Aktuell kommentar - vecka 42/99:
Björn Söderberg - en fackligt aktiv syndikalist - har mördats i Sätra, uppenbarligen av unga nazister. Detta är naturligtvis något oerhört! Det är både mänskligt tragiskt och politiskt allvarligt.
Expressen betecknar det inträffade som en "vattendelare i vår moderna historia". Det kan dessvärre visa sig vara just så.
Man får gå tillbaka till attentatet mot Norrskensflamman 1940, som kostade fem personer livet, för att finna något motsvarande. 1) Det dödsattentatet följdes inte upp av några ytterligare. När det gäller det politiska mordet i Sätra kan tyvärr befaras att det kommer att följas av fler liknande våldsdåd.
Det ena är att kräva hårdare tag. Samhället ska tydligare markera sitt avståndstagande från nazism och informera mera. 2) Lagar och rättstillämpning måste skärpas i jakten på nazister. Kanske bör man även öka flyktingmottagningen. 3)
Det andra är att se till orsaker och ställa sig frågor som: "Vad gör att nazisterna förmår rekrytera unga människor?" "Vad gör att unga svenskar kan bli så desperata och hatiska, att de begår överlagda mord?"
I år förmedlas plötsligt rapporter i media om invandrargängs oprovocerade våld mot svenska ungdomar. Ändå är detta inget nytt fenomen. Under många år har svenska pojkar utsatts för trakasserier och förödmjukelser, utan att samhället reagerat. Det har kunnat fortgå i det tysta.
För det enskilda offret har det inte känts meningsfullt att sätta sig till motvärn, för plågoandarna har kunnat agera i grupp. Skulle den trakasserade ändå mobilisera stöd från andra unga svenskar, då har ju medias tolkning varit given: "rasister" är i farten. Bara svenskar har kunnat ses som rasister.
Det har med andra ord funnits orättvisor och från vuxenvärlden har inte mycket förståelse eller stöd stått att få.
Inte heller har dessa unga kunnat se möjligheter att politiskt kanalisera sin reaktion och sin energi på ett konstruktivt sätt. Det har ju stått klart hur massmedia varit hermetiskt slutna, invandringskritik har konsekvent stängts ute. I den senaste valrörelsen har andra partier än de redan etablerade till och med förhindrats att hålla valmöten. Yttrandefriheten har varit mycket begränsad - hyckleriet obegränsat.
Svenskar med kritik av "den generösa flyktingpolitiken" och "det mångkulturella samhället" har fått uppleva ett direkt förtryck. De som tillhör en äldre generation och hunnit skolas i demokrati har ändå kunnat hantera detta. De som tillhör en yngre generation har hamnat mer i riskzonen. En del har gått med i nazi-organisationer.
Till detta har etablissemanget närmast inbjudit, genom att generellt stämpla invandringskritiker som nazister. För den politiskt oerfarne yngling som har starka invändningar mot invandringen blir steget då mindre att betrakta sig själv som just nazist.
Hur kan vi fortsättningsvis motverka mer av politiskt våld i Sverige? Det är den fråga som varje ärlig demokrat nu måste ställa sig!
Närmast anordnas manifestationer mot våldet. Det är bra - om de välkomnar även motståndare till massinvandringen och det mångetniska projektet. 4) En sådan manifestation behöver få maximal bredd!
Alla som kan ansluta sig till demokratiska spelregler och tar avstånd från politiskt våld måste välkomnas. Åsikter kring invandring och integration ska vara ovidkommande.
I övrigt är det hög tid att få igång en politisk dialog kring främlingsfientlighet, rasism och angränsande frågor. En ansats i den riktningen gör Blågula Frågor nu med sin inbjudan till träff den 14 november.
1) Palmemordet 1986 oräknat - en avrättning av landets statsminister.
2) TCO planerar nu en kampanj bland sina medlemmar, för att de lära sig att lättare känna igen "nazister". Huruvida därvid kommer att göras någon distinktion gentemot demokratiska invandringskritiker får väl visa sig.
3) Aftonbladet är faktiskt inne på det spåret, i sin ledare den 16/10: "Ofta är förövarna unga, uppvuxna i kommuner som stryper sin flyktingmottagning."
4) Självklart, kan synas, men Baksiuppropet efter Nackaattentatet nyligen vände sig uttryckligen bara till hans meningsfränder i invandringspolitiken.
