viktigt fattades, att det fanns en bristsituation genom att enbart den svenska kulturen och det svenska språket var dominerande i Sverige? 
 
Hur kunde de komma fram till att det var människor från cirka 150 olika länder som fattades Sverige? Hur, hur kunde de komma fram till att människor som kommer från andra avlägsna och inbördes vitt skilda kulturer var en välsignelse och en förutsättning för fortsatt samhällelig utveckling i Sverige? "Mångfald istället för enfald!" är ett exempel på en slogan jag minns ifrån allt kampanjande genom åren för att få oss tröga svenskar att fatta galoppen. Detta är i sanning ett fenomen som jag hoppas att våra kunniga socialantropologer tar sig an i kommande forskning! 
 
Man skrev vidare i programmet att "Vi måste förhindra att invandrarbarnen blir halvspråkiga och inte känner trygghet i sin kultur. Förskolan och skolan måste motverka de oroande tendenserna till skiktning mellan barn med olika bakgrund". Ja, hur det gick med det vet vi ju också. Man lyckades dåligt med att förhindra att invandrarbarnen blev halvspråkiga. Tanken att de skulle känna trygghet i sin gamla kultur är naturligtvis helt rätt som bas för identiteten, men även helt absurd eftersom de förflyttats till en helt annan kultur - den svenska, och man inte gjorde något för att stärka hela familjens förankring i det svenska samhället och den svenska kulturen. Jag träffar än idag i mitt arbete invandrare som varit upp till femton år i Sverige och fortfarande inte kan tala svenska. Det kanske hade varit mera naturligt att satsa på deras trygghet och utveckling i den rådande kulturen i Sverige istället för tvärtom....
 
Nu berättar de invandrade barnen om hur de varken är svenskar eller hemmahörande i sin gamla kultur. De har hamnat i ett kulturidentitetens ingenmansland och är de som får betala det allra högsta priset för det gigantiska svenska mångkulturella experimentet. De är kanske inte en eftersatt grupp om man ser till exempelvis hur många kronor som satsas per elev i skolor i invandrartäta områden jämfört med utpräglat svenska dito. Men de är ändå i viss bemärkelse chanslösa eftersom så många inte får godkänt i kärnämnena i grundskolan, och så många inte talar ren svenska trots att de kan vara födda i Sverige.
 
Skolan har således inte lyckats förhindra att det uppstår en skiktning mellan barn med olika bakgrund, trots de goda förhoppningarna från 1978. Självfallet eftersom skolorna finns inom bostadsområdenas närområden, trots försök med betygsintagning istället för närhetsprincipen till gymnasiet. Det är i grundskolan den kunskapsmässiga grunden läggs. Jag och min tonårsdotter bor, lever och rör oss i utpräglat svenska miljöer. Jag har dragit den enkla slutsatsen att hon inte blir speciellt berikad av att lära sig Pidgeon-svenska eller bli kallad Svenne-hora i en skola som präglas av våld och anarki. Jag är inte ensam om att ha valt detta sätt att leva, fjärran från de invandrartäta områdena. Jag har grannar med barn, akademiker och enormt politiskt korrekta, som uttryckt att vårt bostadsområde är lite "tråkigt" eftersom det inte är "mångkulturellt". Denna form av hyckleri får mig att se rött, och jag har mycket syrligt försäkrat dem om att ifall det är så att de vill byta sina sekelskiftesvåningar mot någon lägenhet i Rinkeby eller Alby för att få sig lite mångkultur till livs så torde det inte vara några som helst problem att genomföra ett sådant byte.....
 
Även våra politiker väljer bort de mångkulturella områdena. Göran Person blir godsherre i Sörmland. Han har nog kommit lite väl långt bort ifrån Botkyrka där. Han siktade för långt söderut, och hamnade utanför den nya och spännande, dynamiska och underbara mångkulturella verklighet som sossarna så ambitiöst har skapat och som han och hans gelikar kräver att vi andra ska leva och trivas i.
 
Det var väl arvet efter den gode Per Albin Hansson som spökade när det invandrarpolitiska programmet skapades 1978. Han kunde konstruera ett Folkhem som fungerade. Hans politiska efterföljare drabbades av hybris och nu ville man göra om tricket, förbättra det och skapa ett Folkhem för Alla Människor På Hela Denna Jord!  Alla, absolut alla hade rättighet att omfattas av det välstånd som skapats i Sverige.

Varje annan uppfattning ses än i denna dag som ett tecken på något som kan sammanfattas i termer av rädsla och rasism. Det är också därför som vi, som enda land i närområdet, inte inför några övergångsregler inför EU-utvidgningen den 1:a maj. Ska i sanning bli intressant att se hur detta slutar!
 
Ja, inget av detta är något nytt för dig, men jag ville bara spontant skriva av mig mina tankar.
 
Lev väl!

---