Aktuell kommentar
- vecka 22/99:
Är förespråkarna för ökad mångfald i själva verket motståndare till mångfald, utan att de vet om det?
Den frågan anmäler sig efter interpellationer i riksdagen av Sten Andersson (m), om diskrimineringslagstiftningen:
"Måste, för att nämna ett exempel, ägaren till en 'kinesrestaurang' där ofta endast etniska kineser är anställda ta hänsyn till i interpellationen beskrivet riksdagsbeslut?"
Ulrika Messing gav ett svar , på vilket Sten Andersson replikerade:
"Om jag förstod henne rätt så sade hon att om en kineskrog skall anställa en servitör får den inte lov att diskriminera en svensk om han eller hon söker jobb på denna restaurang. Om han eller hon inte får jobbet och om man kan befara att det enda skälet till det är att han eller hon inte är kines är det ett ärende som borde leda till åtal. Har jag förstått statsrådet rätt?"
Det hade Andersson tydligen. Så här svarade minister Messing:
"Om jag äger en Kinarestaurang och söker personal och vägrar kalla människor som inte har kinesisk bakgrund till anställningsintervju, diskriminerar jag då? Ja, det gör jag. Om jag som arbetsgivare inte kallar personer till anställningsintervju som har en likvärdig merit eller likvärdig utbildning måste jag, om han eller hon driver processen vidare, bevisa att jag inte har diskriminerat. Det är den stora skillnaden i den nya lagen jämfört med tidigare, att arbetsgivaren har ett stort ansvar att bevisa att han eller hon inte har diskriminerat en arbetstagare inför en intervju."
Sten Anderssons kommentar:
"Det kan ju vara så att statsrådet eller jag vill gå på en Kinarestaurang och att vi då vill uppleva en kinesisk atmosfär. Jag kan därför förstå dem som tycker att det ska vara äkta kineser där och inte utklädda kineser. Jag tog detta bara som ett exempel. Men skall de som serverar då försöka få sina ögon att se ut på annat sätt än det som är vanligt i Sverige för att de ska se ut som kineser? Jag kan förstå att den kinesiske restaurangägaren vill ha kinesisk personal och att det inte i första hand kanske handlar om hur snabbt servitörerna kan servera mat och hur många tallrikar som de kan bära utan att det handlar om atmosfären."
Ulrika Messing till sist:
"Jag trodde att man gick på Kinarestaurang för den goda matens skull, inte för ögonfärgen på dem som jobbar där. Jag tycker inte att man kan ha den typen av resonemang."
Logiken i de nya diskrimineringslagarna blir alltså att kinesrestauranger, så som vi hittills lärt känna dem, kan komma att försvinna alltmer.
Om det bara är maten det handlar om, då finns ju färdiglagat att köpa i affärerna. Nog är det också något av ett stycke av Kina som många vill kunna uppleva, när de går ut på en kinesisk restaurang.
Skulle å andra sidan Kina få ett markant ökat välstånd, samtidigt som landet inför en "generös flyktingpolitik" enligt svensk modell, då kan framtidens typiske kines kanske komma att se ut ungefär likadan som framtidens typiske svensk. Dvs det finns inget särskilt typiskt med vare sig kinesers eller svenskars utseende.
Då löser sig det här med automatik.
Men hur gick det då med mångfalden?
