Mats Deland har sedan 1995 förekommit med ett stort antal mediainlägg, främst på Aftonbladets kultursida. Några citat:
"Fryshuschefen Anders Carlberg ...har ... i ett par krönikor (11/3 och 3/6 1994) i Stockholms-Tidningen, organ för socialdemokraterna i Stockholms län, gjort reklam för skrifter som jag och många med mig anser uttrycker klart rasistiska åsikter.
Det gäller dels Jan Millds enmanstidskrift Blå-gula frågor, dels boken Invandring, utveckling eller sammanbrott? skriven av Ingrid Björkman, Jan Elfverson och Åke Wedin. De har det gemensamt att de anser att Sverige inte ska ta emot utomeuropeiska flyktingar eftersom de anser dessa vara för svåra att integrera i det svenska samhället. Åsikter Anders Carlberg förklarar sig - i stort sett - dela.
Den största skandalen i sammanhanget
är emellertid inte vad Carlberg tycker - jag väntar mig inte annat
av en man som anser Ultima Thule stå för en "positiv nationalism".
Utan att det ska ta mer än ett år innan någon - antifascisttidningen
Expo, veckotidningen Internationalen (min artikel) och Radio Stockholm - uppmärksammar
vad han skrivit. På alla dessa månader har ingen, säger ingen,
socialdemokrat reagerat på det faktum att Carlberg gör reklam för
skrifter som i grova drag torgför
sjöbopartiets åsikter, och
som 
ivrigt
marknadsförs av ännu högerextremare rörelser. Carlbergs
försvar har dels varit att personer som, liksom Björkman och Milld,
länge arbetat inom den internationalistiska vänstern (det har de)
inte plötsligt kan vara rasister. Men en sådan utveckling är
tyvärr inte unik. Paradexemplet är Benito Mussolini,
i Sverige hade vi gamle kilbomaren Nils Flyg (utan jämförelser i
övrigt). "
"Sen säger Carlberg att man inte kan vara rasist om man inte, dels, talar i biologiska kategorier och, dels, inte betecknar den ena gruppen som sämre än den andra (Carlberg och Milld diskuterar ju särskilt gärna afrikanska intellektuella, som de menar skulle göra större nytta hemmavid). Men det kan man visst det. ... ligger rasismens kärna i själva verket inte i grupperingen av människor i bättre och sämre, utan i vad han kallar mixofobin, rädslan för att låta kroppar, idéer, kulturer blandas och bli något nytt. Det är den rädslan Carlberg, Björkman och Milld ger uttryck för (biologirasister är de inte).
Under första halvan av nittonhundratalet lindades denna rädsla in i naturvetenskapliga och medicinska teorier, då i svang. Numera är samhällsvetenskapliga uttryck mer spridda, och då används de. Men det är fortfarande samma rädsla. Och för den enskilda flyktingen spelar det mindre roll om hon förpassas med biologiska eller kulturella motiveringar."
"Expo är en kugge bland andra i en demokratisk mobilisering mot rasism och fascism... Redaktionen har tagit på sig ett tungt och otacksamt arbete och för det ska den hedras. Det är ett skitjobb, men någon måste göra det. Sedan får vi andra göra vårt."
"Det är arbetarrörelsen som bär skammen för den brutala deporteringen av familjerna Sincari."
"...Båda ansatserna är naturligtvis vetenskapligt användbara. Men för att ett samtal ska vara möjligt bör de prövas mot varandra.... Gränsdragningen mellan föreställt och verkligt "hot" är i högsta grad flytande, och varierar från formulering till formulering. Ett konstruktivistiskt perspektiv skulle i stället ha frågat sig,.."
"På torsdag den 5 december kommer riksdagen att göra det ungefär dubbelt så svårt som förr att få asyl i Sverige. Det är uppenbart att dessa förändringar måste ses i ljuset av de senaste årens invandrarfientliga stämningar. Om man, som Jan Guillou gjorde under en debatt på en krog på Söder i Stockholm häromveckan, påpekar att regeringen med den nya propositionen i allt väsentligt genomför det som nydemokraterna krävde för några år sedan..."
"Och den främlingsfientliga opinionen är inte på minsta sätt lugnad. Ett exempel på detta, och ett försök att i sista minuten ytterligare brutalisera debatten, är boken Flyktingpolitikens andra steg (SNS förlag 1996) av Ingrid Björkman, Jan Elfverson och Åke Wedin. Förutom nämnda nydemokratiska åsikter om flyktingbegrepp och uppehållstillstånd (och exempelvis vilka som ska ha rätt till socialbidrag) innehåller den en omfattande argumentation för, som de kallar det, att integrera asyl- och biståndspolitiken....
Men att det snarare är flyktingarnas närvaro i Sverige än deras frånvaro i hemlandet som är den främsta källan till författartrions engagemang står helt klart: "Får de arbete, tar de det från en svensk, får de det inte, är de gratisåkare på den svenska välfärdsvagnen.". Det här är argument som vi känner igen..."
"Även extrema åsikter ska få höras. Det har vi yttrandefrihet till - så länge de inte går över gränsen till hets mot folkgrupp. Men hittills har de här skribenterna varit tvungna att ge ut sina böcker på eget förlag. De etablerade förlagen har av rätt självklara skäl inte varit intresserade. Nu publiceras de plötsligt av SNS - Studieförbundet Näringsliv och samhälle - en fristående (till stor del näringslivsfinansierad) forskningsstiftelse och ett ansett vetenskapligt förlag. SNS har publicerat ett flertal Nobelpristagare och en lång rad mycket duktiga ekonomer och historiker.... Arvidsson och Ohlsson tar på sig ett tungt ansvar när de jämställer detta med den rappakalja Björkman, Elfverson och Wedin rört ihop. Jag förutsätter att såväl forskare som finansiärer betackar sig."
"Anna-Maria Narti talar i förra numret av Invandrare och minoriteter om debattens segregering, ett uttryck som jag vill ge en något vidare betydelse. När kvinnofrågor debatteras aktiveras de feministiska nätverken, när invandrarfrågor debatteras aktiveras invandrardebattörernas nätverk - och när vänstern vill synas är det de vanliga vänsterdebattörerna som vidtalas. Men så kan vi inte ha det. En vänster som inte kan ge röster från alla förtryckta grupper lika vikt och utrymme förtjänar helt enkelt inte att kallas vänster."
"...varför är invandrare oftare arbetslösa än svenskar. ... Författarna visar tydligt - och föredömligt - att det inte är hos invandrarna själva problemet finns. Invandrare - och det gäller flyktingar i än högre grad än tidigare decenniers arbetskraftsinvandrare, är snarast bättre utbildade än svenskfödda."
"Det har varit för mycket silkesvantar i de här frågorna. Det är dags att ta näringslivet ordentligt i örat."
"...det finns ingen anledning att... bedöma veganer eller andra radikala aktivister blott utifrån deras militans. Så länge protester mot övergrepp - miljöförstöring, djurplågeri, men också rasism, fascism, porr, homofobi - grundas i en kamp mot maktmissbruk människor emellan... har det i detta avseende ingen betydelse om de sker i form av demonstrationer, debattartiklar eller materiell förstörelse. "
"Så länge miljöpartiet tar sitt ansvar mot rasismen inom de egna leden finns det heller ingen anledning att frukta att det ska utvecklas i riktning mot nationalism. Medan De gröna under viss uppståndelse uteslutit de båda ledarna för den nyrasistiska föreningen Blågula frågor, Jan Milld och Anders Sundholm, kan socialdemokraten Åke Wedin och den moderate riksdagsmannen Sten Andersson, båda aktiva vid introduktionen av föreningen Folkviljan och Massinvandringen, fortsätta att driva sin antihumanistiska politik såväl inom som utom sina respektive partier. Det är inte bara grönt som går bra med brunt."
"Men min poäng var ... det faktum att miljöpartiet faktiskt gör något åt de löss det får i sin fana. Ytterligare ett par liknande ärenden ligger just nu hos partistyrelsen. Det är säkert inte någon rolig uppgift att säga åt sina partikamrater att de får gå någon annanstans med sin invandringsfientlighet, men det är nödvändigt och hedervärt att så sker."
"Rasismen har institutionaliserats i Schengenavtal och säkra lands principer."
"Att ett betydande mått av renodlad diskriminering ligger bakom detta beklämmande arbetsmarknadsläge kan tas för givet. Våra samlade fördomar och aversioner mot människor härstammande från just dessa länder kan inte överskattas./.../ Det fordras ett ansenligt och kompakt "försvarsverk" för att kunna hålla så resursmässigt starka grupper utanför arbetsmarknaden."
"Mer tveksam är författarnas fortsatta diskussion om möjliga strategier bort från den rasistiska arbetsmarknaden. ... har jag svårt att ta till mig entusiasmen för en småföretagsamhet som påtvingas underklassen av en majoritetsbefolkningsrasism."
"I fredags var det kaos i Rinkeby. Nej, inget upplopp, tänk inte så fördomsfullt. Kaoset framkallades av en gemensam insats av polisen och tunnelbanans trafikvärdar. Folk fick vänta i tunnlarna i en evighet medan biljettkontrollen pågick."
"Nu är det på det viset att jag har arbetat i åtta år i tunnelbanan ... Något som slog mig när jag arbetade i Rinkeby var tvärtom den beundransvärda betalningsmoralen. Med tanke på att den genomsnittlige Rinkebybon är fattigast i länet, och alltså måste betala proportionellt mer av sin inkomst för sina resor än andra, borde detta vara något för ett tänkande lokaltrafiksbolag att ta vara på. Att med tokrazzior och smygrasistiska uttalanden göra sig till ovän med en hel stadsdel kan knappast vara en vettig strategi om det är bättre betalningsmoral man vill ha."
"Men nu tror jag inte att det var bara biljettkontroll det handlade om. Det framgick klart att polisen inte bara var på plats för att hjälpa SL. Alla som saknade biljett och inte kunde legitimera sig överlämnades nämligen prompt till polis. ... Vi har haft problem i den här stadsdelen förut med poliser som kryssar omkring med bil på gångvägarna och hejdar som de anser misstänkta mörkhyade människor. Nu har vår polis uppenbarligen tydligen hittat ett annat sätt att dölja sina passkontroller, för att effektivare kunna genomföra det politiska program som ett svartklätt huligangäng under polisbeskydd gick omkring och propagerade för på Stockholms gator häromlördagen. Tydligen är detta framtidens melodi, Hultman deklarerar nämligen att nu gäller "nolltolerans" i Stockholmsområdets invandrartäta stadsdelar. Nolltolerans för invandrare, fulltolerans för nazister."
"... den enorma demonstrationen i Linköping kanske kan bli ett genombrott för ett bredare motstånd.
Problemet är att de demonstrationerna båda hållits på behörigt avstånd från allt vad fascistisk mobilisering heter. Flera gånger de senaste åren har de politiska ungdomsförbunden till och med aktivt motsatt sig antifascistiska motdemonstrationer. Detta har lett till att de som å andra sidan tycker att det är viktigt att verkligen visa fascisterna att de möter motstånd var de än visar sig, alltför många gånger varit så få att de blivit ett lätt byte för både sensationshungriga journalister och för en polismakt som gärna utsätter dem för kravalltaktik. Svarta rubriker dagen efter får de etablerade organisationerna att än mer dra öronen åt sig, och ytterligare öka de militantare antifascisternas isolering.
Nej, jag tycker inte om våld, jag tycker inte att man ska slåss om man inte måste. Gatuvåld är dessutom ett effektivt medel att reservera den politiska kampen åt unga och starka - det vill säga ungefär motsatsen till vad vi vill. Men det går heller inte att dra sig undan. I den hittills enda summeringen av 90-talets antifascistiska kampanjer, Vänd dom aldrig ryggen, Lärdomar av den antifascistiska kampen (Rättviseböcker 1996) skriver Per-Åke Westerlund: "Mot de övertygade fascisterna hjälper faktiskt bara vad DN kallar 'maktspråk", i den meningen att den stora majoriteten visar sitt absoluta motstånd mot fascisterna."
Att denna insikt i dag är förbehållen ett fåtal unga vänsteraktivister visar bara hur historielös vår tid är. Den som slår upp Torsten Nilssons memoarer (Lag eller näve, Tiden 1980 s 73-74), hittar en helt annan inställning. Den tidens socialdemokrater (liksom också antifascister av annan politisk färg, som andra berättat om) satt inte hemma och oroade sig för fascismen, de ropade inte heller på polis och förbud. De sökte upp fascisterna och utmanade dem. Torsten Nilsson berättar om hur han med sin slagfärdighet och förmåga att hitta dräpande formuleringar gång på gång gav sig in i orddueller med fascister, överallt där de hade möten. Inte på det viset att han ansåg dem lämpliga att diskutera med - en demokrat har ju inget att säga en fascist - utan vad det gällde var att aldrig låta fascisterna få uppföra sin politiska teater ostörda."
"Ottar Brox.. är mannen som givit vetenskaplig auktoritet åt uttrycket "den moraliska eliten". Det handlar om människor som tävlar i att uttrycka omsorg om andra, exempelvis offren för rasistiskt, sexistiskt eller homofobiskt förtryck, i akt och mening att därmed själva framstå i en bättre dager, bli till något inför sig själva och andra och vinna olika slags fördelar, materiella eller andra. Jag undrar bara: På vilken planet lever man när man säger nåt sånt?
Hela detta resonemang förutsätter ju att de människor det gäller - flyktinggömmare, antirasistiska och antifascistiska aktivister, den multikulturella intelligentian - skulle ha ett val. ...".
"Antirasismen, motståndet mot alla idiotiska kategoriseringar, alla försök att reducera människan till ett hanterbart och försumbart ting, handlar för allt fler av oss ytterst inte om moraliska val utan om grundläggande lojaliteter, om de allra närmastes rätt till en trygg existens."
"...rasisten inte blir rasist efter att ha fört ett intellektuellt resonemang med sig själv, utan för att skaffa sig tillhörighet i en grupp, ett rykte, uppmärksamhet, och givetvis för att utöva sexuell kontroll över traktens kvinnor och agera ut undertryckta psykiska behov. Militant rasist är man så länge man belönas för det på olika sätt;..."
"Under nittiotalet har samhället för överskådlig framtid förändrats på så vis att rasismen byggts in i dess strukturer. Förutom rasistiska arbets- och bostadsmarknader och en antihuman flyktingpolitik är vi numer begåvade med en stark kommersiell rasistisk och antisemitisk ungdomskultur... Det hela omges av en populistisk överideologi om etablissemangets svek..."
"Nazismen är på väg att bli en, om än liten, och hur mycket jag än tvekar att använda ordet, folkrörelse.... Det går inte heller att tala om någon "mjuk" rasism. Likheten mellan avancerad nazism och vanlig högerpopulism är genomgående stor. I en mycket välgjord analys visar Bjørgo hur lik den nazistiska antisemitismen är den antimuslimska ideologi som rörelser som Norge mot invandring och Den danske forening - snarlika de svenska Fri information, Folkviljan och massinvandringen och Blågula frågor - lanserar. I stort sett behöver man bara byta ut orden. Detta visar naturligtvis på ett vidare problem - rasismen finns inte utanför det samhälle vi lever i och bär ansvar för, den är en integrerad del av det."
"... Anna-Lena Lodenius och Per Wikströms uppslagsbok Vit makt och blågula drömmar, Rasism och nazism i dagens Sverige (Natur och Kultur 1997), som ursprungligen i en kortare version publicerades som Nazist, rasist eller bara patriot av Rikspolisstyrelsen (1997). ... Stieg Larsson fanns bland dem som med hårt arbete lyckades starta den antifascistiska tidningen Expo - vilken ju för några månader sedan krossades av Kulturrådet efter att framgångsrikt ha kämpat mot nazistiska terrorangrepp."
"Lodenius ... deklarerar klart och tydligt sin åsikt att de nazistiska aktivisterna inte är mer än det ondaste skiktet av ett samhälle strukturerat av egoism och uteslutningar. Det är en användbar handbok, fylld av genomarbetade artiklar med välbelagda fakta och exakta formuleringar... Det är ju först då, om många läser den och jämför med sin egen verklighet, som en sån här bok kan göra verkan. De uppenbara kopplingarna till Myndighetssverige till trots skulle en sån här faktasamling inte ha varit möjlig utan det arbete som den antirasistiska rörelsen lagt ner på att kartlägga det rasistiska hotet. Som tydligt framgår av deras referenslista är boken, författarna i all ära, framför allt en kollektiv prestation av den antirasistiska rörelse som är en förutsättning om inte annat för att vi ska kunna tvinga myndigheterna att fortsätta och skärpa sitt arbete mot etnicismens förbannelser. Rasismen får aldrig reduceras till en pedagogisk eller polisiär angelägenhet. Den är ett politiskt problem, den berör oss alla."
"... Lodenius & Wikströms första bok, den som polisen gav ut, ... Avsnittet är ett obalanserat angrepp på den militanta antifascismen som beskrivs som en underjordisk brottsorganisation med smak för vapen och antidemokratisk ideologi. Bjørgo erbjuder en mer balanserad beskrivning, där han klart slår fast att det är nassarna som beväpnar sig, eftersom de är rädda för den antirasistiska opinionen. Jag har, tror jag, varit närvarande vid de allra flesta våldsamma konfrontationer mellan fascistiska och antifascistiska demonstrationer i Sverige de senaste åren, och om beväpning (påkar, knivar, slangbomber) förekommit har det till den övervägande delen varit bland den våldsamma rasismens huliganer. Vid några tillfällen har till och med militära skjutvapen beslagtagits, och i Norge har det förekommit skottlossning. De antirasistiska demonstranterna har alltid stormat mot fascisterna i stort sett helt obeväpnade och skrämmer dem, kanske just därför, alltid på flykten (om inte polisen står i vägen). ..."
"Det går ett spöke genom landet, invandringsfientlighetens och den nyliberala egoismens spöke."
"Än så länge har våra högre lärosäten lyckats väl med att genomskåda de högerextremistiska aktivisternas försök att skaffa sig akademiska plattformar.
Att de nu istället med greve Ians hjälp försöker ta sig in i riksdagen blir din och min sak att göra något åt när grevens bullrande kampanj når just din hängmatta."
"I och med att vi anslutit oss till Schengensamarbetet är Sverige en del av detta komplexa murbyggande. Vi ... tvingas delta i uppbygget av kontrollen av den så kallade 'norra' eller 'Baltiska' rutten över Östersjön som därmed kan komma att skörda liv i samma utsträckning som Medelhavet idag."
"... konstaterat att Europafortet sedan 1993 krävt 1.021 liv. Det handlar om människor som dött vid gränserna...till den anonyme alban som drunknade nära Brindisi i Adriatiska havet den nionde februari i år."
"Sten Andersson gör nazismen rumsren" (rubrik, om den tidigare partisekreteraren, s)
"Det är alltså som det brukar vara - rasisterna har inte blivit fler, de har bara fått större utrymme."
"Romanispråket är nu på väg att erkännas som minoritetsspråk. I regeringens kampanj för att öka kunskapen om Förintelsen har romernas öde under det nazistiska väldet lyfts fram. Sverige borde med andra ord ha goda förutsättningar att ge viktiga bidrag till den internationella rörelsen för romernas rättigheter.
Men det finns de som fruktar en sån utveckling. Dessvärre inte bara bland tokhögerns stollar. Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi ... angriper inte bara romafolkens självorganisering, utan även den politik för etniskt likaberättigande som förts i Sverige de senaste decennierna."
"... har Arnstberg valt att läsa in sina egna fördomar i dem. Inledningskapitlet, ... är bland det mest rasistiska vi läst ..."
