Ebba Witt-Brattsström i SvD den 16/11 -07:
"BRISTEN
PÅ BILDNING GÖR ALLA TILL FÖRLORARE
Jag älskar det här landet, kanske för att det aldrig
upphör att förvåna mig i all sin motsägelsefullhet. Här
finns ett rikt och varierat huvudspråk som man inte vill 'tvinga på'
sina invandrade medborgare, här finns en intressant litteraturhistoria
som man inte för död och pina vill lära ut i skolorna, här
finns en kulturdemokratisk tradition som mörkats.
I stället täcker i dag begreppet kultur allt och inget..."
"Det hör till den svenska paradoxen att det jag då lärde
mig av det socialdemokratiska folkhemmets bildade arbeterskor och arbetare
är exakt vad jag nu hoppas skall väckas till liv av en borgerlig
kulturpolitik, nämligen idén om medborgerlig bildning för
alla. Det förutsätter respekt för varje individs utvecklingspotential,
vilket är motsatsen till dagens kulturradikalism som på oklara
grunder utgår ifrån att nysvenskar som kommer från andra
sidan jordklotet inte har organ eller behov av att fatta vare sig svensk eller
västerländsk kultur.
Det vill säga: utgångspunkten för en borgerlig kulturpolitik
måste vara förvaltning av det gamla klassamhällets kulturarv
som folkbildningsrörelsen under 1900-talet med blod, svett och tårar
slet åt sig - och förändrade. Formeln är kontinuitet
och maximal tillgänglighet till traditionell kvalitetskultur, såsom
litterära klassiker, historiska muséer, bibliotek med böcker
på hyllorna, opera, konsertverksamhet, teater, dans. Kultur i denna
bemärkelse är nämligen det kitt som förenar generationerna
i ett demokratiskt samhälle, ett kollektivt minne att debattera, javisst,
men vars betydelse inte går att förneka.
Paradoxen igen: samtidigt som det 'svenska' sätts
ur funktion som 'främlingsfientligt' så installeras en verkligt
exkluderande gemensam nämnare för yngre generationer genom en galopperande
brist på elementär bildning, språkfärdigheter inräknade,
samt ett illavarslande modeförakt för tanken på en gemensam
('vit mans') kulturhistoria som få ens har en lightversion av.
Som universitetslärare kan man få frågor som: Varför
skrev Edith Södergran på svenska fast hon var finska? Varför
var heliga Birgitta katolik när Sverige är protestantiskt?
Till följd av den svenska folkhemspolitiken hade vi under några
decennier en majoritetskultur som kunde omfattas av alla som levde i landet
och som återspeglades i skolans kursplaner. I dag kan den beskådas
i 'Minnenas television' och möjligen tenteras av i några av högskolans
mest proletariserade humanistiska ämnen. I övrigt råder ett
ansvarslöst marknadstänkande, kombinerat med politiskt korrekta
diktat uppifrån.
Arbetarrörelsen vid förra sekelskiftet visste
att obildning inte bara ger människor ett fattigare liv utan också
underblåser sociala konflikter. Nu är vi där igen.
Med den avgörande skillnaden att den här gången är alla
förlorare, inte bara de sämst lottade. Jag hoppas att Lena Adelsohn
Liljeroth kan vända utvecklingen."
