Resolution
På Blågula Frågors möte i Stockholm den 14/12 -99 antogs följande resolution:
I en demokrati måste man kunna prata med varandra. Just där det finns skillnader i åsikter är detta särskilt viktigt.
Detta var utgångspunkten för Blågula Frågors inbjudan till ett offentligt samtal den 14 november på temat "Hur motverka främlingsfientlighet?".
För att bekämpa främlingsfientlighet behövs inte fler kampanjer - vad som behövs är en dialog. En dialog där man försöker lyssna på varandra och i handling lever upp till honnörsord om respekt och tolerans.
Det visar sig dock att få av de inbjudna har tackat ja till medverkan. Organisationen "Nätverket mot rasism" har svarat med en direkt uppmaning till bojkott av mötet. En medverkan skulle nämligen "legitimera" Blågula Frågor.
Därutöver har ABF - några dagar före mötet - givit besked om att bokningen av Fabiansalen är hävd. Blågula Frågor ställs utan möteslokal. ABF motiverar detta med att man har invandrarföreningar som medlemmar och att det därför är olämpligt att låta Blågula Frågor använda ABF-huset.
Agerandet mot Blågula Frågor kan tolkas på endera av två sätt:
1. Man har förutfattade meningar om föreningen, har en felaktig bild av vad Blågula Frågor är. I så fall kunde just ett samtal behövas, för att undanröja sådana fördomar.
2. Man vet att Blågula Frågor har en antirasistisk och demokratisk inriktning, men kan inte acceptera att den är invandringskritisk. Innebörden blir i så fall att det inte får finnas någon kritik av den förda invandringspolitiken i Sverige.
Under arbetarrörelsens genombrottsår i Sverige för drygt hundra år sedan förhindrades socialdemokraterna att få tillgång till möteslokaler. August Palm tvingades då att tala utomhus, och anordna "politiska promenader".
Nu stryps mötesfriheten åter i Sverige, och utvecklingen vrids tillbaka. Har vår arbetarrörelse glömt sin egen historia?
|
|