Det finns två
ord i den invandringspolitiska debatten som ständig återkommer
och som har styrande effekt genom sina kraftiga värdeladdningar.
Det är "rasist"
och "flykting".
Ordet rasism har, genom användningen i massmedia, kommit att få en vid betydelse. Mycket vidare än den egentliga innebörden, som är särbehandlig utifrån rastillhörighet. Den nya betydelsen är särbehandling utifrån etnisk grupptillhörighet, det behöver alltså inte föreligga några rasskillnader.
Samtidigt finns en viktig inskränkning i den nya, mediastyrda, betydelsen. Rasism kan bara gå i en riktning. Rasist kan bara en infödd svensk vara, aldrig en invandrare.
De gånger som gäng av unga invandrare misshandlar svenskar (på grund av att de är svenskar) kan på så vis definieras bort, det räknas inte. Det är inte rasistiskt våld.
Samma sak gäller tillmälen. En ung invandrare kan fara ut i tillmälen till och med mot poliser, till och med i en situation då han tagits på bar gärning i brottslig verksamhet - det ger inget straff. En svensk kan däremot åtalas, om han svarar på ett tillmäle med ett eget tillmäle. (Se materialet "Så stoppar vi rasismen!")
Rasist har kommit att få en förrädisk dubbelbetydelse, av å ena sidan våldsbenägna svenskar, å andra sidan svenskar med kritik av den generösa flyktingpolitiken och massinvandringen.
Om "rasist" har en negativ laddning, så gäller motsatsen för ordet "flykting". Det man fram bilden av en person som kämpat för sitt folk, men fått lida och tvingats fly, en person med på en gång skyddsbehov och den allra högsta moral.
Som detta ord används i media omfattas envar som tagit sig till Sverige från annat land, de behöver inte ens ha lagt in asylansökan, de kan till och med ha lagt in och fått avslag på den - de klassas likväl som "flyktingar". Invandrare och flykting har i media till stor del blivit synonyma begrepp.
Om en invandrare som ovan konstaterat inte kan bli rasist så gäller här motsvarande för svenskar. En svensk kan aldrig bli flykting, och tillgodogöra sig detta ords positiva laddning.
