Överens bör vi ända kunna vara om att här ha kommit på centrala frågeställningar, vad gäller journalistik och yttrandefrihet.
När den socialdemokratiska Stockholms-Tidningen lades ned 1966 förstärktes DN:s dominans på marknaden. Den borgerliga dagspressen i allmänhet fick ett större övertag. Olof Lagercrantz, chefredaktör på DN, förklarade i det läget att Dagens Nyheter skulle axla sitt ansvar och ge plats för en bred debatt, där även de som företrädde åsikter rakt motsatta DN:s redaktionella linje skulle släppas fram.
Bertholof Brännströms resonemang synes ligga långt bort från detta synsätt. Brännström hänvisar till att vi kan ge ut Blågula Frågor - en tidskrift med ett par hundra prenumeranter - som argument för att de åsikter Blågula Frågor företräder inte ska behöva ges utrymme inom massmedia i allmänhet.
LOGIKEN i hans resonemang blir att när envar kan köpa en hemkopiator och flerfaldiga flygblad, då behöver varken TV eller rikstäckande dagspress längre känna något ansvar att släppa fram olika åsikter. Pluralismen finns ju redan.
Vi menar att den yttrandefrihet som här erbjuds blir mest av allt liberal kosmetika. Våra erfarenheter visar att vi i praktiken hindras från att nå ut. Det finns t ex inte en enda läsesal på något bibliotek i Sverige som är beredd att ge plats för Blågula Frågor, eller någon annan tidskrift med den inriktningen.
Brännström ställer inte upp på vår "bild" om att invandringen utgör ett problem, för det vore att se invandrare som problem. Inte resonerar han så beträffande arbetslösheten! Nog kan Brännström erkänna att arbetslösheten är ett problem, utan att varje arbetslös individ därmed ska skuldbeläggas?
LOGIKEN i Brännströms position är att argumentationen kring invandring kan gå bara i en riktning. För minskad invandring får man inte argumentera. Det innebär nämligen att "spela rasister i händerna" .
Vi menar att vad som i verkligheten är ägnat att skapa motsättningar ("spelar rasister i händerna") är två faktorer:
1. En oklok invandrings- och flyktingpolitik, som förvärrar ekonomiska och sociala problem samt går på tvärs mot folkviljan
2. Ett förhindrande av en fri och öppen debatt i frågan.
Det är fullt möjligt att vara kritisk till bilismen och arbeta för en annan trafikpolitik utan att för den skull uppfattas som "bilistfientlig". På samma sätt måste det bli möjligt att vara kritisk till invandringen. Denna fråga måste kunna diskuteras på samma sätt som andra politiska frågor.
Anders Sundholm
