Ann-Marie Begler presenterar på DN Debatt den 16/3 -00 en Brå-undersökning om ungdomsrånen som i huvudsak bekräftar vad de flesta redan vet: invandrare är överrepresenterade bland gärningsmännen, svenskar är överrepresenterade bland offren.
I sina kommentarer ansluter sig Begler till vad som blivit gängse från officiellt håll: dessa ungdomsrån är allvarliga framförallt därför att de kan leda till rasism. Så här skriver hon:
"De fysiska, psykologiska och ekonomiska konsekvenserna till trots är det ändå frågan om inte den allvarligaste konsekvensen av ungdomsrånen kan bli en alltmer invandrarfientlig inställning i ungdomsgenerationen, en grogrund för ökad vardagsrasism och i extrema fall ett ökat engagemang i grupperingar med invandrarfientliga ideal."
Vad Ann-Marie Begler bortser från är att rasismen redan är här. Dessa rånöverall i sig är uttryck för rasism. Offren är ofta offer just på grund av sin etniska tillhörighet.
Tydligen uppfattar hon det inte som rasism när offren är svenskar. Drabbade svenskar räknas inte på samma sätt som drabbade invandrare. Därmed avslöjar hon i själva verket en rasistisk hållning (med svenskfientliga förtecken) från sin egen sida.
Men denna hållning är så självklar att hon och många andra sannolikt inte ens är medvetna om den. Det är fråga om en omedveten rasism.
Just denna omedvetna rasism är en viktig förklaring till att den situation som uppstått. Under många år har pågått i ena änden detta permanenta kampanjande mot etniska svenskars förmenta rasism, i andra änden ett förtigande av verklig och grov rasism från vissa invandrares sida. I skydd av detta har fientliga attityder mot svenskar kunnat växa sig starka. Ett förakt för vad man uppfattar som svaghet och dumhet.
Begler fruktar en "vardagsrasism" från svenskars sida. Vad lägger hon in i det begreppet: avmätta tonfall, ilskna blickar? Förvisso svårt för dem som drabbas, om det sker systematiskt. Men kan det någonsin bli värre än att sparkas ned, bli knivskuren, bestulen på sina personliga ägodelar, förödmjukad och skrämd för livet? Som så många andra korrekta mäter Begler här med olika mått, och hamnar fjärran från annars hyllade ideal om "alla människors lika värde"!
Vad Begler också fruktar är "engagemang i grupperingar med invandrarfientliga ideal". Vad räknar hon då till "invandrarfientlighet"? Ingår där att förespråka en minskad invandring?
Följer hon den politiskt korrekta mallen - vilket tycks vara fallet - får det inte bli fråga om att minska invandringen. Sådant skulle nämligen öka främlingsfientligheten och rasismen. Dessutom är det opåkallat: ungdomsrån med mera är ju inga "invandrarproblem".
VAD SKA DÅ GÖRAS? Ann-Marie Begler förespråkar mer mod och större ansvarstagande från vuxna. När vi ser vad som kan vara ett ungdomsrån ska vi lägga oss i.
Men varför sker så inte idag? Två orsaker är uppenbara. Den ena är rädsla att själv få en kniv i magen - den risken är väl inte försumbar. Den andra orsaken är risken för att drabbas av juridiska efterräkningar, om man kan anses ha tagit i för hårt. Det är nog en utbredd - och inte helt oberättigad - känsla bland många svenskar, att vårt rättsväsende står mer på brottslingars än på hederliga medborgares sida.
Ett recept från Begler är också att programmera mobiltelefoner så att de blir mindre stöldbegärliga. Här missar hon att den främsta funktionen med dessa rån inte är att komma över nyttigheter utan att demonstrera makt och att förnedra sina offer.
Ann-Marie Begler förespråkar vidare insatser i allmänhet från skolan, som ska "betona etiska och moraliska frågor". I själva verket är det ju en viss bestämd målgrupp som här behöver nås, nämligen invandrarpojkar. På dessa, och deras omgivning, borde nu ett kampanjande fokusera. Här bör inte bara skolan engagera sig, utan även föräldrar och invandrarorganisationer.
Framförallt är det, menar jag, viktigt att samhället reagerar direkt och bestämt mot dem som förövat brott. Här måste till en lagstiftning och en rättstillämpning som möjliggör snabba frihetsberövanden även mot minderåriga kriminella. Svea Hovrätts dom helt nyligen, till förmån för några unga tunnelbanesadister, aktualiserar detta.
Dessa övergrepp måste stoppas! I värsta fall kan de annars resultera i en invandrarfientlighet som tar sig uttryck i att gäng av unga svenskar börjar jaga invandrare och sparka ned dem i tunnelbanevagnar. Detta vore i så fall alarmerande och i sig oerhört allvarligt.
Lika allvarligt som när svenskar sparkas ned.
Jan Milld
