Orealistisk arbetskraftsinvandring
Den svenska välfärden krackelerar.
En bakomliggande orsak till detta är avsaknaden av kritisk debatt.
I stället för ett intellektuellt meningsutbyte där olika
åsikter får mötas och argument skärskådas har
vi fått ett offentligt rum präglat av monotont kampanjande och
politiskt korrekt babbel. Allt för att öka invandringen och fullfölja
det mångkulturella projektet.
Ett exempel är Brännpunktsinlägget den 2/1 -04 av Gregg Bucken-Knapp
och Jonas Hinnfors, "INVANDRING RÄDDAR VÄLFÄRDEN"
.
GBK/JH ser ett problem i en åldrande
befolkning och därigenom minskade skattebaser. "Den uppenbara
lösningen" på detta blir, som de ser det, arbetskraftsinvandring.
Samtidigt ser de en bonuseffekt: "Om
något skulle fler invandrare minska flyktingarnas känsla av utanförskap
och öka vår beredskap för att Sverige faktiskt är ett
mångkulturellt land."
Klart är att kvoten mellan det antal
invånare som arbetar och det antal som måste försörjas
är viktig. Om alltför många ska försörjas av alltför
få blir det ekonomiska problem. I den riktningen verkar en åldersstruktur
med en stor andel pensionerade och vårdbehövande.
Mer konkret är det fråga om två
saker. Dels att samhället får ekonomiska resurser att klara pensionsutbetalningar,dels
att behovet av personal inom åldringsvården kan tillgodoses.
Klart är också att arbetskraftsinvandring
teoretiskt kunde vara en lösning, dvs om med detta begrepp avses invandring
av personer som:
har kunskaper som är efterfrågade på den svenska arbetsmarknaden
kan svenska eller snabbt förmår tillägna sig vårt
språk
vill arbeta hellre än leva på bidrag
inte tar med sig många äldre anhöriga, vilka måste
försörjas.
GBK/JH hänvisar till en enkät
som visat att opinionen i Sverige är positiv till arbetskraftsinvandring.
Så är det kanske, med ovan angivna förutsättningar.
Frågan är bara om en sådan invandring är realistisk.
Jag vill sätta åtminstone tre frågetecken:
1.
Varför skulle personer vilja komma
till Sverige för att arbeta? Vad har Sverige att erbjuda, som andra
länder inte har? Redan idag har vi en fri arbetsmarknad inom EU. Det
har inte resulterat i någon märkbar arbetskraftsinvandring från
andra EU-länder.
Gunnar Wetterberg, ekonom och forskare,
sade i DN den 30/12: "Folk tycks tro att bara Sverige gläntar på
dörren så väller arbetskraften in. Men när det fungerade,
på 60-talet, hade Sverige och Schweiz de högsta lönerna
i Europa. Och de hade då inget behov av arbetskraft, de hade ingen
uppgång av antalet äldre som resultat av världskrigen. I
dag har Sverige bland de lägsta lönerna i Europa och sämst
klimat. Vem vill arbeta här när hela Sydeuropa står öppet?"
2.
I den mån det handlar om anställning
inom offentlig sektor - hur ska detta finansieras? Under hela hösten
har nyheterna duggat tätt om nedskärningar i statlig och kommunal
verksamhet. Ett stort antal offentligt anställda har förlorat
sina arbeten. Det finns inte pengar att betala deras löner, skatteintäkterna
räcker inte. Om samhället inte kan avlöna dessa personer,
som redan har yrkeserfarenhet och kan sina jobb - samt förstår
svenska! - hur då kunna avlöna de tänkta arbetskraftsinvandrarna?
3.
I den mån det handlar om anställning
i privata företag - hur få dessa att expandera och efterfråga
arbetskraft? Det startas alltför få nya företag i Sverige
och de som redan etablerats nyanställer i liten utsträckning.
Däremot har många företag flyttat utomlands.
GBK/JH vill också bortse från
det faktum att Sverige redan har arbetslöshet och totalt 1,2 miljoner
individer i arbetsför ålder som inte försörjer sig
själva.
Ska en arbetskraftsinvandring bli möjlig
måste vi först skapa utrymme i statliga och kommunala budgetar.
Detta kan ske på i princip två sätt: A. Minskade skatteutgifter.
B. Ökade skatteinkomster.
På samma sida som GBK/JH:s inlägg
fanns ett annat inlägg, som visade hur de årliga utgifterna bara
för tolktjänster kostar oss 400 miljoner kronor. Detta är
ett exempel av många på kostnader för invandringen. Listan
skulle kunna göras lång. Uppskattningarna av invandringens totala
kostnader varierar, men mycket lågt räknat - som Bo Södersten
i DN den 31/12 - handlar det om 40-50 miljarder kr per år.
Vad som nu behövs är en systematisk
genomgång av vart våra skattepengar går och på vilka
poster besparingar kan göras. Tolkkostnader är ett bra exempel.
Dessa bör kunna minskas genom skärpta krav på att invandrare
lär sig svenska. Ett annat exempel är fantasilöner, fallskärmar
och bonusystem inom den offentliga sektorn. Detta skulle inte bara ge direkta
besparingar, det skulle också verka moralhöjande bland medborgare
i allmänhet.
Skatteinkomsterna kan inte ökas genom
höjda skatter, Sverige har redan världens högsta skattetryck.
Enda vägen är att utvidga skattebasen, genom att få fler
människor i arbete. Åtgärder som, utan att kosta mer, kan
förmå företag att våga anställa fler är
att lätta på byråkrati, regleringar och hot om skadestånd.
Trots alla tiotusenden i förvärvsaktiv
ålder som inte arbetar förekommer det att platser utlyses, men
inte kan besättas. Den 17/4 2000 hade Metro en notis: "Det blir
allt svårare att hitta personal till yrken i Stockholm som kräver
låg utbildning." Sedan följde en lång uppräkning
av lediga arbeten i mars: "Sjukvårdsbiträde:
861,.. Restaurangbiträde 649, Säljare 590,... Lagerarbetare 504,.."
Av en nyhet på text-TV den 3/1 i år framgick att denna situation
består: i Uppsala är hemtjänsten underbemannad, då
man inte får tag i personal. En åtgärd här måste
bli skärpta krav för utbetalande av bidrag.
Sådana åtgärder kan i princip
genomföras omedelbart. I övrigt handlar det huvudsakligen om först
på längre sikt verkande åtgärder, för att få
fler i arbete. Också här behövs en systematisk genomgång.
I stora drag gäller det insatser inom:
skola och utbildning, för att få fram kvalificerad arbetskraft
forskning och utveckling, för nya företagssatsningar
skattepolitiken, för att göra vårt land attraktivt för
investeringar
energipolitiken, så att el-taxorna sänks och ett bättre
klimat skapas för företag i Sverige
kriminalpolitiken, för att skapa fysisk trygghet och minska risken
för brott
arbetslivet mm, för att nedbringa ohälsotalen.
Det är inte rimligt att diskutera problemet
med den ogynnsamma åldersstrukturen utan att ens nämna frågan
om nativiteten i Sverige. Varför är den så låg, hur
kan den höjas?
En faktor är bostadsproblemen, som
försvårar familjebildning. De miljonprogramområden som
- till ett högt pris! - förverkligades för att bygga bort
bostadsbristen är nu till stor del befolkade av importerade bidragsfamiljer.
Detta kan inte göras ogjort, men låt oss åtminstone försöka
undvika mer av detta.
Jan Milld,
redaktör för tidskriften Blågula frågor
Svar från debattredaktionen:
"Brännpunkt
tackar nej till detta inlägg.
Med vänlig hälsning
Sune Olofson"
Varför refuserades inlägget?
Publicerades istället något annat
inlägg som svar, så att motargument ändå gjordes tillgängliga
för läsarna av Svenska Dagbladet?
Nej, så skedde inte. Inlägget
"Invandring räddar välfärden" har fått
stå oemotsagt.