Ska den flyktingpolitiska
diskussionen än en gång bli en uppgörelse mellan de extrema
och de ultraextrema?
68 personer hade på
DN Debatt den 25/9 ett upprop mot den hittills förda flyktingpolitiken.
Den var, menade de, inte tillräckligt human och generös. Uppropet
sammanföll i tiden med en rapport från Human Rights Watch i Helsingfors,
som gick i samma riktning.
FAKTA är att Sverige
är det utan jämförelse generösaste i-landet i världen,
vad gäller flyktingmottagning. Om vi får sådan kritik,
vilken kritik ska då inte riktas mot alla andra länder?
Under femårsperioden
1990-94 gav Sverige, enligt UNHCR-statistik, uppehållstillstånd
åt 110.000 asylsökande. Motsvarande siffra för Finland var
4.880, för övriga nordiska länder sammantaget 23.900. Vad
har Human Rights Watch att säga t ex Finland?
Per 100.000 invånare
gav vi under nämnda period 1.275 uppehållstillstånd åt
asylsökande. Siffran för det land som kom på andra plats
- Nederländerna - var 332. Känner de 68 DN-upproparna alls till
sådana fakta?
Oavsett hur mycket vi svenskar
gör så måste vi tydligen göra mer. Aldrig är
det nog!
PIERRE SCHORI gick den 28/9
i svaromål, med argumenteringen att regeringens aktuella proposition
i flyktingpolitiken innebär att asylrätten ska utvidgas. Asylberättigad
ska nu den bli som:
behöver skydd pga av väpnad konflikt
behöver skydd pga miljökatastrof
riskerar förföljelse pga homosexualitet
riskerar könsstympning
riskerar förföljelse pga av könstillhörighet
riskerar kroppsstraff eller förnedrande behandling.
Här innefattas bl.a.
varje muslimsk familj med döttrar. Hur många människor kan
det bli totalt, med denna utvidgade flyktingdefinition, som är berättigade
till asyl i Sverige? En miljard människor?
Sverige kan inte bli en
tillflykt för jordens alla utsatta, skriver Schori. Men är det
inte just vad regeringen i praktiken nu åtar sig? Naturligtvis sker
en sållning genom att avstånden och de praktiska svårigheterna
är stora, att ta sig ända till Sverige. Men kommunikationerna
har förbättrats, informationen är väl spridd och kontakter
finns upparbetade.
I det läget får
Sverige förlita sig på visumtvånget, att människor
ska hindras att ta sig hit. Men påhittigheten och skrupelfriheten
är stor. Människosmugglingen har blivit välorganiserad och
förfogar över stora resurser.
Pierre Schori säger
sig eftersträva tydlighet, och tror att den nya flyktingpolitiken ska
svara mot det kriteriet. Risken är stor att det även fortsättningsvis
blir till stor del de resursstarkaste som lyckas ta sig hit och få
stanna. Eller de med tur.
I den nya politiken ingår
även ett domstolsförfarande vid asylprövning. Hur ska det
fungera i praktiken? I vanliga domstolsärenden är redan väntetiderna
långa, hur ska detta kunna undvikas i dessa många nya fall?
Med långa väntetider är vi där igen, med barn som hinner
rota sig, osv.
För övrigt arbetar
juristerna inte gratis, de tillhör tvärtom en ganska högavlönad
grupp. De som får betala för alltihop är folket - inte minst
den majoritet av svenskar som i själva verket önskar en mer restriktiv
flyktingpolitik.
En politik på tvärs
mot opinionen, en politik som inte tar hänsyn till ekonomiska och sociala
realiteter - den är direkt farlig. Bevare oss för godhetsraseriet!
Jan Milld
Anders
Sundholm