Sahlins
tänkande
Har Mona Sahlin tänkt om beträffande invandringen?
Det vore i och för sig
inte orimligt om hon gjort det, med tanke på vilka nivåer absurditeterna
har nått: rån och misshandel, mord och hedersmord, våldtäkter
och gruppvåldtäkter, skolproblem och bostadsbrist, svenskfientlighet
och rasism. De politiskt
korrekta kan inte längre dölja hur fel de har haft. Marken gungar
nu under deras fötter, murarna av korrekthet börjar rämna.
Den svenska integrationspolitiken
har misslyckats, konstaterar Sahlin i ett TT-telegram den 17/12 -00: 1)
"Det
har försiktigt tassats runt negativa drag hos invandrargrupper av rädsla
för att kallas rasist. Att tro sig äga sin hustru och sina döttrar
är ett stort hinder för integreringen i Sverige,.."
"Många borde
vara självkritiska. Vi har inte ställt tillräckliga krav på
grupper som sökt sig hit... Tassandet har uppstått genom en sorts
överslätande välvilja och förhoppningen att det snabbt
skulle ändra sig i hem med framför allt fäder från muslimska
länder,.."
"Många borde
vara självkritiska." Javisst! Inte minst borde detta gälla Mona Sahlin själv.
Ingen har väl varit mer offensiv än hon, i propagerandet för det "mångkulturella samhället".
Hur uppriktig är och hur djupt går hennes självkritik?
Funnes det någon uppriktighet
hos Sahlin skulle hon först och främst nu be det svenska folket
om ursäkt, för sin delaktighet i det som hänt.
Därutöver kunde det
vara på sin plats med ett erkännande till oss som
från början varit skeptiska och förspråkat en kärvare
linje, med krav på de nyanlända. Hade vår linje fått
råda skulle det aldrig ha gått så snett. 2)
Men nej, vi förblir i Mona
Sahlins ögon ett hot. Hon passar rentav på att framföra förnyande
varningar för "rasism" och "svärmorsdrömmar":
"Den uttrycks
aldrig offentligt men märks tydligt 'runt köksbord och i fikarum'.
Den är mer utbredd bland äldre, som skäms över att berätta
om sin rädsla och misstänksamhet mot invandrare men som inte alls
vill kalla sig rasister.
- Det fanns en tid
då det offentliga Sverige tryckte på locket på den här
debatten - 'säg inte så där för då är du rasist'.
Därför låg den och pyrde och till slut kastades locket av.
Rasism kommer ur okunskap och rädsla,..."
Denna rasism eller rädsla kan komma att utnyttjas av farliga
figurer:
"- Men vi får
aldrig inbilla oss att vi är immuna mot organiserad rasism. Jag är
rädd för en svensk solbränd, tjusig, verbal svärmorsdröm
som lyckas få smygrasisterna att sluta skämmas för sina fördomar.
10-15 procent av svenskarna har den typen av åsikter."
"Men farligare
är männen bakom dem, .. Herrarna i kostym 3) som aldrig förekommer
i några fotogallerier i tidningarna."
Vad innebär det att vara
"smygrasist"? Tydligen att ogilla det som sker, att ifrågasätta den förda invandringspolitiken
och/eller integrationspolitiken.
Detta ifrågasättande
grundar sig enligt Sahlin på "rädsla" - en rädsla som inte bottnar
i verkligheten, utan i "fördomar". Fördomar som inte är rumsrena och som innehavarna har anledning att skämmas
över.
Ett prov på vad Sahlin
betraktar som "fördomar" gav hon i TT-telegrammet:
"- Man har varit
rädd för att ge en bild av att en befolkningsgrupp uppträder
på ett visst sätt och därmed ge rasister ved till sin brasa.
Efter Birgit Friggebos yttrande om att kosovoalbaner hade en tendens till
snatteri, en ren fördom, har man aktat sig..."
Det skulle alltså inte
ha funnits någon "tendens till snatteri" hos kosovoalbanerna?
Vad föranledde all uppmärksamhet kring dem, om inte just att snatterier
mm faktiskt inträffat där kosovoalbaner visat sig! Sahlins skygglappar sitter kvar - obehagliga sanningar ska alltjämt förtigas, trots
att fakta är uppenbara.
Fördom betyder egentligen
förutfattad mening, att hysa åsikter utan stöd i verkligheten.
Mona Sahlin använder dock ett nyspråk, där ordet ges en helt
annan innebörd. För Sahlin betyder "fördom" en uppfattning
som hon inte vill höra - oavsett hur väl förankrad den är
i fakta. Just fakta är för henne ovidkommande.
Sanningen är att det finns
helt respektabla skäl att hysa invändningar mot den förda politiken,
det är inget att behöva smyga med och inget att skämmas över.
Det är känslor, tankar och åsikter som bör respekteras. 4)
Och det vore till 100% legitimt
om ett politiskt parti försökte göra
sig till tolk för dessa stämningar: Vi svenskar finns också!
1)
Det snällaste man kan säga om Mona Sahlin efter hennes senaste uttalanden
är att där inte finns någon riktig konsekvens. Ur hennes mun
kan komma litet vadsomhelst. Dock alltid lika pretentiöst framfört,
och med en självklar matchning i massmedia.
Ibland
undrar jag om Mona Sahlin egentligen finns, som en levande person av kött
och blod. Hon skulle ju lika gärna kunna vara en mediaprodukt raktigenom,
framställd i ett avancerat videoredigeringsprogram. i en dator med snabb
processor Kan man framställa en film som Toy story, varför skulle
man inte kunna framställa en Mona?
Även
om Mona från början fanns som en människa skulle tekniken
gradvis kunna ta över, för att perfektionera tonfall och minspel
- för att vid en viss punkt helt kasta loss. Ungefär som vårt
penningsystem en gång kastade loss från guldmyntfoten.
Det
skulle ge absolut flexibilitet, med full kontroll över både framförande
och ordval. Samtidigt kunde Mona bli ett permanent inslag i vår politik,
där bildmässigheten hålls kvar på en konstant nivå.
2)
Man kan ha en stor invandring med tydliga krav på integration eller
man kan ha en liten invandring utan krav på integration, men man kan
inte ha en stor invandring utan sådana krav. Det är en kombination
som garanterar fiasko.
3)
Ytligt sett syftar en sådana formulering inte på oss inom Blågula
Frågor, men det politiskt korrekta kodspråket lämnar den
tolkningsmöjligheten. Den av Mona Sahlin understödda extremisttidningen Expo har ju talat om oss som "pro-nazister",
i "rasismens finrum".
4)
Dag efter dag kan vi få lyssna på invandrare i TV-rutan som har
klagomål på Sverige och svenskarna. Men skulle vi svenskar sitta
vid våra köksbord och själva ha synpunkter i frågan,
då är det något att skämmas över. Kan skevheten
illustreras tydligare?
