Moderata Samlingspartiet har lanserat ett nytt förslag inom flyktingpolitiken: de asylsökande som nu får stanna i Sverige utan att ha beviljats asyl - som får uppehållstillstånd på humanitära grunder - ska fortsättningsvis få stanna som arbetskraftsinvandrare, om de får tag i ett arbete.
Samtidigt ska bidragsnivåerna inte vara lika höga för nykomlingar som för människor som bott en längre tid i Sverige.
M-förslaget väcker två frågor (av vilka dock inga ställdes av några TV-journalister):
Anledningen till att så många lyckats få stanna på "humanitära grunder" är ofta att man kunnat förlänga sin vistelsetid i Sverige genom ständiga överklaganden, med benäget bistånd av diverse flyktingadvokater som lever på denna hantering. Med hänsvisning till den långa tiden i Sverige, och "barnens bästa", kan man till slut utverka sitt PUT.
Om moderaterna vill ändra på detta, betyder det att (m) vill begränsa möjligheterna till överklaganden? Betyder det att man förordar en mer restriktiv tolkning av barnkonventionen? Hur vill man gå tillväga praktiskt?
Möjlighet till arbetskraftsinvandring finns i princip redan idag, inom ramen för politiken för reglerad invandring, fastslagen av riksdagen i slutet av 60-talet. Man ska dock först ha löfte om ett arbete i Sverige för att få stanna. En politik som alla riksdagspartier, inklusive moderaterna, formellt står bakom.
På vad sätt skiljer sig moderaternas nya arbetskraftsinvandring från den tidigare? Handlar det nu helt enkelt om en fri invandring?
Per Unckel försäkrar att syftet med m-förslaget inte är att totalt sett minska invandringen till Sverige. MUF-ordförande Idegard går längre, han säger till och med att invandringen ska öka framöver.
Det vore kanske ur moderat horisont konsekvent. Mer tillgång till billig arbetskraft, mer av konkurrens på arbetsmarknaden - det kan ju pressa lönenivåerna.
Det är lätt hänt - inför SSU:s hållningslösa angrepp på moderaternas flyktingpolitik - att fatta sympati för den moderata politiken. Men detta kan vara som att hoppa ur askan i elden.
