En invandrad kvinna från Polen, läsare av Blågula Frågor, förundrar sig över oss svenskar. Hon kan inte förstå att varför så få vågar säga sin mening om flyktingpolitiken. Varför vågar inte fler öppet ta ställning, varför är vi så rädda för politiskt engagemang?
Vad är det som vi är så rädda för?
I de forna kommunistdiktaturerna var det begripligt om folk var rädda. Politiskt arbete kunde där få helt påtagliga konsekvenser: man fick säkerhetspolisen i hälarna, man kunde förlora jobbet, man kunde t.o.m. hamna i fängelse.
Intill nyligen har jag tyckt, att hon där hade en poäng. Nu börjar jag undra. Har jag själv, genom att vara redaktör för tidskriften Blågula Frågor, fått den svenska säkerhetspolisen i hälarna? Enligt påståenden som publicerades i Mitt i Haninge den 21/1 1997 är det så. Trubaduren Bernt Staf skriver: "SÄPO anser att ´Blå-gula frågor´är en fascistisk organisation".
Även om detta faktiskt skulle vara en uppfattning bland svenska säkerhetspoliser - hur skulle Bernt Staf kunna veta det? Varför skulle hemliga polisen meddela honom? Vad MiH här ägnar sig åt är att sprida rykten.
Nu har påståendet om "fascism" ändå gått ut till läsarna, och för Blågula Frågor blir det som att med ett "ja" eller ett "nej" besvara frågan "Har du slutat slå din fru?" Här ändå ett försök:
Innebörden av "fascism" är ett förkastande av demokratin och dialogen, ett bejakande av våldet och den starkes rätt. Blågula Frågors position är den motsatta.
Vi anser att det måste finnas yttrandefrihet och en öppen debatt, där fakta och argument redovisas, där olika sidor får komma fram. Då får medborgarna en möjlighet att bilda sig en egen uppfattning. Sedan är det majoritetens uppfattning som ska gälla.
Problemet med flyktingpolitiken och den invandring som skett till Sverige under de senaste 10-15 åren är att dessa demokratiska principer inte respekterats.
I sak anser Blågula Frågor att "lagom är bäst". Vi motsätter oss inte invandring, men den ska ske i en sådan takt att det sker en integrering i det svenska samhället av dem som invandrat. Annars får vi problem med språk och arbete, med skolgång och social anpassning. Blågula Frågors uppfattning ligger här väl i linje med vad en majoritet av svenska folket anser.
Den ligger förmodligen också i
linje med vad många invandrare anser. De kan nu få betala dubbelt
för den förda flyktingpolitiken. Dels får de, som andra svenskar,
vara med och betala för den på skatten. Dels riskerar de att drabbas
av främlingsfientlighet.
Främlingsfientlighet ska - liksom svenskfientlighet - bekämpas, men just därför krävs att invandringen blir reglerad.
Jag delar Johan Löfgrens uppfattning, att det är samhällets fel när en del svenska ungdomar drivits till en oförsonlig inställning - inte bara pga den förda flyktingpolitiken utan också genom att man inte respekterar kritiker, inte bemöter dem på ett sakligt sätt. Istället dessa etiketter - som bl.a. Staf ger prov på.
Detta betyder inte, och det tror jag heller inte att Johan menat, att våld kan ursäktas. Den som avsiktligt skadar en annan människa bär alltid - oavsett ålder och födelseort - ansvaret för detta.
Jan Milld
