En socialsekreterares funderingar:
|
|
Sedan när behöver vi speciella badtider för kvinnor i Sverige år 2004?
Dagens Nyheter är sannerligen en ständig källa till glädje, med alla spännande och ibland rent hisnande läsupplevelser om det framväxande mångkulturella Sverige som denna tidning ständigt bjuder på. Jag tror inte att man i någon annan daglig svensk publikation kan hitta samma aldrig sinande ström av obrutet positiva artiklar i ämnet som där.
Dessa reportage är oftast väldigt onyanserade. En reporter har fått syn på någon ny företéelse, initierad av invandrare, och beskriver denna i starkt positiva och okritiska ordalag. Några följdfrågor om vart enstaka, till synes harmlösa, multikulturella yttringar kan leda oss i förlängningen ställs mycket sällan. Det behövs dock bara att man ser lite längre än näsan räcker. Gör man det infinner sig genast många frågor om hur samexistensen mellan alla vitt skilda kulturer i landet ska kunna lösas på bästa sätt.
Den 31 augusti 2003 publicerades i Dagens Nyheter en artikel av Ann Persson. Artikeln beskriver hur den speciella badtiden för kvinnor i Tenstahallens bad har tagits bort på lördagsmorgnarna, och några reaktioner på detta beslut. Under våren 2003 hade Tenstahallen hållit öppet endast för kvinnor två gånger i veckan, men nu hade lördagstiden tagits bort. Sodi Shabani, ordförande i Tensta Kvinnocenter, har frågat varför kvinnotiden på lördagarna togs bort när den var så populär, och fått svaret att det var just därför att den var så populär som den tagits bort.
Anledningen till detta var säkerhetsskäl samt att det blev för stökigt och smutsigt i omklädningsrummet. Ann-Christine Wallander, chef på Tenstabadet, berättar att det blev smutsigt och stökigt i omklädningsrummet eftersom många inte följde de regler som gäller på ett badhus. Dessutom blev det en ren säkerhetsfråga eftersom de flesta av kvinnorna inte kan simma, och personalen ofta fick dyka i och rädda kvinnor som badar med kläderna på som snabbt höll på att sjunka av tyngden.
"Vi har inte personal nog, men det är inte pengar som saknas utan vi har helt enkelt inte lyckats hitta kvinnor med simlärar- och badvaktsutbildning som vill jobba extra tidigt på lördagsmorgnar", förklarar Ann-Christine Wallander.
Meningarna bland personalen är dock delade. Eija Tyyskä, som arbetat med kvinnors hälsa inom storstadsprojektet, menar att man bör arbeta aktivt för att hitta passande kvinnlig personal. "Flickor som går i skolan och har läxor, kvinnor som arbetar och har ansvar för att det står mat på bordet hinner inte komma hit på onsdagar före klockan halv sex och de behöver den här badtiden (på lördagarna), och vi bör mer aktivt arbeta för att hitta personal", säger hon.
Hon tillägger att det alltid blir smutsigt när det är trångt i omklädningsrummet. "Vi måste ha tålamod och förklara. Många talar inte svenska, men om vi tar oss tid blir badet ett steg in i samhället för de här kvinnorna".
Speciella badtider för kvinnor är således avsedda för muslimska kvinnor som har ansvar för att maten kommer på bordet och inte får blotta sig för männen och därigenom riskera sin heder. Därav behovet av speciella badtider på lördagar för just denna grupp, kan man utläsa av artikeln. Hur detta skulle kunna utgöra ett steg för kvinnorna in i det svenska samhället går däremot inte tydligt att utröna av texten.
En liten ledtråd hittar man dock i slutet av artikeln. Kvinnor som aldrig tidigare ens sett djupt vatten innan de landade i Stockholm har upplevt vattenstaden Stockholm som skrämmande. Första gången de gick ner i en bassäng kändes det som om vattenmassorna kunde sluka människor, enligt texten, som vidare berättar att vattenovana kvinnor ofta tappar balansen, vispar runt med armarna och grips av panik.
Sodhi Shabani, se ovan, berättar att vattnet tidigare hade makt över henne. Nu kan hon simma även i den djupa delen av bassängen utan att vara rädd. Att kunna gå hit och bada ger kvinnorna vingar, säger hon, och fortsätter: "Vi kommer ut i samhället på våra egna villkor och får sedan lättare att stödja våra egna döttrar så att de lär sig simma!".
Redan här väcks många frågor. Visserligen är Stockholm en vacker vattenstad, som Sodhi Shabani helt rätt uppfattat det, men så full av vatten är den väl ändå inte att simkunnighet är en förutsättning för att komma in i samhället?
Jag är verkligen ingen motståndare till att alla ska vara simkunniga. Jag är däremot instinktivt skeptisk till integrationsprogram som innehåller badövningar och andra liknande kvinno-kurser där man till exempel lär invandrarkvinnor att cykla.
Det finns andra insatser som borde prioriteras hårdare, enligt min åsikt, som en översyn av rätten till barnledighet i upp till sammanlagt femton år eller mer då man tillåts lägga allt sitt integrationsarbete på is. Även studier i svenska och kunskap om det svenska samhället och kvinnors ställning i Sverige idag borde byggas ut. Kulturkrockar är oftast smärtsamma, men man kan inte bädda mjukt för dessa kvinnor hela deras liv.
Man kan inte heller låta bli att fråga sig var döttrarna som nämns ovan ska lära sig simma. I Tenstahallen? Var ska de i så fall sedan praktisera sin erövrade simkunnighet? Vid Stockholms många friluftsbad? Kommer speciella badtider för dem att införas även där, i så fall?
Åter till artikeln. Nurten Karci går frimodigt omkring i en bikini på kvinnobadtiden, enligt reportaget. "Även om jag går runt här inne i bikini på kvinnotiden så skulle jag absolut inte vilja komma hit då min mans kompisar är här!", förklarar hon.
"Jaså minsann." tänker man då, så långt kommen i läsningen. Nya frågor infinner sig. Vilka är det då som kan tänkas bada tillsammans med hennes man och hans kompisar? Är det de förmodat lössläppta och simkunniga svenska kvinnorna? De som utan tanke på mattider eller heder skamlöst blottar sig i bikini, som de haft för sed att göra sedan 1950-talet? Är det de som badar i badhuset tillsammans med hennes man och hans kompisar på övrig tid? (Att männen är simkunniga utgår jag ifrån, eftersom de tagit sig igenom vattenstaden Stockholm till Tenstabadet.)
Av reportaget att döma verkar det snarare som om det är DN-journalisten Ann Persson som är ute på djupt vatten, och inte invandrarkvinnorna.
En följdfråga som Ann Persson aldrig kommer fram till är om det nu är dags att införa separata badtider även för svenska kvinnor och invandrade muslimska män? Svenskorna är inte dummare än att de förstår att de av Nurten Karcis man och många av hans kompisar betraktas som mindre ärbara än deras egna kvinnor. Detta synsätt kan upplevas som mycket besvärande för en svensk kvinna, eftersom hon är van att kunna röra sig och bada fritt utan att för den skull bli bedömd som mindre värdig eller ses som en "hora".
Hur eliminerar man denna känsla av olust hos en badande Eva Svensson som badar tillsammans med Nurten Karcis man och hans kompisar? Har det ens föresvävat någon att hon kan ha samma starka känslor av utsatthet av dessa mäns blickar som Nurten Karci, vars obehag man lindrat genom speciella badtider? Blir den logiska och mångkulturella lösningen att svenska män och kvinnor kan fortsätta att bada tillsammans, men inga andra? Kan vi könsblandade svenskar kanske överta den nu lediga badtiden på lördagarna i Tenstahallen? Vart hamnar vi i förlängningen med detta?
Här föreligger sannerligen ett administrativt, etniskt och mångkulturellt badtids-schemaproblem för till exempel Eija Tyyskä och Sodi Shabani att försöka lösa. Ytterst är det väl politikerna, som vanligt, som får fatta beslut.
En synnerligen avancerad tidsplan för badtiderna där alla tänkbara kulturkrockar åt alla håll elimineras borde härigenom framarbetas, och jag ser med spänning fram emot detta nya mångkulturella badtidsschema för Stockholms simhallar. Inte minst ser jag fram emot ett uppföljningsreportage av problematiken i Dagens Nyheter av Ann Persson!
