Den 2 december 1997 antog riksdagen den integrationspolitiska proposition, som utgår från att svenskarna, till följd av invandringen inte längre har någon gemensam historia, och att svenskarna ska anpassa sig bättre till invandrarna.
Denna proposition ska nu följas upp med lagstiftning "mot etnisk diskriminering i arbetslivet". Ett förslag - SOU 1997:174 - har lagts (författat av Margareta Wadstein, ny DO), för riksdagen att ta ställning till i vår.
Utgångspunkten är att invandrares arbetslöshet i första hand skulle bero på en diskriminering från svenska företagares sida. Nu ska företagarna tvingas till att anställa invandrare, och därvid görs ingen skillnad mellan små och stora företag.
Så här kommenteras utredningen av SAF-experten Anita Trogen i tidningen "Avisen" den 27/12 -97:
"För företagen innebär lagförslaget en ökad börda av administrativt merarbete med därtill hörande kostnader och svårigheter för dem som vill anställa. Till exempel nödgas arbetsgivaren att inför varje rekrytering analysera och exakt beskriva den kompetens som den blivande anställda bör ha. Arbetsgivaren måste även dokumentera alla steg i anställningsprocessen.
EFTERSOM SÖKANDE på etniska grunder kommer att kunna ifrågasätta såväl urval till intervju som det slutliga anställningsbeslutet måste arbetsgivaren kunna redogöra för alla detaljer i rekryteringsförfarandet, för att kunna visa att inte diskriminering skett. Det kommer att negativt påverka särskilt småföretagarens vilja och benägenhet att anställa nya medarbetare."
Om en invandrare känner sig förbigången kan denne alltså anmäla företagaren, varvid det ligger på företagaren att bevisa att en anställning skett på strikt sakliga grunder och efter objektiva meriter, att ingen etnisk hänsyn tagits. Vid fällande dom kan bötesbeloppen bli höga, upp till 100.000 kronor.
Resultatet av en sådan lagstiftning skulle naturligtvis kunna bli att företagare helt avstår från att nyanställa. Den kan också leda till att småföretag helt lägger ned sin verksamhet. Varvid arbetslösheten ökar.
