"Vi tror inte att det sker någon 'massinvandring till Sverige´". Så skrev fyra professorer i socialantropologi - Gudrun Dahl, Ulf Hannerz, Karl-Eric Knutsson och Kaj Århem - i DN den 12/5.

Behöver man här ägna sig åt att "tro"? Finns inte fakta tillgängliga?

Jo, fakta finns att tillgå. Lätt. Det är bara att kontakta statistikenheten på Invandrarverket. Varför har inte någon av professorerna gjort det, innan de skrev sitt inlägg?

FAKTA ÄR att det under 1996 beviljades 31.600 PUT (permanenta uppehållstillstånd) ut utländska medborgare i Sverige. Det är visserligen mindre än under vissa helt extrema toppår i början av 90-talet, men det är mer än 1987 och tidigare.

Under den senaste 15-årsperioden har beviljats totalt en halv miljon PUT. Det är ojämförligt mer än under någon tidigare period i vårt lands historia.

FAKTA ÄR dessutom att invandringen till Sverige på senare tid varit väsentligt större än till andra i-länder, mätt i förhållande till landets storlek befolkningsmässigt.

UNHCR har statistik för femårsprioden 1990-94, avseende asylsökande som fått PUT. Den visar att Sverige ligger på förstaplats, med mer än 1.200 PUT per 100.000 invånare. För det land (Nederländerna) som kom på andra plats blev motsvarande siffra mindre än 400.

Hur man än jämför - vare sig historiskt eller geografiskt - så har Sverige alltså en massinvandring. Det är en invandring som är större än den tidigare och större än den till andra i-länder.

NU SKULLE MAN JU KUNNA hävda att i begreppet "massinvandring" ligger en värdering - nämligen att invandringen ifråga är alltför stor. Även om Sverige nu efter varje jämförelse har en omfattande invandring så behöver det ju inte - i varje fall inte teoretiskt - behöva betyda att den är alltför omfattande.

Efter vilka kriterier skulle man då kunna gå, i en bedömning av huruvida den aktuella invandringen till Sverige är alltför stor?

Ska man gå efter folkviljan så är den alltför stor. En klar majoritet av svenska folket önskar en restriktivare politik - detta visar flera opinionsmätningar, alltsedan början av 90-talet.

Ska man gå efter vår förmåga att integrera de nyanlända i det svenska samhället är den också för stor. Av utomnordiska invandrare, utländska medborgare, befinner sig bara 6 % i reguljärt arbete. De övriga är i AMS-åtgärder, går arbetslösa eller står utanför arbetskraften.

Skolorna klarar heller inte att lära invandrarbarnen svenska. Även invandrare försöker få bort sina barn från skolor med hög andel invandrarelever. Grundskolans misslyckande fortplantar sig till gymnasiet, då dit kommer många elever som saknar förutsättningar att bedriva gymnasiestudier.

Våldsbrottsligheten ökar nu i samhället, och detta har samband med invandringen. Invandrare är överrepresenterade, när det gäller gatuvåld och rån.

Boendesegregering är en annan konsekvens. Där invandrare flyttar in, flyttar svenskar ofta ut. Då är vi tillbaka till folkviljan: här pågår ju en form av folkomröstning - en permanent folkomröstning.

Till sist får invandringen konsekvenser ur demokratisk synpunkt. Den har givit oss en politisk fråga som är tabubelagd och den har bidragit till ett infekterat klimat, med både främlingsfientlighet och svenskfientlighet.

Jan Milld