Aktuell kommentar - vecka 8/99:

Laila Freivalds

Sten Andersson lämnade i början av året in en interpellation i riksdagen, kring aktiviteten från ligor av unga rånare i framförallt Malmö. Ligor som består mest av pojkar med invandrarbakgrund. Något som ju togs upp i vår förra veckokommentar.

Den 2/2 gav justitieminister Laila Freivalds sitt svar. Det blev ett svar som sade mycket, om hur man tänker i de kretsar som har högsta ansvaret för brottsbekämpningen i Sverige.

Justitieministerns svar till Sten Andersson kan delas upp i två delar:

Del 1 ifrågasätter att det alls finns något större problem.

Del 2 argumenterar att myndigheterna gör mycket för att åtgärda detta knappt existerande problem.

1.

Här lägger Freivalds först Andersson till last, att han utgått från uppgifter i media.

"Hur gärna man än vill, finns inga enkla lösningar. Jag vill därför varna för att bygga problembilder eller förslag till åtgärder på tidningsreportage."

Underförstått: det uppgifter som där framkommit och de uttalanden som där gjorts av olika personer är i detta fall inte tillförlitliga.

Sedan hävdar Freivalds att invandrarungdomars brottslighet är liten, genom ett flerdubbelt grepp:

a) Invandrares brottslighet utgör en liten andel av den totala brottsligheten.

"Den stora majoriteten av alla brott begås av svenskar. Detta gäller såväl vuxnas som ungdomars brott."

"Majoriteten av alla de vardagsbrott som drabbar den svenska befolkningen begås av äldre ständigt återfallande svenska brottslingar."

Det finns ingen anledning att betvivla riktigheten i det påståendet. I Sverige finns än så länge väsentligt fler etniska svenskar än invandrare!

b) Det sker ingen ökning av just invandrares brottslighet, jämfört med brottsligheten i allmänhet:

"Av de särskilda studier som gjorts av invandrares brottslighet framgår ingen särskild ökning för invandrare eller invandrade ungdomar, jämfört med svenskar."

Är det inte illa nog om invandrarbrottsligheten ökar i samma takt? Är det inte illa nog om det finns en utbredd brottslighet, även om den inte skulle öka?

c) Barns och ungdomars brottslighet är mindre än vuxnas. Freivalds:

"Jag vill också betona att mindre än en femtedel av de personer som under ett år misstänks för brott är ungdomar under 20 år."

Inte heller detta är väl svårt att tro. Personer under 10 års ålder har rimligen inte hunnit etablera sig i kriminella karriärer.

d) Det är sällan fråga om grova brott från ungdomars sida, intygar Freivalds:

"...majoriteten av de brott ungdomar misstänks för är mindre allvarliga brott som t ex snatteri. Bara en liten del av de ungdomar som någon gång döms för ett brott utvecklas till grova brottslingar."

e) Den typ av brottslighet som Sten Andersson tagit upp är liten, om man jämför med totalen. Freivalds sammanfattar:

"Brottsligheten är därmed inte ett problem som har med ungdomar, och än mindre med invandrade ungdomar, att göra."

Detta är naturligtvis sant, om "brottsligheten". Talar man om "brott" i vid mening, där alla slags brott inkluderas - då kommer gatuhot, gaturån och gatuvåld att utgöra en liten andel.

Men är det inte tillåtet att bryta ut ett delproblem, och försöka göra något åt detta? Är det inte allvarligt om svenska ungdomar i Malmö inte längre kan röra sig fritt i sin egen stad?

Denna aspekt - det rasistiska eller svenskfientliga elementet i den av Sten Andersson påtalade brottsligheten - väljer Freivalds att förbigå med tystnad.

Intressant är att jämföra justitieministerns förnekande-linje med integrationsministens linje. Ulrika Messing förnekar inte själva sakförhållandet, hon argumenterar att dessa ungdomar blivit som de blivit på grund av samhället (arbetslösheten).

SÅ MYCKET POLITIKER är dock Laila Freivalds, att hon inser att hon inte bara kan förneka problemen. Hon måste samtidigt göra gällande att regeringen och myndigheterna gör något åt dem:

"Regeringen har här tagit ett antal initiativ. Den stora satsningen på lokalt brottsförebyggande arbete .. fortsätter..."

"...har... stor möjlighet att påverka just ungdomsbrottsligheten och särskilt den som begås i gäng liksom också nyrekryteringen till brottsliga gäng. I de lokala brottsförebyggande råd som nu byggs ut över landet samverkar olika myndigheter..."

"Särskilda medel har avsatts också för brottsförebyggande arbete i storstadsområdena..." Brottsförebyggande rådet prioriterar satsningar på sådana områden i storstäderna som har problem,..."

Kärnfrågan är ändå: kommer unga lagöverträdare att få känna på omedelbara och kännbara påföljder? Där blir Freivalds svar svårtolkat.

Å ena sidan meddelar hon att riksdagen nyligen beslutat att unga lagöverträdare även fortsättningsvis ska vara en angelägenhet för socialtjänsten.

Å andra sidan meddelar hon att domstolarna från den 1 januari kan döma unga lagöverträdare till påföljden sluten ungdomsvård.

Blir detta något som gör Illmar Reepalus förslag överflödigt, eller kan det ses som ett komplement till Reepalus förslag? Vad anser justitieministern om kommunalrådets förslag?

 

PS. Det visar nu att rånargängen ger sig på inte bara andra barn/ungdomar och pensionärer. Man angriper även medelålders män.