Blågula FRÅGOR, nr 4/98:

Mot enfald

"Vår övertygelse är nämligen att en förutsättning för att det offentliga Sveriges ställningstagande för etnisk mångfald ska vara trovärdigt, är att det inte självt i så hög grad blir etniskt enfaldigt."

Så skrev Mona Sahlin och Pontus Ringborg från Europaåret mot rasism på DN Debatt den 15/6.

Domare och jurister måste få bättre kunskap om andra kulturer, det riskerar annars påverka dömandet, menar de två DN-debattörerna. Allrabäst vore förmodligen - med deras sätt att se - om de som dömer har samma etniska tillhörighet som de brottsmisstänkta.

Denna typ av diskussion har ju funnits inom arbetarrörelsen, när den var ung. Man talade - förmodligen inte utan anledning - om "klassjustis".

Än idag kan vi se vådorna av den klassklyfta som finns mellan höga jurister och vanligt folk. Domstolar har upprepade gånger dömt kommuner att betala långa utlandsresor för invandrade socialbidragstagare.

Vanliga svenskar - som själva inte har råd med sådana utlandsresor - upplever naturligtvis detta som djupt orättvist. Att domstolarna kan visa en sådan okänslighet för vad folket upplever som rimligt kan kanske förklaras med att juristerna lever ett liv där de tilldömda beloppen upplevs som småpengar.

Så visst finns det klyftor som behöver överbryggas! Ändå kan konsekvenserna av Sahlin-Ringborgs resonemang bli tveksamma.

Jämför Fadime

Tag fallet Fadime i Uppsala, aktuellt bara några dagar före publiceringen av DN Debatts debattartikel.

Det gäller en ung kurdisk kvinna, som - mot sin familjs uttryckliga vilja - valt att leva med en ung svensk. Hennes yngre bror har upprepade gånger hotat henne till livet - med sanktion från far och mor, som förkastar henne. Brodern stod nyligen åtalad, men uppträdde så aggressivt i domstolssalen, att han nu står åtalad för domstolstrots.

Fadime blev strax därpå överfallen och misshandlad av sin bror, på ett torg i Uppsala. Han åker nu i fängelse, men snart är han ju ute igen. Fadime tror att han då kommer att döda henne.

Detta är alltså inte broderns "eget race" - han agerar på uppdrag av sin familj, vars "heder" han försvarar. Inte heller är denna kurdiska familj unik, den reagerar som många andra kurdfamiljer skulle ha gjort i motsvarande situation. Det accepteras inte att döttrarna gifter sig med icke-muslimer. Bland kurder i Sverige finns - har det visat sig - en utbredd förståelse för familjens agerande.

ANTAG att svenska juristers bristande kunskaper om kurdisk kultur åtgärdas, och att de får större förståelse för hur kurder tänker och känner. Hur skulle detta ha påverkat dömandet i detta helt konkreta fall? Skulle brodern ha fått ett lindrigare straff, eller rentav frikänts?