|
Bakläxa
för Ekberg
"Det finns ingen utredning kring invandringens kostnader", ljög Mona Sahlin på sossarnas internforum. Hon, om någon borde väl veta. Hon
som är minister och länge haft just invandringen som sitt ansvarsområde.
Naturligtvis kände hon till Jan Ekbergs utredning, gjord på uppdrag
av regeringen.
Samtidigt kan resultatet av Ekbergs utredning
ifrågasättas 20-30 miljarder kronor om året - den verkliga
kostnaden lär ligger väsentligt högre!
Åke Wedin i boken "Exit - Folkhemssverige":
"I en offentlig utredning
gjordes uppskattningen av vad som kallades samhällets 'nettokostnad'
under ett år för invandrarna till 'uppemot 20 miljarder kronor',
senare uppjusterat till 'omkring 30 miljarder kronor 1994.'
Ekberg och hans uppdragsgivare
ville visa, att invandrarna inte bara kostar utan även bidrar och ville
därför inte bara redovisa kostnaderna rätt av. Men nu är
det ju så, att alla
kostnader på en statsbudget är bruttosiffror och en nettosiffra
går inte jämföra med dem. Ett ännu viktigare skäl
till att inte räkna på det viset. Den skatt sysselsatta invandrare
betalar, används ju inte enbart för att täcka kostnader för
invandring och invandrare.
Ett exempel till jämförelse:
Vårt försvar kostar 45 miljarder kronor, brutto förstås.
Ingen skulle komma på idén att reducera den siffran med den sammanlagda
skatt de anställda inom försvaret betalar och kalla resultatet nettokostnaden
för det svenska försvaret.
Eftersom vi själva
inom ramen för denna studie saknar möjlighet att precisera hur stor
bruttokostnaden är, får vi nöja oss med att nämna, att
olika bedömare uppskattar den till nånstans mellan tre och åtta
gånger större än Ekbergs nettosiffra.
Ännu ett problem.
Ekberg brukar själv säga, att invandringen från början
gav ett nettoöverskott till det svenska folkhushållet men att siffrorna
vände från plus till minus vid mitten av 1980-talet och att nettounderskottet
sedan dess vuxit med åren. Dock upphörde enligt Ekberg tillväxten
1994. Siffran på 30 miljarder netto, som han räknat fram för
det året, har han sedan dess inte låtit växa.
År 2002 angav han
fortfarande 30 miljarder kronor som aktuell årsnettokostnad, trots alla
nya uppehållstillstånd som meddelats under åren och trots
att arbetslösheten bland invandrarna stigit. Vi andra gör nog klokt
i att räkna med en betydligt högre årskostnad idag för
det svenska folkhushållet, både netto på Ekbergs manér
och, framför allt, på verklighetens bruttospråk.
Här kommer Ekbergs
uppskattning av årskostnaden för det svenska samhället att
användas som referens. Detta av pedagogiska skäl. Ekbergs årliga
30 miljarder är en nettosiffra, det tas hänsyn till att flyktingarna
inte bara kostar utan även bidrar. Siffran är dessutom den
lägsta som står att finna. Vad man än kan säga om den,
uppblåst är den inte."
Även Miljöpartiet
underkänner Jan Ekbergs siffror.
I ett pressmeddelande från den 22/3 -04 talar partiet om ett belopp
på 90 miljarder kronor:
"Diskriminering kostar
samhället miljarder
Den omfattande etniska diskrimineringen
som finns på den svenska arbetsmarknaden kostar samhället många
miljarder varje år. Miljöpartiet kräver nu att det inrättas
en myndighet som arbetar strategiskt och samhällsanalytiskt mot alla former
av diskriminering.
- Etnisk diskriminering är
inte bara en kränkning av de mänskliga rättigheterna utan också
en samhällsekonomisk fråga. Att motverka diskriminering är därför
en tillväxtfråga. Sverige har inte råd att förlora miljarder
varje år på grund av att människor med utländsk bakgrund
utestängs från arbetsmarknaden. Det säger Mona Jönsson,
Miljöpartiets ledamot i socialförsäkringsutskottet senare idag
i en riksdagsdebatt om storstadssatsningen.
- Om utlandsfödda hade
samma arbetskraftsdeltagande som svenskfödda skulle arbetsutbudet öka
med 164 000 personer, eller med 3,7 procent. Enligt KI:s generaldirektör
Ingemar Hansson ger en ökning av arbetsutbudet på lång sikt
en motsvarande ökning av sysselsättning och BNP med samma storleksordning.
Om utlandsfödda slutade diskrimineras på arbetsmarknaden skulle på
lång sikt BNP öka med nästan 90 miljarder per år, säger Mona Jönsson."
Miljöpartiets antagande
att invandrares lägre förvärvsfrekvens beror på svensakrnas,
som diskriminerar, är en trossats. Diskriminering må vara en faktor
i sammanhanget, men det finns inget belägg för att den skulle utgöra
den huvudskaliga förklaringen till problemet.
Hursomhelst. Även Miljöpartiet
säger, om än med andra förtecken, att invandringen kostar väsentligt
mer än vad Jan Ekberg har hävdat.
|
