Aktuell kommentar
- vecka 15/99:
Sverige ska nu ta emot ytterligare 5.000 flyktingar. Invandringsminister Pierre Schori förklarar att regeringens beslut syftar till att "sätta press på" andra EU-länder att också ta emot fler.
Så fungerar det uppenbarligen inte. Finland står fast vid att man tar emot 50 flyktingar, så länge ingen EU-överenskommelse träffats i frågan.
Sverige, som redan tidigare tagit emot fler än andra EU-länder, ska åter vara nummer 1 i generositet.
Det betonas att det denna gång ska röra sig om bara tillfälliga uppehållstillstånd. Detta är principiellt riktigt - flyktingskap ska vara något övergående - men kommer det att få någon praktisk betydelse?
Vi vet av erfarenhet hur det fungerar. Man hinner "rota sig", genom barnens skolgång. Det svenska bidragssystemet minskar också intresset för återvandring. Massmedia vakar sedan över att myndigheterna inte "kastar ut" några.
Vi vet också att om siffran från början är 5.000 så slutar den vid 15.000 eller mer. Efter att själva ha kommit hit vill man ju ha hit sina anhöriga, och sedan tar dessa anhöriga i sin tur ha hit anhöriga.
Bara ett exempel, ur boken "Det finns gränser": "Den invandring av assyrier/syrianer som 1967 hade inletts med en blygsam kvotöverföring av 205 personer från Libanon hade följts ...av en spontaninvandring av asylsökande släktingar och vänner och familjeanknytningar till de ursprungliga kvotflyktingarna.". Syrianerna utgör nu en avsevärd andel av befolkningen i Södertälje.
ÄR INTE DETTA ansvarslöst, cyniskt och omoraliskt resonerat, nu när flyktingkatastrofen på Balkan är så uppenbar?
Nej, överförande av albanska flyktingar till Sverige innebär en hjälp till etnisk rensning av Kosovo. Bättre är insatser i närområdet, dvs Albanien.
Till bilden hör vidare att denna massflyktsituation uppstod först efter att Nato satt igång sina bombningar - bombningar som den svenska regeringen stöder. Den svenska regeringen borde tvärtom kräva ett omedelbart stopp för bombningarna!
Ett självklart krav måste också vara att fördrivna kosovoalbaner tillåts återvända till sina hem. För att detta i praktiken ska vara möjligt måste det bli slut på våldet i Kosovo.
Då räcker det inte med att serberna drar tillbaka sina Arkan-figurer. Även UCK måste avväpnas och förhindras att utföra nya terrorattacker.
En internationell fredsstyrka kommer att behövas, men den kan inte utgöras av Nato-trupper.
Politiskt måste lösningen ligga i ett Kosovo för både albaner och serber. Ett Kosovo med begränsat självstyre, inom ramen för Jugoslavien.
Pierre Schori talar om Milosevic som en "diktator", underförstått: en bättre demokrat som ledare i Belgrad skulle ha varit mer medgörlig i Kosovofrågan. Det är intet sannolikt.
Serberna kan inte acceptera att Kosovo bryts loss från Jugoslavien. Det borde för övrigt amerikanerna vara det första att kunna förstå. De gick ju själva i krig 1861, för att förhindra en utbrytning av stater ur USA.
ATT FÖRSÖKA skapa en varaktig fred genom bomber är som att försöka fixa en flimrande TV genom att slå på den med hammare. Det kan möjligen lyckas, men det är mindre sannolikt.
Upptrappat våld är ingen bra lösning på våld.
