20 år med SD
Sverigedemokraterna bildades 1988, med invandringspolitiken
som sin viktigaste fråga. partiet ställde krav i en riktning som
inget av riksdagspartierna gjorde.
År 2008 har alltså 20 år
gått sedan grundandet. Med anledning av detta har SD givit ut en jubileumsbok,
en antologi med 20 olika medverkande. Det blev en riktigt bra och läsvärd
bok!
"20 RÖSTER OM 20 ÅR
- Sverigedemokraterna 1988-2008" heter boken, och kostar
159 kronor. Den kan beställas genom att sätta in denna summa på
ett
bankgiro.
I samband med att jag själv blev tillfrågad
om att medverka i denna bok fick jag klart för mig att det var svårt
att få fram skribenter. Av dem som åtagit sig att medverka hade
många svårt att leverera sina bidrag inom rimlig tid. Mitt intryck
blev att här skulle många skriva bara pliktskyldigt, för att
ett antal sidor skulle fyllas.
Jag hade således lågt ställda
förväntningar inför skrivandet av en bokrecension.
Det visar sig nu, att det blev en riktigt
bra och läsvärd bok!
Och lättläst.
Redan greppet med antologi gör ju att man inte behöver sträckläsa,
utan kan plocka bidragen efterhand. Det faktum att man har 20 olika personer
borgar dessutom för varierande infallsvinklar.
De flesta
bidragen är huvudsakligen beskrivande, av varför man gått
med i partiet och vilka erfarenheter man sedan gjort. Några inlägg
har mer av politisk tonvikt.
Ett bidrag fångade särskilt
mitt intresse - det som skrivits av Runar Filper, ordförande
för Sverigedemokraternas framgångsrika Värmlandsdistrikt.
Runar var ju den "klippa"
som jag hade förmånen att få vid min sida under Norrlandsturnén
2004. Med tanke
på de grova störningar som våra torgmöten utsattes för
- särskilt i Piteå och Luleå - är det svårt att
föreställa sig hur turnén skulle ha kunnat fullföljas
utan Runar. Han var den som på ett exemplariskt sätt skötte
allt det organisatoriska, höll ihop alla de praktiska bitarna så
att det fungerade. När det "blåste" som värst under
själva mötena var han lugn som en filbunke, ett lugn som smittade
av sig.
Om Sverigedemokraterna runtom
i landet haft fler "arbetshästar", idealister och naturbegåvningar
som Runar Filper, då skulle partiet kanske redan sitta i riksdagen.
Runar Filpers historia skiljer
på en punkt från de övriga bidragen i boken. Han hade i sin
ungdom en period av stökigt leverne, med fylla, slagsmål och domar.
Detta liv som buse har han sedan länge lagt bakom sig, helt och fullt.
Men är man sverigedemokrat med något sådant i bagaget, då
kan det inte vara glömt och förlåtet, aldrig någonsin.
SD ska ju stämplas som
ett parti av brottsbelastade, då gäller det att ta tillvara varje
smula som kan uppbringas! Kontrasten blir således skarp jämfört
med behandlingen av personer som aktiverat sig i politiskt korrekta sammanhang.
Exempelvis Paolo Roberto, som fick ett eget TV-program.
Denna kontrast har Runar fått
uppleva, och det tar han upp i sitt bokbidrag. Låt mig citera det avsnittet:
"Mitt brokiga förflutna
har allt som oftast varit hett stoff. Under kyrkovalskampanjen 2001 var
drevet mot min kandidatur omfattande i Värmländska medier. Fokus
riktades mot min person och mycket i mitt liv förändrades då.
Släkt, vänner och bekanta som hela tiden funnits där när
man levde utanför lagens råmärken. Samma släkt, vänner
och bekanta drog sig nu undan eller tog helt avstånd från min
person.
Att en före detta
buse nu kandiderade för att komma in i svenska kyrkans finrum blev
för mycket för vissa. Nu var man som ett lovligt villebråd
under denna hetsjakt. Det var förmånligare
att figurera i stökiga sammanhang och bryta mot lagen än att engagera
sig i kyrkofrågor.
Vad var det då
som hände en gång i tiden? Vad var det för hemskheter som
berättigade till häxjakt, mer än trehundra år efter
häxbålens tid?
Jag sökte mig i
ungdomsåren till kamratkretsar som levde ett till synes fritt och
bekymmerslöst liv. Där förekom dessvärre mycket fylla
och bråk. Det blev några år som kantades av missbruk,
brott och straff. Man kan kalla det för ungdomsrevolt. Tyvärr
kan man inte få det ogjort. Men det var ändå en lärorik
tid som formade min insikt. Man berikades av miljöer och människoöden.
Denna tid gav ett samhälleligt perspektiv sett underifrån.
Det är dessa brokiga
erfarenheter som gjort att jag nu idag själv har uppdrag åt Kriminalvården
som övervakare åt ett flertal klienter.
Godkänd av Frivårdsmyndigheten som inget hellre önskar än
folk som vet vad det handlar om. Man har kännedom om vilka tankegångar
som kan röra sig i en människas inre. Hur en trasig människa
fungerar. Vad som fattas och vad som kan föranleda en människas
destruktivitet.
Att kunna förmedla
stimulans och försöka ta fram intressen och kunskaper hos en människa
som kommit ur kurs, det är en viktigt ingrediens för att kunna
leda in densamma i gemenskaper och samhällsliv igen. De flesta man
möter i dessa sammanhang har tappat bort sina intressen och kunskaper
på vägen.
Hade jag inte gått igenom detta stadium i mitt liv hade jag inte heller
stått på den plattform jag står idag.
Allt man går igenom
här i livet är ett led i en utvecklingsprocess. Man drar lärdom
av livets vedermödor.
Alla upplever vi våra
ungdomsår. År som vi alla minns som mer upproriska och annorlunda
jämfört med åren i mogen ålder. Det var år som
vi gjorde saker som vi inte kan tänka oss att göra om. Saker som
inte alltid var inom ramarna för lag och ordning.
Jag har alltid varit
drivande till min läggning och velat engagera mig. Inte bara sitta
i en skyddande bubbla och se på när livet passerar revy. Jag
står inte ut med att bara se på när mitt fosterland raseras
bit för bit. Rätten att engagera sig i samhällsfrågor
måste man få ha oavsett vad man gjort i sin ungdom.
Att angripas av både
journalister och medmänniskor på grund av något som hände
för ett par decennier sedan och som är ett avslutat kapitel i
ens egen historiebok, det är både skrattretande och allvarsamt.
När skall dessa människor lära sig att älska, glömma
och förlåta?
Före detta värstingar
som lämnat sin tidigare brottsliga bana och börjat engagera sig
politiskt inom riksdagspartierna framställs däremot som föredömen.
Då är det sannerligen en merit att ha lyckats med att bryta med
sitt liv i kriminella kretsar.
Mitt engagemang för
Sverige genom Sverigedemokraterna
har spelat en avgörande roll för vändningen i mitt liv.
Samma år som jag började verka inom partiet, samma år drack
jag min sista droppe alkohol. Partiet gav mig ett stort förtroende
och jag har enormt mycket att tacka Sverigedemokraterna för."
Det var 1993 som Runar Filper anslöt
sig till Sverigedemokraterna. Han har alltså varit med under 15 års
tid och aktiv i partiet större delen av den tid som det har funnits.
Några ord om även
andra medverkande, och några godbitar ur deras bidrag i SD-antologin:
2.
Mikael Jansson. SD-medlem sedan 1993, partiordförande
under 10 år, 1995-2005. Invald i Göteborgs kommunfullmäktige.
|
"De
skinheads som var mest destruktiva var nog de minst politiska. Man
märker att en del som engagerar sig politiskt gör det för
att producera politik och en del andra
gör det för att konsumera upplevelser... Sverigedemokraterna
som var ett mycket utsatt parti utgjorde definitivt en miljö
dit man kunde söka sig om man ville uppleva spänning."
"...när
vi skulle lämna platsen och såg de femtio poliserna i kravallutrustning
smälta samman i ett igelkottsförsvar för sig själva
tänkte vi: 'Det här går inte,
vi kommer inte ur det här levande!'
Någon
tid efter torgmötet läste jag en artikel av en centerpartist.
Denne skrev att Sverigedemokraterna hade varit i Jönköping
och att vi hade vräkt ur oss vårt hat, men mött motstånd.
Hur, frågar jag mig, är en sådan person funtad som
inte hörde att vi förde en sansad argumentation och som
inte förstod att sten- och flaskregnet var ett övergrepp
på demokratin?"
"Är
man själv inte idealist kan det vara en gåta varför
vi anslöt oss. Det var lätt att se att egen lön för
mödan skulle bli en lång rad problem i form av stora privata
kostnader, hot mot den personliga säkerheten, svårigheter
att behålla anställningar och allmän utfrysning. Jag
tror tanken var gemensam för dem som gick med. Det fanns inget
viktigare än att rädda Sverige. Det var viktigare än
oss själva och det var vår plikt."
|
| |
3. Jimmie
Åkesson . Ungdomsmedlem sedan 1995, nu partiordförande.
Sitter i Sölversborgs kommunfullmäktige sedan 1998.
|
"...vi
slog fast principen om en öppen svenskhet, att det ska vara möjligt
för människor med ursprung i andra länder att bli svenskar.
Svenskheten sitter inte i hudfärgen utan i dina värderingar
och ditt beteende... Därmed har vi tagit ytterligare ett stort
steg i normaliseringsprocessen."
"Jag
citerade också den store filosofen Rocky Balboa, ur den senaste
och förhoppningsvis sista filmen om den oövervinnerlige
boxaren:
'
Det handlar inte om hur hårt du slår. Det handlar om hur
hårt du kan bli slagen, och fortsätta röra dig framåt.
Hur mycket du kan ta, och fortsätta röra sig framåt.
Det är så du vinner.'
Man
hånar oss, bespottar oss, slår oss, kastar sten på
oss, avskedar oss från våra jobb och kastar ut oss från
våra fackföreningar. Ändå står vi där,
hela tiden lite större, lite starkare. Mod, civilkurage, heder,
solidaritet, stolthet, sammanhållning och, inte minst, en fast
övertygelse om att vi har rätt, att det är vi som är
den goda sidan."
|
| |
4. Richard
Jomshof . SD-medlem sedan 1999. Partistyrelseledamot sedan
2000. Redaktör SD-Kuriren. Kommunfullmäktigeledamot i Karlskrona.
|
"I
valrörelsen 2006 påstods... att drygt 10 procent av Sverigedemokraternas
kandidater var dömda för något brott, uppgifter som
användes ganska flitigt i media. I september 2006 kunde dock
Sveriges Radio - Ekot, med hjälp av statistik från Brottsförebyggande
Rådet, avslöja att av riksdagspartiernas kandidater till
riksdag och till kommunfullmäktigeförsamlingar runt om i
landet, var 19 procent dömda för något brott. Slutsatsen
är således att riksdagspartierna i själva verket har
betydligt fler dömda personer på sina listor. Även
i detta fall står sig Sverigedemokraterna mycket bra i jämförelse.
Det kan tyckas orättvist att vi mäts med olika måttstockar,
men det är den verklighet vi måste förhålla
oss till."
"Under
min tid som kommunfullmäktigeledamot i Karlskrona, har jag mer
än en gång slagits av den många gånger väldigt
låga nivån på debatterna... Sverigedemokraterna
är ett parti man måste vara emot, ett parti man måste
kritisera. Det har gått så långt att jag är
övertygad om att man skulle hävda att jorden är platt
om vi påstod att den var rund."
"Ofta
har man... kritiserat oss för att vi förespråkar ett
homogent samhälle. Man jag kan inte förstå varför
detta skulle vara extremt. För mig är det en självklarhet
att det i varje samhälle krävs vissa gemensamma nämnare,
såsom religion, historia, kultur och traditioner, normer och
värderingar, språk och etnicitet, för att sammanhållning
och stabilitet ska vara möjlig,.."
"...
i takt med framgångarna har modet och motivationen hos gemene
man ökat,.. Hade det varit val i dag, hade vi haft betydligt
fler kandidater på valsedeln,.."
"...
in i riksdagen kommer vi garanterat, det är min fasta övertygelse.
Betydligt svårare blir det att göra något åt
det destruktiva politiska klimat som nu råder."
|
| |
5. Björn
Söder . SD-medlem sedan 1995, partistyrelseledamot sedan
1997. Partisekreterare. Kommunfullmäktigeledamot i Höör
1998-2002.
|
"Under
mina två år som medlem i SDU hade jag inte träffat
en endaste partikamrat. Jag blev inte ens kontaktad av partiet. Så
var det faktiskt på den tiden. Någon egentlig organisation
var det inte tal om."
"Politiskt
hände inte mycket... Det var alltför sällan som politik
överhuvudtaget diskuterades. Istället låg fokus på
organisationen..."
"Alla
som var medlemmar hade på den tiden möjlighet att motionera
direkt till riksårsmötet, vilket egentligen var att tigga
om att få ogenomtänkta förslag... Vissa motioner skrevs
till och med på servetter och skickades in."
"...
är det också av största vikt att renhållningen
fortsätter att fungera. Vi blir avsevärt mer kritiskt granskade
än övriga partier och utifrån detta måste vi
arbeta."
|
| |
6. Mattias
Karlsson . SD-medlem sedan 1999, partistyrelseledamot sedan
2001. Pressekreterare för SD riks, politisk sekreterare för
SD i Malmö.
|
"...
jag har blivit utsatt för fler tårgasattacker än vad
jag blev under min militärtjänstgöring, där jag
dessutom hade en egen gasmask..."
"...
partiets egna misstag är en stor del av förklaringen till
att vi inte kommit längre än vi gjort efter 20 års
verksamhet och partiet under en stor del av sin historia präglades
av navelskåderi, bristande verklighetsförankring, bristande
organisation, oklara gränsdragningar mot extremism, ..."
"Vad
jag fortfarande dock tyckte mig sakna var en riktigt djupgående
självkritik, professionalism i det politiska och organisatoriska
arbetet, samt ett djupare engagemang i politiska frågor som
låg utanför partiets kärnområden."
"Vi
är på god väg att skriva historia och håller
vi bara kursen är jag övertygad om att vi 2010 kommer att
ta det slutliga steget från de leriga skyttegravarna till riksdagens
plenisal."
|
| |
7. Anna
Hagwall . SD-medlem sedan 2001, partistyrelseledamot sedan
2005. Initiativtagare till SD:s "kvinnonätverket".
|
"När
jag 1972 anlände till Sverige från ett kommunistiskt Ungern,
hade jag ingen aning om att jag 34 år senare får mitt
livs djupaste mening med att jobba för Sverigedemokraterna."
"Ingen
kan ha undgått att se hur Sverige sakta men säkert försämrades
på alla punkter, framförallt ekonomiskt och moraliskt.
Välfärdsstaten som generationer har byggt upp med sina liv
som insats plundrades av alla kategorier, såväl den ekonomiska
eliten med sina groteska pensioner, avgångsvederlag och bonussystem
som andra som använder det offentliga trygghetssystemet för
att plundra dem som arbetar."
"Det
här känner jag igen från min egen tid under socialismens
ok. Jag såg hur nomenklaturan levde gott på en nivå
som var helt otänkbar för oss vanliga. Jag ser paralleller.
Kritik av den förda politiken bemöts massivt av den mediala
eliten som hör till kategorin köpta. Jag minns lögnerna
vi matades med också där av statstelevisionens lakejer."
|
| |
8. Margareta
Sandstedt . SD-medlem sedan 2006, partistyrelseledamot sedan
2006. Kommunfullmäktigeledamot i Gävle.
|
"Vad
höll på att hända med landet och varför hördes
aldrig några protester? Varje artikel vi läste, diskuterade
vi ingående och slogs därmed över hur lika värderingar
vi hade. Och ju mer min arbetskamrat och jag började prata, desto
mer började vi också av någon märklig anledning
att viska. Ungefär som om vi plötsligt hade hemligheter.
Detta påpekade jag vid något tillfälle, i det hon
svarade att man inte fick säga något i Sverige som gick
emot de allmänna uppfattningarna. Då kunde man råka
illa ut.
Det
var alltså här någonstans, som jag blev varse om
det osynliga hotet som nu på ett mycket konkret sätt synliggjorde
sin järnpiska. Och det var nu när jag tillsammans med någon
annan började upptäcka vilka synpunkter som var tillåtna
och inte. Tidigare hade jag känt av den svenska åsiktsdiktaturen
som en sorts molande tandvärk där jag inte riktigt lokaliserat
smärtan till rätt tand."
"Det
första lokala informationsmötet... Nu äntligen skulle
jag få se 'mörkrets krafter' enligt tidningarna och jag
måste tillstå att händelsen var lite spännande.
Medan jag cyklade dit fantiserade jag om vilka jag skulle möta
i lokalen på Brynäs. Enligt tidningarna borde alla se ut
som nazister....
Istället
fann jag lokalen fylld av pensionärer och ungdomar. En av pensionärerna
stod och bredde smörgåsar och hälsade vänligt
på mig. Och lite omtumlande var det då jag i all hast
började tro att jag hamnat på en träff för Hyresgästföreningen.
För säkerhets skull frågade jag därför en
kvinna i närheten men hon försäkrade mig om att jag
hamnat rätt. De flesta verkade känna varandra och stämningen
var god,.."
|
| |
9. Gabriella
Johansson . SD-medlem sedan 2000, förtroendevald i kyrkomötet
och stiftsfullmäktige.
|
"Det
Sverigedemokraterna fört in i mitt liv, på pluskontot,
är att jag är gift med en underbar man som delar mina värderingar,
åsikter och syn på livet i allmänhet...Att vara aktiv
i partiet har också gett mig en större förståelse
och kunskap kring min egen historia och det samhälle vi lever
i."
"När
man blir utsatt för spott och spe, våld och hot så
fort man framför sin åsikt, då blir det sådär.
Lite av naiviteten, tron på människors inneboende godhet,
hederlighet, ärlighet och medmänsklighet får ge vika
för hårdare hud."
"I
många av Skånes kommuner i dag är inte ett tioprocentigt
stöd något ovanligt. Att var tionde person jag möter
tycker som jag, är en trygghet och en uppmuntran när jag
fortsätter aktivera mig inom politiken."
"...inom
oss alla lever drömmen om att en dag inte behöva tänka
tanken att rutorna ska krossas eller att telefonhoten ska komma eller
att familj och egendom ska skadas. Någon dag ska väl även
vi vara som alla andra politiker? Och våld och hot mot oss ska
ses som lika allvarliga som hot och våld mot övriga politiker?"
|
| |
10. Lars
Isovaara . SD-medlem sedan 2003, partistyrelseledamot sedan
2005. Ordförande för Norrdistriktet.
|
"...
en hel del aktuella händelser och skeenden som diskuterades och
belystes med andra infallsvinklar och framförallt på ett
mer öppet sätt i europeisk och amerikansk media än
i svensk media. Debatten tycktes på något märkligt
sätt ha låst sig i Sverige. Det verkade som bara en enda
ståndpunkt förekom i vissa frågor. Invandringspolitiken
och kriminalpolitiken, men även andra frågor, var sådana
specifika frågor. Folk diskuterade dessa frågor (kring
kaffebordet på jobbet eller i hemmet) på ett helt annat
sätt än den debatt som fördes i svenska media och bland
riksdagspartierna. I de sammanhangen tycktes, av någon anledning,
en sådan debatt inte önskvärd eller ens nödvändig.
Konformismen var total."
"Skränande
demonstranter försökte störa torgmötena genom
att blåsa i visselpipor och slå på diverse plåtburkar...
I TV-sändningen fick jag till min stora häpnad se en man,
av allt att döma med så kallad flyktingstatus, som direkt
hotade Runar med en tung bricka i metall. I sista sekund lyckades
en polisman avvärja hotet. Hade mannen med metallbrickan möjligen
flytt från sitt hemland på grund av att hemlandet hade
begränsningar i yttrandefriheten? Nu, i det land där han
uppenbarligen hade fått skydd, hotade han de som använde
sig av den lagstiftade yttrandefriheten. Det var något som inte
stämde."
"De
nuvarande riksdagspartierna har... stelnat i tänkandet och vägrar,
eller helt enkelt saknar modet, att frångå den väg
som de har trampat på de senaste decennierna. I praktiken har
det visat sig att de lösningar som benämns integration inte
har fungerat. Trots detta åberopas denna mirakelmedicin gång
på gång oavsett vilken färg regeringen har. Är
det inte dags att pröva en ny politik?"
|
| |
11. Johnny
Skalin . SD-medlem sedan 2000,. Kommunfullmäktigeledamot
i Sundsvall. Ordförande för Västernorrlandsdistriktet.
|
"Besparingskraven
duggade tätt, och jag stod närmast skräckparalyserad
framför TV:n när Sverige år 1993 passerade 1.000 miljarder
kronor i statskuld..."
"Krisen
i det forna Jugoslavien medförde en massiv invandring till landet,
där också Sundsvall fick sin beskärda del. Samhället
blev snabbt oroligare och ganska omgående växte grupperingar
av olika sorter fram,.."
"Jag
började därför kritisera invandringen och invandringspolitiken
i min SSU-förening... Till min egen förvåning möttes
jag dock ständigt av fördömande... Det sociala politiskt
korrekta trycket var alltså redan i början av 90-talet
stort."
"Invandringspolitiken
gick aldrig att diskutera seriöst i de socialdemokratiska leden
utan att den hamnade på dagisnivå med den sedvanliga argumentationen
om pizza, spaghetti, sympati och solidaritet med dem som flyr och
så vidare. Alternativt blev man helt ignorerad. Ungefär
som att man satt och pratade med sig själv."
"Det
socialdemokratiska parti som en gång byggde folkhemmet är
alltså för länge sedan historia, och i dag är
det endast vi sverigedemokrater som utgör den kraft som både
kan, vill och har som mål att bygga upp det på nytt."
|
| |
12.
Roger Hedlund . SD-medlem sedan 1999. . Kommunfullmäktigeledamot
i Gävle. Ordförande för Gävleborgsdistriktet.
|
"...
påverkade mig mycket var situationen i skolan (och problemen
i en skola med en stor andel invandrare var många) men också
den nya vetskapen om asylmissbruket som gjorde att jag fick en ny
syn på hur Socialdemokraterna skötte Sverige... Jag tvingades
leva i ett konfliktfyllt och mångkulturellt samhälle, med
våld och trakasserier, där det serverades olika maträtter
för olika invandrargrupper, där man fastade under ramadan
och där man talade sitt hemspråk med varandra under rasterna."
"...
en partikamrat som några år senare delade ut flygblad
på sin skola. Han fick av sin lärare förklarat för
sig att mer än betyg tre i samhällskunskap kunde han inte
få, eftersom han var med i Sverigedemokraterna."
"I
valet 2002 visade vi hur långt man kan komma trots den mediablockad
som sattes upp mot Sverigedemokraterna runt om i landet. I Älvkarleby
2002 tog vi ett mandat med råge, vi fick 3,2 procent i en kommun
utan problem relaterade till invandring. Partiet arbetade metodiskt
och målmedvetet, detta genom att informera väljarna med
valmaterial till alla hushåll i kommunen. Vi försåg
bland annat alla hushåll med information vid fyra tillfällen
och i hyreshusområdena vid sex tillfällen. Detta visade
att om man bara vill och jobbar målmedvetet, så kan man
lyckas - även utan media."
|
| |
13. Joakim
Larsson . SD-medlem sedan 1995, tidigare partistyrelseledamot.
Kommunfullmäktigeledamot i Uppsala. Ordförande för
Upplandsdistriktet.
|
"...
Sverigedemokraterna verkade vara det enda parti som faktiskt verkade
anse att Sveriges historia och kultur hade ett egenvärde och
att stolthet över vår historia och allt som vi faktiskt
har lyckats åstadkomma här var något bra och fint."
"Partiet
präglades i början mer av entusiasm än av effektivitet,
för att uttrycka sig milt. Till att börja med var det helt
omöjligt att komma i kontakt med någon partiföreträdare
i länet. Den närmaste lokalgrupp som fanns var i Uppsala,
och det fanns inga offentliga telefonnummer dit,.."
"Hade
vi varit ett missnöjesparti bland andra så hade vi högst
sannolikt gått samma väg som så många av de
övriga småpartier som fanns ute i kommunerna vid den här
tiden..."
|
| |
14. Johan
Rinderheim . SD-medlem sedan 1988 och 1997. Kommunfullmäktigeledamot
i Nynäshamn. Ordförande för Stockholmsdistriktet
|
"Vid
den första sammanräkningen efter det att Sverigedemokraterna
formellt hade bildats fanns det litet drygt 280 registerskrivna medlemmar.
Bland dessa visade det sig att det fanns två skinnskallar. Knappast
tillräckligt för att ge den stämpeln någon substans.
Saken var den att ifall ett nationellt parti demonstrerade eller höll
utomhusmöte så kom det ofta större gäng med skinnskallar
och anslöt sig. Det var framförallt journalister som fascinerades
av detta. Denna publicitet tenderade att locka fram fler till
nästa arrangemang, vilket gjorde stämpeln till en självuppfyllande
profetia."
"Även
efter mitt avhopp kom Sverigedemokraterna att präglas mycket
av Anders Klarströms partiledarskap. Klarström var en god
talare men desto klenare organisatör."
"Två
personer är särskilt ansvariga för min återkomst:
Björn Söder och Tor Paulsson.
Björn
Söder hade givit partiets hemsidor en välbehövlig ansiktslyftning
och Sverigedemokraternas partisida kunde nu väl mäta sig
med de etablerade partiernas. Tor Paulsson hade på kort tid
byggt upp en ansenlig aktivistkader i Stockholm... Jag kom att alltmer
engagera mig i Sd Stockholm, vilket ledde till att jag flyttade till
Haninge, mönsterkommunen i den nya organisationen."
|
| |
15. Jens
Leandersson . SD-medlem sedan 1996. Kommunfullmäktigeledamot
i Klippan. Ordförande för distrikt Syd inom SD.
|
"Idémässigt
var Sverigedemokraterna att betrakta som ett historiekonservativt
parti där fokus låg på den svenska historien. Engelbrekt,
karl XII och Gustav II Adolf var viktiga historiska personer i partiets
identitet. Sverigedemokraterna var i mångt och mycket en kompisklubb
som hade mycket liten uppsökande verksamhet för att värva
nya medlemmar."
"Efter
några år av flygbladsutdelningar kom vi fram till att
alla de som beställer information kanske skulle ringas upp..."
"...partiet
blev betydligt mer utåtriktat efter att man i Stockholm hade
fått in nytt folk som kom med nya idéer och tog för
sig ordentligt. Nu förändrades budskapen till att mer fokusera
på invandringens konsekvenser och flygbladen började tryckas
i fyrfärg. Borta var den tid då samförstånd
rådde likt en frimärksklubb som sitter och ugglar för
sig själva."
|
| |
16. Anders
Westergren . SD-medlem sedan 1992. Kommunfullmäktigeledamot
i Höör sedan 1994.
|
"I
valet 1991 fick Sverigedemokraterna sina första kommunala mandat.
Ett vardera i Dals-Ed och i min hemkommun Höör."
"Jag
insåg att jag och Sverigedemokraterna som parti skulle hållas
ansvarig för galenskapen. Så blev det också och jag
kan inte nog förbanna min godtrogenhet den gången."
"Tina
Hallgrens eftermäle i partiet har,.. inte blivit särskilt
gott. Egentligen är det lite orättvist. I sina bästa
stunder och innan radikaliseringen började göra sig gällande,
var hon en mycket bra skribent och talare. Ibland kunde vi sitta några
sverigedemokrater runt köksbordet i den lilla stugan i skogen
och diskutera, varpå Tina plötsligt ryckte åt sig
block och penna och på några minuter producerade en insändare
eller ett underlag till ett tal som var fullkomligt lysande."
"Vad
som inte är så känt är att det faktiskt uppstod
en sorts vakuum i övergången mellan Klarström- och
Janssoneran. I besvikelse över att valresultatet 1994 inte innebar
större framgångar drog sig flera tongivande aktivister
tillbaka..."
"I
denna kritiska situation framträdde en räddande ängel,
nämligen Lars Emanuelsson från Göteborg... Han mer
eller mindre bodde på kansliet månader i sträck,
jobbade hela dagen, gick av säkerhetsskäl inte ut förrän
det blivit mörkt, levde på spaghetti, betalade partiets
räkningar med egna pengar om det inte gick på annat vis
etc. Han var naturligtvis även kansliets diktator och rättade
sig nästan aldrig efter partistyrelsens beslut."
"Tidningar
tog inte in våra genmälen ens på rena lögnartiklar,
andra media var helt stängda för oss, våra torgmöten
saboterades - ibland med polisens goda minne, våra aktivister
misshandlades, bilar brändes upp, posten delade inte alltid ut
våra försändelser trots att vi hade betalat, vi blev
sparkade från våra jobb och utbildningar och som pricken
över i diskriminerades till och med våra valsedlar i själva
vallokalerna."
"När
jag gick i skolan hade jag en lärare som kände en medlem
i den legendariska, intellektuellt präglade motståndsgruppen
Charta 77 i
Tjeckoslovakien. Min lärare berättade om regimens övergrepp
och förföljelser av oliktänkande och vi elever förfasade
oss och var tacksamma över att leva i ett, som vi trodde 'fritt
land'..."
|
| |
17. Tony
Wiklander. Med i SD sedan 2001. Tidigare ordförande
för Skånes Väl. Kommunfullmäktigeledamot i Åstorp.
|
"Själv
ledde jag Framstegspartiet i cirka 15 år fram till år
2001, det år då jag på allvar, tillsammans med de
flesta partikamraterna, lade ned partiet och engagerade mig i Sverigedemokraterna."
"Att
just Socialdemokraterna visat sig gå längst för att
försöka stoppa Sverigedemokraterna handlar mest om förmågan
att förtränga sin egen historia. De utsattes under sin uppbyggnadstid
nämligen för samma sorts förföljelse av etablissemanget;
yrkesförbud, misshandel, omöjligt att hyra lokaler etc.
Varför? Jo, då som nu visste etablissemanget att
något nytt var på väg som folket var beredda att
stödja."
|
| |
18. Sten
Andersson . SD-medlem sedan 2002. Tidigare riksdagsledamot
(m). Kommunalråd i Malmö..
|
"...
började nyhetsredaktioner behandla oss som ett parti bland andra,
vilket var en framgång.
Under
valrörelsen 2006 återgick dock mycket avseende bevakningen
av Sverigedemokraterna till tidigare ökänt mönster.
Gammalt skräp grävdes upp igen och presenterades som nyheter
under stora rubriker och den statligt understödda åsiktspolisens
egen avisa Expo kunde fortsätta förmedla kraftigt vinklade
'nyheter' om Sverigedemokraterna."
"...
nådde vi inte ända fram till riksdagen med valresultatet
2,93 procent.
Jag
skriver 'kanske dessbättre' därför att det är
min bestämda uppfattning att vi inte hade haft personella resurser
vad gäller tillsättandet av politiska uppdrag om riksdagen
nåtts 2006. Skulle kanske runt 20 av partiets mest aktiva bli
riksdagsledamöter, plus lika många bli politiska sekreterare
i riksdagen och dessutom ett riksdagskansli, hade vi fått stora
problem att fylla våra stolar i landets kommuner som ökat
med minst ett hundratal ytterligare mandat. Det har nämligen
alltid varit min åsikt att det är bättre att lära
sig krypa innan man börjar gå."
|
| |
Många
medverkande har, innan de anslöt sig till Sverigedemokraterna, varit
medlemmar i ett eller flera andra partier. De riksdagspartier som därvid
finns representerade är: Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Ledande sverigedemokrater,
från vilka jag saknar bidrag i boken, är bland annat Jonas
Åkerlund, Eva Nyman, Kenneth Sandberg, Torbjörn Kastell
och Weine Berg. Med undantag av Berg är de alla tillfrågade,
men har - enligt Jens Leandersson, som hållit i bokprojektet - inte
visat intresse för medverkan (dvs sagt nej eller inte svarat).
Sverigedemokraterna har idag en central position,
i fokus för den politiska debatten i Sverige. Det
blir ofrånkomligen så nu när det mångkulturella projektet
alltmer visar sitt sanna - och mycket fula - tryne. Det är svårt
att se hur SD skulle kunna hindras att vid nästa riksdagsval komma in
i riksdagen.
Redan denna inramning kan vara en anledning
att skaffa "20 RÖSTER OM 20 ÅR".
Dessutom innehåller boken alltså
en hel del av intressant läsning.
Jan Milld
