Dubbla budskap?

Pierre Schori presenterar i DN den 4/6 -96 sin syn på svensk flyktingpolitik. Intrycket blir kluvet!

Å ena sidan skriver Schori:

'De som kommer hit och inte uppfyller kraven för asyl ska också veta att de inte får stanna... Vi måste skilja mellan vem som är flykting och vem som är migrant. Att fly från fattigdom i hopp om ett bättre liv är mänskligt, men vi kan inte ta bort orättvisorna i världen genom att ge asyl till alla som lämnar sitt land för att söka sig en bättre framtid.

Migrationens problem måste mötas med andra medel än asylpolitikens.'

'Det kan inte vara meningen med svensk flyktingpolitik att skälen för uppehållstillstånd uppstår i Sverige. Människor som saknar skäl för asyl ska inte lockas hit därför att de tror att de i Sverige räknas som flyktingar...'

'Den som fått avslag på asylsökan har i dag möjlighet att lämna in praktiskt taget obegränsat antal nya ansökningar med hänvisning till nya skäl. Det finns fall som överklagats mer än 30 gånger...'

 

---

Å andra sidan skriver Schori:

'Genevekonventionen har blivit otillräcklig och därför vill vi ge flyktingbegreppet en mer heltäckande definition i den nya lagstiftningen." (det har) "...tillkommit ytterligare grunder för asyl.'

'I den nya lagstiftningen ska rätten till skydd bygga på tre nya grunder förutom Genevekonventionen, nämligen hot om omänskliga straff, inre och yttre väpnad konflikt och miljökatastrofer, samt förföljelse på grund av kön och homosexualitet.'

'Asylsökande ska inte bemötas som brottslingar. De har rätt att bli bemötta med respekt och medmänsklighet från första stund.' 'En svår avvägningsfråga i sammanhanget är... tagandet av fingeravtryck på alla asylsökande. Det handlar här om en konflikt mellan de personliga integriteten, rättssäkerheten...' 'Jag ser det som en angelägen uppgift för Sverige att verka för att flyktingfrågan inte främst handlar om kontroll...'

 

---

Vad blir summan?

Utgångspunkten hos Pierre Schori är att Sverige ska "värna rätten till asyl för den som behöver det", och att vår flyktingpolitik ska bli "tydligare". Så långt kan de flesta säkert instämma. Problemet uppstår, när man ska bli konkret.

Vilka "behöver" asyl? Var ska gränsen dras? Hur många människor skulle, med Schoris nya "heltäckande definition av flyktingbegreppet", bli asylberättigade i Sverige?

Behöver någon hänsyn tas till vår kapacitet, vad gäller flyktingmottagning? Kan man bortse från ekonomiska realiteter, då "det handlar om människor"? Finns inga målkonflikter och dilemman i sammanhanget?

Talar man om rätten till asyl som en absolut rättighet, då vill det till att definitionen av flyktingbegreppet blir ganska snäv. Annars blir åtagandet för stort. I praktiken måste satsningar på flyktingpolitiken bli en avvägning mellan å ena sidan skyddsbehov, å andra sidan Sveriges resurser och svenska folkets beredskap att ställa upp. Det måste också bli en avvägning av hur en given mängd resurser ska satsas för att kunna hjälpa så många som möjligt.

Med Schoris vida definition av asylskäl finns det många miljoner människor i världen, som är asylberättigade i Sverige, såvida inte första-asyllands-principen kan tillämpas. Dvs att man ska söka asyl i närmaste land, där det är möjligt. Denna princip försöker människosmugglarna nu sätta ur spel genom dokumentlöshet och förfalskade pass, för att omöjliggöra fastställande av resvägar. Vitalt blir då obligatoriskt tagande av fingeravtryck, men på den punkten har Schori ingen redovisad uppfattning.

Pierre Schoris DN-artikel handlar om dem som söker asyl, men dessa utgjorde bara 27% av dem som under 1995 fick uppehållstillstånd i Sverige. 61% utgjordes av anhöriginvandrade.

Jan Milld

Anders Sundholm

 

---

Inlägget togs inte in i DN