Den 22/3 -00 skrev Ylva Brune på Expressens kultursida om "mediernas förbrytelser". Dessa "förbrytelser" består tydligen, enligt henne, i att dagstidningarna i alltför hög grad låtit det framgå att brottslingar är invandrare, när så är fallet.
Brunes argumentering löper efter i huvudsak två linjer:
A. Det får negativa effekter att på detta sätt peka ut invandrare i samband med brott. Det späder på främlingsfientlighet.*
B. Det är opåkallat. Även om det faktiskt skulle finnas en överrepresentation för invandrare beträffande viss brottslighet så är detta ovidkommande. En brottslings födelseland och ursprung har inte större relevans än hans skonummer.
I den första delen ligger det en del i Ylva Brunes resonemang. Om uppseendeväckande och upprörande brott ofta har utförts av invandrare, och att detta kommer fram, då kan det ge själva ordet "invandrare" en negativ laddning. Även den stora majoritet av invandrare som inte begår brott kan därigenom komma att drabbas, genom mer negativa attityder.
Skulle även den andra delen av Brunes argumentering stämma, då funnes naturligtvis anledning att hålla igen med uppgifter om etniskt ursprung hos brottslingar. Men så är det inte. Sådana uppgifter har sin relevans - om man har som mål att nedbringa brottsligheten.
Från många håll argumenteras nu att invandrares brottslighet inte är ett "invandrarproblem", utan ett "socialt problem". Invandrarskapet i sig skulle vara ovidkommande. Det handlar, med Brunes ord, om att "fattiga människor stjäl" och att "kriminella pojkar har svåra uppväxtförhållanden".
Det är ju bara dimridåer och lek med ord!
Antag att det är precis som Brune säger. Brottsliga invandrare stjäl på grund av dåliga uppväxtförhållanden. Dessa invandrare hade en svår uppväxt. Med invandringen har vi i så fall, inte desto mindre, importerat ett problem.
Andra har framhållit att skilsmässor är vanligare i invandrarfamiljer, och att detta resulterar i mer brottslighet. Om dessa skilsmässor har samband med påfrestningar genom migrationen, då finns ändå i slutändan ett samband mellan invandringen och brottsligheten.
Språksvårigheter och skolproblem, segregering och utanförskap. Det skapar en mylla för gängbildningar och kriminalitet. Gänget skapar normerna och omvärlden har föga insyn. Man kan moralisera kring detta och försöka skuldbelägga svenskarna som inte "släpper in" osv, men det tjänar inget till. Denna särskilda mylla för kriminalitet skulle inte ha funnits utan invandringen.
Ett annat moment, som Ylva Brune alls inte berör, är att en del av brotten från invandrare har rasistiska förtecken. Ungdomsrånen har oftast invandrare som förövare och svenskar som offer, och detta är ingen tillfällighet. Bakom övergreppen ligger en svenskfientlighet, ett förakt för "svennar" och "svennehoror". Sådana etniska motsättningar och sådana brott skulle vi inte kunnat ha utan den invandring som förekommit.
Ska vi alltså motverka en ökad brottslighet, då bör vi nu minimera den fortsatta invandringen.
FÖR ÖVRIGT anses brott med rasistiska förtecken särskilt allvarliga, dvs när svenskar är förövare. Då anförs aldrig att tidningarna bör undvika att skriva som det är, då anförs aldrig att korrekt information skulle uppmuntra till svenskfientlighet.
Om man vill mäta med samma mått och tillerkänna alla människor lika värde, då måste samma sak gälla i de fall då invandrare är förövare av rasistiska brott.
Jan Milld
* Det är viktigt att motverka främlingsfientlighet, men då ska man gå till roten av problemet! Det är själva brottsligheten som måste ändras (dvs minska), inte att man säger som det är.
