Tidskriften Blågula Frågor brukar, inför varje nytt nummer, sända en löpsedel via e-mail till olika redaktioner. En redaktion har därvid uttryckligen undanbett sig att få fler sådana e-mail. Det är NST.
Detta har vi respekterat, och NST slipper
e-mail från oss. Vill man inget veta om Blågula Frågor,
då slipper man.
Men om man inget vill veta, då måste man rimligen också avstå från att skriva. Det visar sig nu att NST ändå skrivit om Blågula Frågor.
Bakgrunden är denna: Journalisten Jan Anders Olsson är starkt negativt inställd till partiet Skånes Väl. För att riktigt svärta ner Skånes Väl vill Olsson
koppla ihop det med nazistiska organisationer. I avsaknad av verkliga sådana kopplingar och verkliga sådana organisationer uppfinner han bådadera.
Den 17 november hade Olsson två artiklar om Skånes Väl i NST, varav den ena fick rubriken "PARTIET HAR LÄNKAR TILL NYNAZISM PÅ INTERNET".
I texten sades bland annat: "Ibland finns hänvisningar till direkt rasistiska Internetlänkar där det går att läsa rasbiologiska utläggningar..."
Läsaren behövde inte tveka om vad som åsyftades, då bara en organisation fanns nämnd i artiklen - nämligen Blågula Frågor. Ingressen talade om "länkar till den starkt invandrarfientliga tidskriften Blågula frågor".
Vilka belägg hade Jan Anders Olsson för dessa - mycket grova - anklagelser? Vid samtal med honom visade sig att han inte kunde anföra ett enda exempel på något ur vare sig vår tidskrift eller vårt material på Internet, som stöd för sina påståenden.
Det visar sig också att Skånes Väl hade en hemsida på Internet, men att de enda länkar de lagt ut går till Sjöbopartiet och Framstegspartiet.
Redan som enskild artikel förtjänar denna NST-artikel en reaktion. Det är ju en mycket grov anklagelse att påstå någon vara nazist. I vårt fall är det 100% ogrundat - vilket är förnedrande att alls behöva påpeka!
NST ger inte läsaren någon möjlighet att bilda sig en egen uppfattning om Blågula Frågor. Inget om dess åsikter och ståndpunkter redovisas. Varför? Var Olsson rädd för att sympatierna då skulle hamnat på vår sida?
Tyvärr ser vi dessutom - efter 4 års utgivning av Blågula Frågor - ett mönster i massmedias behandling av ämnet invandring. Meningsmotståndare bemöts inte i sak, istället kommer en skur av tillmälen - från "invandrarfientlig" till "nazist". Detta sker utan att man vare sig definierar innebörden av de begrepp som används eller ens med ett enda exempel belägger sina påståenden.
Nazism är något mycket allvarligt. Devalverar man på detta sätt ordens betydelse gör man människor avtrubbade. Om vargen till sist kommer på riktigt blir det kanske ingen som längre reagerar.
Jan Anders Olssons anklagelse om nazism är allvarlig också genom att den är djupt kränkande och orättvis.
Det faktum att sådana anklagelser publiceras väcker frågor på två nivåer:
1. Etiken bland journalisterna. Hur kan Jan Anders Olsson skriva något så helt utan täckning, varför väljer han att vara så grov?
2. Maktkoncentrationen. Massmedia har stor makt och är den kanske främsta makthavaren i samhället. Till detta kommer det faktum att media visar upp en gemensam front. Journalisterna granskar inte varandra, inget balanserar deras makt. Detta gör enskilda medborgare väldigt utsatta.
Jan Milld, redaktör för tidskriften Blågula Frågor
Anders Sundholm, ordförande i föreningen Blågula Frågor
