Aktuell kommentar
- vecka 12/99:
Parallellt med att nya fakta framkommer om invandringens konsekvenser fortsätter offensiven för ökad generositet. Samtidigt som bilden nu är tydligare någonsin på den mångfald av kostnader som blivit resultatet av den förda politiken fortsätter man på den inslagna vägen - och gasar på.
Allt tal till trots om en restriktivare flyktingpolitik, om bristande humanitet och om "rännilar" är det så.
Ett färskt exempel utgör förslag från den parlamentariska utredningen "Ny instans och processordning i utlänningsärenden".
Där föreslås dels ett avskaffande av utlänningsnämnden, dels införande av en domsstolsprövning för varje enskilt asylärende, där Invandrarverket inte beviljat PUT.
Innebörden av prövning blir att två parter får framträda och presentera sina argment och sina bevis inför en länsrätt, varpå rätten dömer.
Den motivering som ges till detta processförfarande är att det ökar rättssäkerheten för den asylsökande.
Det finns knappast anledning att betvivla riktigheten i detta - men hur påverkar det rättssäkerheten i allmänhet i samhället?
LÄGET ÄR JU att vi har en omfattande kriminalitet och att svenska domstolar inte alls hinner med. Ärendena läggs på hög och får vänta på avgöranden. Under tiden hinner brottslingen i många fall utföra nya brott. I vissa fall hinner det gå så lång tid att brottet preskriberas.
Detta innebär inte en tillfredsställande rättssäkerhet - inte om man ser till brottsoffrens och allmänhetens intressen.
De långa väntetiderna i svenska domstolar idag sammanhänger med bristande tilldelning av resurser* . Om nu vart och ett av de många SIV-beslut i asylärenden som överklagas ska gå till domstolsprövning, varifrån ska resurserna tas, varifrån kommer alla advokater och jurister?
Ska de tas från övrigt rättsväsende? Om ej, om det finns resurser att ta från annat håll, vore det inte mer angeläget att satsa dessa på våra tingsrätter och hovrätter - för att öka svenskars rättssäkerhet?
EN ANNAN aspekt är denna: Vid domstolsprövningar är det i verkligheten ofta svårt att komma fram till vad som är sanning. Så lär bli fallet också i många asylärenden - där påhittade historier och falska intyg är vanliga.
I våra domstolar tillämpas regeln "hellre fria än fälla", med konsekvensen att brottslingar ofta undgår straff. Skulle inte denna regel komma att tillämpas även i länsrätterna, och skulle inte detta betyda att det i praktiken blir väsentligt fler PUT beviljade än idag?
Är inte detta i själva verket syftet, från det nya systemets tillskyndare?
* det kan föralldel även handla om bristande effektivitet!
