Huvudargumentet mot regeringens agerande i fallet med Åselekurderna var att man inte kan skicka i väg barn som stannat så länge i Sverige och hunnit rota sig.
En slutsats av det inträffade blir rimligen att det gäller att nu arbeta förebyggande och undvika att sådana situationer uppstår på nytt. Viktigast är att över huvud taget inte locka hit asylsökande. Detta kan ske genom att andra signaler sänds ut än vad som hittills skett. Det får inte skapas falska förhoppningar. Kanske har vi här en del att lära av Finland.
Därutöver bör ett system eftersträvas där ansökningar lämnas in i hemlandet och prövningar av asylärenden sker utan att vederbörande behöver komma till Sverige.
När någon ändå kommer hit gäller det att undvika att vistelsen drar ut på tiden. I många fall är det uppenbart att asylskäl saknas, då kan avvisning ske direkt vid gränsen.
Identitetskontroller måste skärpas, genom tagande av fingeravtryck och samkörning av dataregister.
När ärenden måste behandlas ska prövningen ske snabbt. Möjligheterna till förhalningstaktik, genom överklaganden och nya ansökningar, måste drastiskt inskränkas. Beslut om en avvisning ska verkställas omedelbart och effektivt. Försök till saboterande av avvisningsbeslut måste straffbeläggas.
Mycket av detta kan låta hårt, men erfarenheten visar att det är nödvändigt - för barnens skull.
Jan Milld
