Vare sig man använder ordet "integration" eller ordet "assimilering" måste det handla om en anpassning av invandrarna till det svenska samhället. Entydighet och konkretion har dock saknats i detta sammanhang.
Propositionen "Sverige, framtiden och mångfalden" talar om att invandrare ska ha "samma rättigheter och skyldigheter" som infödda svenskar. Samtidigt talar den om "rätten att vara olik".
Men vad är vad? Var går gränsen? Hur olik kan man vara utan att svika sina skyldigheter? Detta diskuteras inte i propositionen.
Lyssnar man på Invandrarverkets chef, Lena Häll-Eriksson, så ska invandrare följa svenska lagar, i övrigt ska de ha rätt att göra som de vill. Men det är ju mycket av vårt dagliga beteende som inte regleras i lagen, beteende som ändå krävs för att umgänget ska fungera friktionsfritt mellan människor.
Man ska inte tränga sig före i busskön, inte nysa människor ansiktet, inte föra oljud osv - listan skulle kunna göras lång. Självklarheter, kan synas. Vardagsregler som vi tar för givna, intill dess vi märker att de inte respekteras. Då uppstår irritation och konflikter.
Dessvärre återspeglar SIV-chefens utsaga den officiella politiken. Där finns en oklarhet som går tillbaka till riksdagsbeslutet 1975, om "valfrihet". Detta flum har nu gått så långt, att människor fått svenskt medborgarskap utan att kunna svenska.
Språket är ju helt centralt. Kan vi inte kommunicera med varandra, hur ska då kunskap och normer kunna överföras?
Teoretiskt sett finns två extremer:
1. Nej till assimilering, invandrare bör inte bli svenskar.
2. Nej till assimilering, invandrare får inte bli svenskar.
Den första extremen företräds av de godhets-fundamentalister, som vill att invandrare ska leva i det svenska samhället utan att de i praktiken möter några krav.
Den andra extremen företräds av dem som inte vill ha några invandrare i Sverige, de ska alla resa hem igen, snarast.
Många invandrare har kommit till Sverige för att stanna. Detta är en realitet, det är heller ingenting att i sig beklaga. Men assimilering ska då uppmuntras. Det är önskvärt att invandrarna blir svenskar - dvs att de upplever en svensk identitet, ansluter sig till demokratiska värderingar och känner en lojalitet med det svenska samhället.
Preferanser vad gäller mat, kläder och musik ligger utanför detta. Det är självfallet vars och ens ensak.
För att befrämja assimilering behövs mer kontakter mellan svenskar och invandrare, kan tyckas. Fullt så enkelt är det dock inte, det handlar också om förutsättningarna och grundvalen för dessa kontakter.
Det är viktigt att ha klart för sig att negativa attityder till invandrare inte kan förklaras bara med fördomar och okunskap. Ibland är det snarare tvärtom - just genom att närmare ha lärt känna invandrare har man blivit negativ.
Grundvalen för kontakterna måste vara en vilja till anpassning från invandrarnas sida, en ambition att visa hänsyn och att lära sig vardagens koder i det svenska samhället.
Den fortsatta invandringen till Sverige måste minimeras, intill dess att vi kommit tillrätta med de problem som sammanhänger med den i praktiken oreglerade invandringen under 80- och 90-talen.
Sverige ska inte utfärda uppehållstillstånd till andra än konventionsflyktingar. De uppehållstillstånd som beviljas ska vara bara temporära, och med dem ska inte följa fullt tillträde till det svenska sociala trygghetsystemet.
För anhöriginvandring ska gälla försörjningsplikt*. Även där ska uppehållstillstånden vara tillfälliga.
De som kommit till Sverige som asylsökande under 80- och 90-talet och inte kan försörja sig genom eget arbete bör nu återvända till sina respektive hemländer, om det kan ske utan risk för förföljelse där.
Invandrare som begår allvarlig eller upprepad brottslighet i Sverige måste utvisas.
De som kommit till Sverige på falska grunder skall utvisas, även om de hunnit vara här i mer än fyra år. Invandrarverket bör arbeta för att uppdaga sådana bedrägerier.
* Har de stannat en lång tid i Sverige och sedan inte längre kan få sin försörjning genom den person som tagit hit dem kan de förmodligen inte tvingas att flytta tillbaka, men en regel om försörjningsplikt initialt skulle ändå kunna nedbringa anhöriginvandringen.
