Proteströsta! Skulle bara inställningen till invandringen avgöra röstandet, då skulle det förestående valet kunna bli en "jordbävning". En klar majoritet av svenska folket önskar en restriktivare invandringspolitik. Detta framgår av upprepade opinionsmätningar. Det visas också genom svenskars utflyttning från invandrartäta områden.
Men inget av de sju partierna i riksdagen företräder här folkmajoritetens uppfattning.
Allt kan egentligen fokuseras på en enda frågeställning:
"Ska kunskaper i svenska språket vara ett krav för att få svenskt medborgarskap?"
Svaret på denna fråga borde vara självklart: "ja!"
Men - nästan ofattbart - i Sveriges riksdag finns för närvarande inte ett enda parti som har den uppfattningen!
Denna fråga rymmer så mycket mer än bara invandringen. Den gäller elementär nationell självbevarelsedrift. Det handlar om att vilja - eller uttryckligen inte vilja - ställa upp för Sverige.
I andra frågor kan man skylla på maktlöshet, på tekniska och praktiska svårigheter. Här finns inget av detta, här gäller det grundvärderingar. Här handlar det om var man har sin lojalitet och åt vilket håll man vill dra.
Med invandringen sammanhänger också den intellektuella och moraliska härdsmälta, den kränkning av de svenskar som reser invändningar, som denna fråga lagt i dagen.
För den som delar detta synsätt och vill gör det tydligt genom sitt röstande - hur förfara?
TRE DÅLIGA ALTERNATIV 1. Man kan inte rösta på något av de sju riksdagspartierna. Inget av dem företräder svenska intressen.
2. Man måste rösta. Röstskolk kan inte vara ett bra sätt att uttrycka sin mening.
3. Man ska inte blankrösta eller rösta på Kalle-Anka-Partiet. Det säger visserligen att man förkastar alla de sju, det uttrycker en protest - men det säger inget om protestens riktning.
TVÅ MINDRE DÅLIGA ALTERNATIV För att ge sin protest en riktning finns framförallt två alternativ. Två partier som inte har några problem att svara ett entydigt "ja!" på den ovan ställda frågan om svenskkunskaper för svenska medborgare.
Det är Det Nya Partiet (d) och det är Sverigedemokraterna (SD).
För den som står mer eller mindre till höger kan Det Nya Partiet - med Ian Wachtmeister som partiledare - ligga närmast till.
För den som tillhör det politiska mittfältet eller står till vänster kan Sverigedemokraterna ligga närmast till.
Ser man enbart till flykting- och invandringspolitiken har (d) en mer genomtänkt linje. Hos SD finns irriterande övertoner.
Vi talar här inte om "alternativ" i bemärkelsen regeringsalternativ, eller ett parti med utbyggd organisation, genomarbetat program och många företrädare som förmår utveckla och försvara partiets politik.
Nej, vad vi här talar om är "alternativ" för att denna gång - i riksdagsvalet 1998 - kunna uttrycka sin protest.
Det verkligt seriösa nationellt-demokratiska partiet återstår ännu att skapa.