När Svenska Amnesty
av BgF inbjöds till diskussion om främlingsfientlighet hösten
1999 avböjde man med motiveringen att det var ett ämne som låg
utanför Amnestys område. Inte desto mindre har Amnesty tidigare
medverkat i den offentliga debatten kring just detta ämne.
Ett exempel är Christine
Pamps inlägg i Aftonbladet den 10/11 1993 - vilket besvaras nedan (ett
inlägg som dock inte togs in av AB:s debattredaktion):
Vem är fördomsfull?
Christine Pamp från Amnesty manar
i AB den 10/11 svenska journalister att skärpa sig i kampen mot "fördomar
och rasism". Flyktingmottagningen är tydligen mest av allt ett
informationsproblem. Vad som krävs är rätt "insatser
i opinionsbildningen" - CP nämner TV:s nyhetsredaktioner som föredömen.
Jag påstår följande:
Fördomar, dvs förutfattade meningar, finns inte bara hos dem som
ifrågasätter den generösa flyktingpolitiken. Redan
föreställningen att alla invändningar baseras på fördomar
är i sig en fördom.
Det handlar inte i första hand om fördomar, utan om reella motsättningar.
Olika grupper konkurrerar om begränsade resurser. En gränslös
generositet mot flyktingar måste på något sätt betalas.
Effekten av att då i medierna ensidigt mala på med moralkakor
och pekpinnar väcker mer irritation än det övertygar. Det
bidrar till en polarisering i vårt samhälle.
Media har förvisso varit ensidiga, men inte på det sätt
som CP hävdar. Man behöver inte gå längre än till
denna sida - en genomgång av det som handlat om flyktingpolitik senaste
året skulle visa att 9 av 10 inlägg pläderar för ökad
generositet. När kritiska inlägg kommer har man "platsbrist"...
Eller tag den aktuella skandalen med falska förtidspensioneringar.
Varför reagerade inte myndigheterna? Svar: det var inopportunt, kunde
medföra personliga risker. Enklast var att ligga lågt och låta
allt rulla på.
Apropå konkurrens
om begränsade resurser. Många som söker asyl i Sverige är
inte personligen förföljda, de kommer hit med lögnhistorier
och har gjort sig av med sina pass. Detta drabbar naturligtvis verkligt
politiska flyktingar. Borde inte detta störa en som
är aktiv i Amnesty International?
Jan Milld