De 68 personer - politiker, flyktingadvokater
och diverse kändisar - som i två debattartiklar i DN 25/9 och
4/10 1996 kritiserat den flyktingpolitiska propositionen för inhumanitet
sägs representera svenska folket. Så är dock ingalunda fallet.
En majoritet av de 68 - flyktingadvokaterna inräknade - tillhör
det kulturella och politiska åsiktsetablissemanget. Dessa lever i
en egen värld, fjärran från folkmajorititeten och den hårda
verkligheten.
De 68 klagar på att bara 2% av de
asylsökande erkänns som "flyktingar" och antyder därmed
försåtligt att bara en liten "rännil" av alla
som söker sig till Sverige får uppehållstillstånd.
Detta är en drastisk felbeskrivning av den faktiska situationen, eftersom
över 60% av alla sökande beviljats asyl *.
I verkligheten har Sverige under 1990-talet
beviljat permenanta uppehållstillstånd i en omfattning som saknar
motstycke i Europa. Sverige har därmed etablerat sig som det förlovade
landet för flyktingar och invandrare från världens alla
hörn.
Sveriges enastående position i detta
avseende har framförallt klarlagts genom FN:s Flyktingkommissariat
- UNHCR - i dess sakliga rapport Refugees, Asylum in Europe (1995). Ett
sammandrag av rapportens faktauppgifter framgår av vidstående
diagram (finns i
Faktabanken: jämförelse med andra i-länder, blågul
anm.).
Svenska media har ofta påstått
att Tyskland under 1990-talet varit det land som beviljat flest asyltillstånd*. I stället är det så att Sverige under
femårsperioden 1990-94 beviljat nästan 42.000 fler permanenta
uppehållstillstånd än det stora och resursrika Tyskland.
Räknat i förhållande till ländernas folkmängd
har Sverige beviljat nästan 15 gånger så många permanenta
asyltillstånd som Tyskland!
Härutöver har Sverige också
accepterat en synnerligen generös anhörig- och anknytningsinvandring
som t.o.m. är större än asylbeviljandet. Den totala invandringen
uppgår därmed till ca 1/4 miljon människor enbart under
femårsperioden 1990-94. Detta motsvarar en stad av Malmös storlek!
Vi har därför svårt att
instämma i de anklagelser om britande humanitet och rättssäkerhet
som de 68 i kändisgruppen för fram mot ansvariga politiker och
myndigheter. Blotta omfattningen av Sveriges unikt generösa invandringspolitik
borde vara tillräcklig för att fritaga Sverige från varje
påstående om inhumanitet och bristande respekt för mänskliga
rättigheter.
Självklart förekommer det i denna
väldiga våg av invandrare enskilda fall där vederbörandes
flyktingstatus eller anhörigstatus måste ifrågasättas
på grund av falska eller oriktiga uppgifter eller av andra speciella
omständigheter. Vi har dock full tilltro till att Utlänningsnämnden
och Invandrarverket handlägger avvisningsbeslut i överensstämmelse
med de lagar och förordningar som gäller.
Det kan emellertid starkt ifrågasättas
om Sverige verkligen har råd och resurser att bevilja en invandring
som är särklassigt störst i hela Europa. Sveriges sociala
och ekonomiska kris är som bekant djup, och alla tecken tyder på
att den också blir långvarig. Med en statsskuld på 1.400
miljarder och en total arbetslöshet på ca 1 miljon människor
(inräknat förtidspensionärerna) är det svårt att
se hur Sverige även i fortsättningen skall kunna leva upp till
sin roll som det förlovade landet för invandrare. Den pågående
nedrustningen av välfärden - sjukvård, äldrevård
och barnomsorg - för landets egna medborgare borde härvidlag vara
en tankeställare. Invandrarverkets opinionsmätning år 1995
visar att ca 70% av svenska folket är kritiska till invandringens omfattning.
Vi vanliga svenskar anser - till skillnad
från kändisgruppen - att det är dags för en djupgående
omprövning av den svenska invandringspolitiken med sikte på en
drastisk begränsning av invandringen. Vi hemställer till Sveriges
Regering och Riksdag att för svenska folket förtydliga och klargöra
invandringspolitikens mål, genomförande och konsekvenser. Bl.a.
kräver vi svar på följande frågor:
Varför avviker den svenska invandringspolitiken så extremt från
övriga västeuropeiska länders?
Anser regering/riksdag att en fortsatt stor invandring är möjlig
trots massarbetslöshet och enorm statsskuld?
Avser regering/riksdag att verka för en återflyttning till respektive
hemland där så är möjligt?
Denna artikel var
undertecknad av cirka 300 namn. Refuserad av "DN Debatt":