En artikel från våren 1994 - om en broschyr från Kulturdepartementet till varje hushåll i Sverige. Artikeln sändes till DN Debatt, men togs inte in:
Om flyktingarNu har den kommit, broschyren "Om flyktingar" från kulturdepartementet till Sveriges alla hushåll. 5 miljoner kronor kostade den. Detta kunde ändå vara väl använda pengar, med tanke på hur mycket oklarheter som råder inom detta område. Tyvärr har departementet missat tåget.
Minskning? En uppfattning som många svenskar fått, efter allt tal om "skärpt praxis", är att antalet beviljade uppehållstillstånd skulle ha minskat. I själva verket är det precis tvärtom - det är fråga om en kraftig ökning!
"Om flyktingar" har i och för sig med den rätta uppgiften för 1993 - nära 60.000 uppehållstillstånd för utomnordiska medborgare. Men man ger inte läsaren något att jämföra med, varför siffran inte säger så mycket.
Denna siffra är dock nytt svenskt rekord. Under inget tidigare år har den varit så hög. Det tidigare rekordet var 1989, med nära 45.000 uppehållstillstånd för utomeuropeiska medborgare.
Broschyren nämner inget om antalet asylsökande, där också många fått det felaktiga intrycket av minskning. Även här har det varit en stadig och brant ökning år från år, sedan mitten av 80-talet. För att kunna tala om minskning måste man jämföra med 1992, men detta år var ett särfall med sina över 80.000 asylsökande. Under 1993 kom mer än 37.000 asylsökande - bortsett från år 1992 var detta mer än något tidigare år.
Jämförelser Bara en "bråkdel" av världens flyktingar kommer till Sverige, framhåller kulturdepartementet. Detta stämmer naturligtvis, då antalet flyktingar totalt i världen är cirka 40 miljoner. Men det är inte rättvist att jämföra vår mottagning med mottagningen i grannländer till konflikthärdar, där varje flykting kostar mindre än en hundradel av vad som är fallet i Sverige.
Den enda rimliga jämförelsen är med andra i-länder, och där ligger Sverige i topp. Det finns inget annat i-land i världen som, i förhållande till sin folkmängd, tagit emot så många asylsökande som Sverige har gjort.
Under perioden 1984-92 tog vi emot 250.000 asylsökande. I absoluta tal överträffas detta av Tyskland och Frankrike, men i relation till invånarantalet överträffas det bara av Schweiz. Tar vi med siffrorna även för 1993 går dock Sverige om Schweiz, och intar förstaplatsen.
Ser man till antal uppehållstillstånd av "flykting- eller flyktingliknande skäl" ( ej innefattande anhöriginvandring) blev siffran år 1993 för Sverige mer än 36.000. Motsvarande siffra för hela övriga Norden sammantaget var mindre än 7.000.
"Vi i Sverige har råd att vara medmänskliga mot människor som drivs på flykt", skriver Birigit Friggebo i broschyrens förord. Vad samma broschyr dock förtiger är att av dem som fick stanna i Sverige 1993 var bara drygt 1.000 konventionsflyktingar - dvs mindre än 2% av de totalt nära 60.000.
Små belopp? Departementsbroschyren anger "flyktingkostnaden" för detta budgetår till cirka 12 miljarder kr. Grafiskt framställs detta som ett försumbart belopp, genom att jämföras med hela statsbudgeten på 555 miljarder. Detta är en missvisande bild, redan av det skälet att Sverige har ett gigantiskt budgetunderskott. Mer än 100 miljarder i denna statsbudget utgörs av ett stort, svart, hål.
Beloppet 12 miljarder är i andra änden bara en del av vad flyktingmottagningen i praktiken kostar. Bara en liten andel av dem som får stanna kommer in på arbetsmarknaden och blir skattebetalare. De flesta belastar på olika sätt våra socialförsäkringsystem. Vi vet också att den massiva invandringen medför sociala problem och kriminalitet. Den totala kostnaden blir då betydligt mer än 12 miljarder, även om man håller sig bara till kostnader som går att mäta i kronor.
Inriktningen Broschyren "propagerar inte... för någon särskild inriktning på flyktingpolitiken", skriver Friggebo vidare i förordet. Kanske är detta just vad den borde ha gjort! I varje fall borde den ha givit underlag för synpunkter kring detta.
12 miljarder kronor - så mycket satsade Sverige förra året på u-landsbistånd. Samma år användes 13 miljarder på flyktingmottagning och behandling av asylärenden i Sverige.
Man kan också jämföra med UNHCR, som ständigt lider brist på pengar i arbetet för att hjälpa de miljontals flyktingarna runtom i världen. UNHCR hade 1993 drygt 1 miljard dollar att röra sig med. Detta är - återigen - mindre än hela den svenska flyktingmottagningen.
Det är hög tid att svenska folket får lägga synpunkter på den svenska flyktingpolitiken, både vad gäller omfattningen och inriktningen av våra åtaganden. En nödvändig början är då tillgång till relevant information.
Jan Milld