"I liberalernas Europa blir kommunismen aldrig rumsren". Så står det på fp-affischer inför det stundande EU-valet. En annan företeelse som folkpartiet liberalerna inte vill låta bli rumsren är "rasismen". Det är i och för sig en vällovlig ambition, men rymmer fallgropar och risker.
Ett aktuellt exempel på detta är uttalandet den 30 augusti från Jan Björklund och Caroline Lundbom, fp-politiker i Stockholms stadshus, där de angriper två böcker som Anders Carlberg rekommenderat till läsning. Det gäller "Lagom är bäst!", skriven av Jan Milld, och "Invandring - sammanbrott eller utveckling", skriven av Ingrid Björkman/Jan Elfverson/Åke Wedin. I uttalandet betecknas böckerna som "rasistiska". I en intervju från TV2:s ABC-nytt använder Jan Björklund uttrycket "rasistisk propaganda".
Detta är starka ord, och en mycket allvarlig anklagelse. Vilken grund har Jan Björklund för sitt påstående? Tillfrågad om huruvida han själv läst de kritiserade böckerna visar det sig att så inte är fallet. Han har inte läst någon av dem. Samma svar ger Caroline Lundbom.
Lundbom vägrar blankt att ta tillbaka - med hänvisning till att hon ju inte läst materialet! Sitt uttalande försvarar hon med att böckerna i massmedia framstått som "rasistiska" och "alla andra" också uppfattat saken på detta sätt, varför då gå på just Björklund och henne?
Påfallande är hur lättsinnigt både många journalister och föregivna experter jonglerar med dessa etiketter - "främlingsfientlig", "invandrarfientlig", "rasist" - utan att någonsin precisera vad de lägger in i begreppen.
Till detta kommer drev- och snöbollseffekten. Vad som börjar med en bisats om "främlingsfientlighet" har snart växt till ett kategoriskt påstående om "RASISM". När detta sedan har upprepats av tillräckligt många blir påståendet till en "sanning", som inte behöver beläggas.
På just detta är Jan Björklund och Caroline Lundbom ett bevis.
Ingrid Björkman, Uppsala
Jan Milld, Västerhaninge
