Aktuell kommentar
- vecka 16/99:
Parallellerna mellan kriget i Jugoslavien
och svensk flyktingpolitik är påtagliga.
Den moraliserande ansatsen är densamma och våld är OK, bara det används av den goda sidan. I båda fallen bedrivs ett mediakampanjande för att sprida en förenklad, svart-vit världsbild.
Gemensamt är också att man vägrar erkänna dilemman, utan sticker huvet i sanden för komplikationer.
En grundregel bör vara att varje folk har rätt till ett eget land.
I Kosovo utgör albaner en överväldigande majoritet av befolkningen. Dessa albaner har dessutom en klart uttalad önskan: att bryta sig ur Jugoslavien. Varför kan de då inte bara få göra detta?
Problemet är att de inte är ensamma om att bo i Kosovo. Där bor också serber, även om serbernas andel av befolkningen stadigt har minskat, alltsedan nazi-ockupationen på 40-talet. Serberna vill kunna bo kvar där, och tillhöra Jugoslavien.
Två legitima intressen står emot varandra. Två folkgrupper gör anspråk på samma landområde. Det finns med andra ord en målkonflikt.
Det är denna målkonflikt som utgör grunden för det upptrappade våld som sker i Kosovo, sedan många år. Serberna går mycket hårt fram, som svar på UCK-gerillans verksamhet. UCK-gerillans attacker kan ses som både ett svar på serbiskt förtryck och ett försök att framprovocera sådana aktioner från serberna, att omvärlden ingriper.
I grunden handlar det om att man vill olika saker. Kosovoalbanerna önskar en egen stat - serberna vill ha kvar Kosovo som en del av Jugoslavien.
Till detta kommer intressen av säkerhet och stabilitet i regionen. Ett självständigt Kosovo skulle förmodligen snart gå samman med Albanien. Därefter skulle anspråk kunna komma att ställas på införlivande av även delar av Makedonien, där det bor övervägande albaner. UCK har inte dolt sitt mål om ett "Stor-Albanien".
De som kommer till Sverige och begär asyl har ofta gjort sig stora besvär för att komma hit, det krävs mycket för att bryta upp från sitt land, lämna hem och bekantskapskrets. Då måste man ha starka motiv.
Även om asylsökande inte är förföljda så har de i regel tunga skäl för att få stanna i Sverige. De har själva en klart uttalad önskan. Ett uppehållstillstånd är förmodligen också vad som är bäst för dem, i varje fall om man ser till det rent materiella.
Ser man bara till de asylsökandes intressen, då bör nästan alla få sitt begärda PUT i Sverige.
Problemet är att det finns också andra intressen att ha med i bilden. De asylsökandes intressen måste vägas mot svenskarnas intressen, av att så långt möjligt bevara välfärdssamhället, av att undvika ökad kriminalitet, av att slippa etniska spänningar, osv.
GODA INTENTIONER räcker inte inom politiken. Utgår man från en alltför redigerad verklighetsbild, då blir resultatet inte bra.
Det kan vi nu konstatera på Balkan. Det kan också konstateras i de många "mini-Balkan" som skapats kring svenska städer.
