Telegram - månadsvis

Augusti -98

Mediamakt

Ett exempel på massmedias makt ges genom en nyhetsartikel i Sydsvenskan den 18 juli 1998, skriven av journalisten Birgitta Piper. Hur tidningar kan fabricera nyheter.

Rubriken på artikeln lyder: "Lärare i Skånes väl får skarp kritik".

Läraren ifråga finns förvisso i verkligheten, han heter Lars Zander, och undervisar i matematik och naturkunskap på Bergaskolan i Eslöv.

Den som kritiserar finns också i verkligheten. Han heter Per Almén och är s-politiker (dessutom själv lärare, i samhällskunskap)

Och visst kritiserar denne Almén denne Zander - för åsikter om invandringspolitiken och politiska verksamhet inför valet.

Men vad gör detta till en "nyhet"? Vad gör detta viktigt, värt att veta eller att alls ta på allvar? Det är tidningens val. Sydsvenskan kunde lika gärna ha gjort rubriker av tusen andra människors tyckande kring ditt eller datt.

Zander kritiseras för sitt "samröre" med partiet Skånes väl, som enligt Sydsvenskan "består av ett antal skånska småpartier vars flyktingpolitiken under många år uppfattats som utlänningsfientlig."

Har "uppfattats som": av vem? Varför, på vilka grunder? Vad innebär det att vara "utlänningsfientlig"? Det klargörs inte.

Skånes väl "målar upp en bild av motsättning, där flyktingpolitiken skulle stjäla medel från åldrings- och sjukvården samt från pensionärer."

Målar upp en bild? Är det inte rena rama sanningen att flyktingpolitiken kostar pengar? Och är det inte sant, att när något kostar måste det betalas, på ett eller annat sätt? Är inte själva kärnan inom både ekonomi och politik, att man måste träffa val när resurserna är begränsade, och göra prioriteringar?

Sydsvenskan skriver vidare:

"Lars Zanders medverkan i Skånes väl kritiseras nu av hans kollega Per Almén som anser att Lars Zanders trovärdighet och föredöme som lärare kan ifrågasättas."

Det är förvisso bra med lärare som är bra föredömen, men hur är det med Almén själv? Är han ett bra demokratiskt föredöme?

Almén fortsätter: "- Det är beklämmande och stötande att en lärare, som skall vara ett föredöme för eleverna och som skall vara en förespråkare för alla människors lika värde, ställer upp som kandidat i Skånes väl."

"Alla människors lika värde" Ska det betyda global allemansrätt till Sverige? Får vi inte ha en politik för reglerad invandring?

"- Om jag vore i Lars Zanders kläder så skulle jag undra över hur eleverna uppfattade mina politiska ståndpunkter. Och det finns många flyktingbarn från Bosnien, framhåller Per Almén."

Ska det faktum, att Sverige redan tagit emot ett stort antal flyktingar förse oss svenskar med munkavle? Ska den hittillsvarande invandringen göra att vi berövas rätten att ha åsikter om invandringspolitiken?

"- Jag tror inte han riktigt inser i vilket olämpligt sällskap han hamnat med människor som ... Per Ingvar Magnusson i Sjöbo, som under många år framfört främlingsfientliga åsikter, säger Per Almén."

Vilka belägg har Almén för att Magnusson skulle vara "främlingsfientlig"? Inga! Han kommer med påståenden utan belägg, sprider rykten, förtalar.

Men det kan han göra, utan att själv riskera något. I Sverige är det media som har makten, och Per Almén har media på sin sida.

Bergsjön och Bosnien

Media har redovisat etnisk tillhörighet för de unga rånmördarna i Bergsjön, Göteborg: de kommer alla från Bosnien. I samma andetag ursäktas dock deras dåd: det beror på sådant som de inte kan rå för, de är krigsoffer.

Detta kan ju föranleda två reflexioner:

1.

Antag att det faktiskt är så. Morden är en ofrånkomig konsekvens av flyktinginvandringen. Det betyder att vi framöver kan förvänta oss fler mord av samma slag. Det betyder att den förda flyktingpolitiken betingar ett väsentligt högre pris än vad som tidigare stått klart.

Ska vi då verkligen fortsätta denna politik?

2.

Eller så ligger de främsta orsakerna till rånmordet på annat håll: samhället sätter inga gränser för unga människor, de märker inga reaktioner när de begår brott, föräldrarna tar inte sitt ansvar, skolan har flippat ur, osv.

Den överdrivna "förståelsen" innebär ett ansvarsbefriande som bereder vägen för ytterligare mord, med nya - än så länge anonyma - offer.

Politisk korrekthet

"Politisk korrekthet på svenska". Så heter en nyutkommen antologi under redaktion av Pierre Kullbom och Per Landin. Boken har uppmärksammats både genom ett Studio-Ett-program i radion och genom framträdande recensioner i dagstidningar.

Möjligen signalerar detta en opinionssvängning bland en del intellektuella. Samtidigt är oklarheten påfallande, vad man egentligen lägger in i "politisk korrekthet". En bra sammanfattning av begreppet har tidigare gjorts av Johannes Åman på DN.

Följsamheten, ängsligheten, opportunismen - som gör att man går med strömmen, eller vad man tror vara strömmen. Som gör att man inte kan komma fram till en egen grundad mening och agera självständigt. På detta har ju vi genom BgF-verksamheten stött på många tydliga exempel!

Tag ett uttalande från riksdagskvinnan Maud Björnemalm (s), angående förslaget ett nyanlända invandrare inte genast skulle få tillgång till fulla sociala förmåner, så fort de fått sitt PUT. Detta tog hon avstånd från, och jämförde med apartheid. Sakligt sett är det en sanslös jämförelse, men grupptrycket i riksdagen krävde den.

Sanslös jämförelse, därför att apartheid är något som sitter i hudfärgen och är i princip permanent. Systemet ger inte individen något hopp om förändring. En inkörningsperiod som ny i Sverige, däremot - innan man når fulla förmåner - är inte konstigare än att man som ny inom ett yrke får räkna med ett antal år innan man når full lön.

Det gör inte så mycket om enskilda grupper är politiskt korrekta, det får man nog räkna med i varje samhälle. Vad som gör den politiska korrektheten så förödande i Sverige är att den blir så massiv och kompakt. När få vågar gå emot den och det inte finns några avvikande röster.

Tag vårt exempel om kunskaper i svenska för dem som ska bli svenska medborgare. I riksdagen finns inte ett enda parti som har en annan uppfattning än övriga partier. (Dvs att inga krav ska ställas)

Kompaktheten yttrar sig ju också i "disciplinen" hos massmedia, alla går "i takt". Inte någonstans släpper man fram en vettig debatt om invandringspolitiken.

Politisk korrekthet är vidare detta mätande med olika mått, dessa färgade glas.

Tag exemplet "rasism": Om en svensk slår en invandrare, då är det rasism. Om en invandrare slår en svensk, då är det inte rasism.

Tag även exemplet Expo. Journalisterna lade sig platt, inte en kritisk fråga. Massivt pådrag när Expo drabbats av attentat. När däremot Sverigededemokrater genom bombhot hindrades från fortsatta närradiosändningar, då märktes ingen reaktion.

Skulle vinden svänga radikalt nu, då skulle "politiskt korrekt" kunna bli till ett nytt skällsord, ett nytt tillmäle. Som idag "rasist". Men då har ändå inget egentligen förändrats.

Avgörande är om ordet har täckning. Anklagas någon idag för att vara "rasist", så har det som regel inte mer substans än att anklaga vederbörande för att vara "filimist" eller "sigujavist". Ingen vet vad orden betyder, de är tomma. Innebörden av användningen blir då bara att någon klargör att han tycker illa om den han pekar ut, och att han vill att även andra ska tycka så.

Ska begreppet "politiskt korrekt" vara något annat än bara ett nytt skällsord, då måste det för både den som använder det och den som lyssnar/läser ha en innebörd, och samma innebörd.

Det är när man slutar att vara konkret som ords innebörder kan flaxa iväg.

Det vore en nyhet!

Vad är en nyhet? Vad är viktigt? Det ligger i sakens natur att TV:s nyhetsredaktioner måste göra ett urval och att detta urval alltid kan diskuteras.

Men just därför att det kan diskuteras, just därför att urvalet kan göras på så många olika sätt, är det anmärkningsvärt att TV-nyheterna är så snarlika i olika kanaler. Skulle inte det var själva poängen med många olika kanaler, att det skulle bli en variation?

Vad som genomgående bedöms vara viktigt av redaktionerna är är nya opinionsmätningar kring partisympatier. Även förändringar som ligger inom felmarginalerna redovisas.

Nu har man även börjat redovisa sympatier för enskilda partiledare och/eller statsministerkandidater. Stapeldiagram i TV-rutan visade nyligen hur den aktuella ställningen var mellan Carl Bildt och Göran Persson.

Sådant visar man alltså, samtidigt som massor av annat sorteras bort.

Vad TV-nyheterna där istället kunde ha visa är ju hur stor andel av respektive riksdagspartis väljarkår som delar partiets ståndpunkt att kunskaper i svenska inte ska vara ett krav för att kuna bli svensk medborgare.

Det kunde bli verkligt intressant att ta del av!

Arbetslösheten

Göran Persson har förklarat att (s) sätter kampen mot arbetslösheten högt. Så högt, att man skriver in sitt program att man har som mål att den inte ska överstiga 4%.

Vad är det värt? Vilka medel har Persson tänkt att använda, vilka prioriteringar är han beredd att göra? Vilka medel har han överhuvudtaget till sitt förfogande, nu efter inträdet i EU och när Riksbanken har en självständig ställning?

Finns det inte längre ett samband mellan inflation och arbetslöshet?

I varje fall som det intill nyligen låtit i den politiska debatten, råder en motsättningen mellan målet om låg inflation och låg arbetslöshet. Det är i viss mån som två kommunicerande kärl: sänker man det ena stiger det andra, och tvärtom.

Under 80-talet blev inflationsbekämpningen ett prioriterat politiskt mål, även för s-regeringar. Resultatet lät inte vänta på sig: arbetslösheten gick i höjden (även om där fanns även andra faktorer med i bilden!)

Riksbanken har nu en självständig ställning, en regering kan inte avsätta en riksbankschef, han sitter på längre perioder än en regering. Den riksbankschef vi har gjort uttalanden om sin inriktning: visar inflationen tendenser att stiga, då höjer riksbanken räntan.

Med höjd ränta ökar arbetslösheten.

Eller hur, Göran Persson?

En "nyhet"

Det är ett sedan länge känt faktum att LO ger ekonomiskt stöd till SAP.

Det är också ett känt faktum att moderaterna och folkpartiet tycker illa om detta.

Hade företrädare för dessa partier fått en debattartikel med sina synpunkter publicerade i Värnamo Allehanda eller Piteå Folkblad, hade detta inte varit något att rapportera i TV-nyheterna den 9/8.

Nu var det dock på DN Debatt - "riksplakatet" - som artikeln publicerades. Då blir detta till en TV-nyhet.

Men nyheten var då inte det som stod i artikeln, för detta vara skåpmakt. Nyheten var i praktiken att debattredaktören på DN beslutat publicera denna artikel.

LO:s SAP- stöd - i sak

I sak är kritiken mot LO och SAP besynnerlig. Om en organisation i demokratisk ordning beslutar att ge stöd åt ett parti och om detta redovisas öppet, liksom partiets politik i de politiska sakfrågorna redovisas öppet - vari består egentligen problemet?

Det är upp till partiet att avgöra vilken politik man ska driva och om man ska låta den påverkas av i detta fall LO.

Det är vidare upp till väljarna att avgöra, om de med dessa fakta på bordet vill stödja socialdemokraterna, eller om de föredrar något annat parti.

EN ANNAN SAK är att man som LO-medlem kan hysa betänkligheter mot att LO skänker pengar till SAP - eftersom SAP inte företräder LO-medlemmarnas intressen.

Vilka LO-medlemmar har intresse av den invandringspolitik och den integrationspolitik som bedrivs?

Vilka LO-medlemmar har intresse av ett bidragssystem som ger möjligheter till större inkomster arbetsfritt än genom förvärvsarbete?

Vilka LO-medlemmar har intresse av Laila Freivalds kriminalpolitik eller Ylva Johansson skolpolitik?

Borlänges brottslighet

I vecka 31 rapporterade vi om Enköpings brottslighet: ett enda gäng, med sina undergäng - nästan alla med utländsk bakgrund - svarar för hälften av all brottsligheten i staden, och för den otäckaste typen av brottslighet: människor hotas och skräms.

En motsvarande situationen råder sedan några år Borlänge. Där härskar "familjen", som också består av personer med utländsk bakgrund. "Familjen" håller staden i skräck, och polisen står maktlös.

Så här skrev en Aftonbladet-reporter den 31/7 -98:

"Vi mötte kroggäster, vakter och krögare. Ingen ville ställa upp på bild. Ingen ville framträda med namn. Alla var rädda och oroliga."

""Familjen - med en kärna på 6-10 killar och en ännu större svans - gav staden svarta rubriker förra året.

Efter en serie brott skickades en av de mest kriminella till Florida för rehabilitering. Det gick inget vidare. I veckan greps han för förberedelse till grovt rån i Stockholm."

"- Jag fick stryk i går. De hoppar på folk bakifrån, de kommer tio stycken, säger en kroggäst.

- De har vapen, de överfaller folk, ingen vågar anmäla dem eller vittna.... Det tjänar ingenting till. Det blir värre. Polisen gör ju ingenting, och det här har hållit på i två år."

Vad säger regeringen?

Vad har den sittande s-regeringen, och framförallt den närmast ansvariga ministern, om situationen? Justitieminister Laila Freivalds väljer, som framgick av Blågula Frågor nr 3/98 (ordförandeordet) , bagatellisera problemen. Sverige har inte högre brottslighet än andra länder, anser hon.

Det gäller ju för socialdemokraterna att göra ett bra val. Förmår de inte göra någonting åt problemen får de istället inrikta sig på att försöka intala väljarna att problemen inte existerar.

Men det är väl inte därför Sverige har en regering. Sverige har inte en regering för att vissa personer ska inneha dessa poster, Sverige har en regering för att styra landet. Att "styra landet" måste innefatta att regeringen driver en politik för att åtgärda de problem som finns.

Sverige har nu en kriminalpolitik där det för en brottsling - även efter att vederbörande blivit dömd och placerats i fängelse - primärt handlar om rättigheter. Rätt till dagpenning, rätt till frigäng, rätt till eget rum och TV, rätt till god mat, mm.

Det handlar inte om att sona sitt brott, om att ångra sig och uppriktigt be offren om förlåtelse. Där ligger det grundläggande felet.

Nya utrensningar

Miljöpartiets ledning på riksplanet har nu beslutat utesluta även Johan Löfgren, ordförande för Mp Haninge. Tidigare blev ju Anders Sundholm utesluten.

Motiveringen är Löfgrens inställning till invandrings- och flyktingpolitiken. Han anses av riksledningen vara alltför "invandrarfientlig". Som det framgår av en "Mitt-i-Haninge" den 18/8 handlar då konkret om att han försökt få fram uppgifter om invandrares andel av socialbidragskostnaderna för Haninge kommun.

De som själva berömmer sig av att bekämpa fördomar är alltså beredd till drastiska åtgärder mot dem som försöker få fram fakta!

För övrigt har Johan Löfgren ett kompakt stöd från Miljöpartiet lokalt, i Haninge.

Tystandets logik

Ett antal unga anarkister och kommunister försöker nu göra en samhällsinsats genom att resa runt och sabotera torgmöten för Sverigedemokraterna och Det Nya Partiet. Till reportoaren hör både visselkonserter och fysiska angrepp.

Som försvar för sitt handlande anför de att personerna som de försöker tysta har fel åsikter. Vad blir logiken i detta?

FÖR DET FÖRSTA. Det finns ingen åsikt i Sverige, där det inte finns enskilda medborgare eller grupper av medborgare som tycker illa om denna åsikt. Om de unga anarkisterna tar sig denna rätt att tysta meningsmotståndare måste samma rätt tillkomma alla i samhället. Resultatet blir då att ingen åsikt kan komma fram. Det blir tyst.

FÖR DET ANDRA. Anarkisternas aktioner riktar sig inte bara mot dem som tystas. De riktar sig lika mycket mot dem som skulle vilja lyssna och själva bedöma vad som sägs. Lyssna, kanske också för att ställa frågor och resa invändningar.

FÖR DET TREDJE. Anarkisterna måste ha en hög uppfattning om styrkan i argumenten hos SD och (d), och en låg uppfattning om styrkan i sina egna argument. Eftersom de inte vågar låta argument brytas mot argument.

Rockad?

Dagens Nyheter gjorde i veckan en översiktlig presentation av 18 småpartier, som inte finns i riksdagen, men som kandiderar dit.

Av dem som tidigare kandiderat är Sverigedemokraterna störst, med nära 14.000 röster i valet -94. Följt av Socialisterna med 7.800, Ny framtid 5.000 och SPI 2.100 röster.

I presentationen placerade DN Sverigedemokraterna politiskt "längst till höger" av alla partierna. Vilka kriterier går man då efter? Vad lägger DN in i begreppet "höger"? Hamnar man "till höger" redan genom att förespråka en minskad invandring?

Sedan länge har massmedia gjort något av en rockad, när det gäller begreppen "höger" och "vänster". Tidigare innebar "vänster" att försöka värna vanliga svenskars, folkets, intressen. Nu sätter man etiketten "höger" på detta.

Gigantiskt problem!

"Dessutom växer boendesegregeringen och den har klart etniska förtecken. Vi... måste göra upp med vår främlingsfientlighet, den är ett gigantiskt problem."

Så uttalar sig Lars Engkvist i ett TT-telegram i Metro den 13/8 -98.

Vad han syftar på är uppenbarligen svenskars utflyttning från invandrartäta områden. Detta är, som integrationsministern ser det, utslag av främlingsfientlighet.

Men varifrån kommer all denna främlingsfientlighet, hur har detta gigantiska problem uppstått?

Har den inget samband med den invandringspolitik - den av folkfientlighet genomsyrade invandringspolitik - som bedrivits och bedrivs av socialdemokraterna?

Brott att beivra?

Ställ Engkvists uttalande mot ett tidigare uttalande av Pierre Schori, invandringsministern (våren -97, i riksdagen). Han förklarade att "främlingsfientligheten måste kriminaliseras och jagas"!

Främlingsfientlighet skulle alltså vara att betrakta som ett brott. Måste då inte de som begår dessa brott lagföras och dömas?

Vilka brottslingarna är står alltså klart: de svenskar som flyttar bort från invandrartäta områden. Några möjligheter att dölja sina brott kan de knappast ha - allt sker ju inför öppen ridå. Det kan således inte erbjuda några svårigheter att sätta fast dem.

Vad väntar rättssamhället på?

Kasta ut dom?

Ur Ölandsbladets ledare, den 20/8 -98:

"Är 30.000 kronor en hög lön? Det är förvisso en bra lön, som de allra flesta svenskar aldrig kommer upp till, men är det en förskräckande hög lön, som måste straffbeskattas? Så tycker i alla fall Miljöpartiets språkrör Marianne Samuelsson, som i en radiointervju tyckte att folk med denna månadslön, vilka tyckte om en höjd värnskatt, gott kunde ge sig iväg från Sverige.

'Vi klarar oss utan dem', var hennes häpnadsväckande uttalande."

Antag att ett gift par lever på bidrag och har nio barn. Det skulle - enligt Socialstyrelsens normer - kunna bli bidrag på över 22.000 kronor i månaden. Plus hyra kan det betyda över 30.000 i bidrag. Och detta är netto - i bruttoinkomst motsvarar det över 40.000 kronor per månad.

Då uppstår två frågor:

1. Ska dessa familjer också omfattas av värnskatten?

2. Om de knorrar, ska de också rekommendas att lämna Sverige?

Fri sjukvård

Riksdagen beslutade för inte länge sedan om fri sjukvård för personer upp till 20 års ålder. Resultaten av detta har nu kunnat märkas, som framgick av TV-nyheterna den 29/8.

I Malmöområdet har antalet barn bland patienterna ökat drastiskt, efter att det blivit gratis. Som resultat av detta hinner sjukvårdspersonalen inte med, och andra blir utan sjukvård. Till dem som får stå tillbaka blir gamla och kroniskt sjuka.

De som här drabbas är alltså svaga grupper, som knappast kan leverera några kraftiga politiska protester.

TV-inslaget demonstrerade för övrigt hur olika man kan tolka ett och samma skeende:

Sjukvårdspersonalen ansåg att det till stor del rörde sig om en överkonsumtion, man sökte vård i onödan, innan man ansträngt sig med egenvård i hemmet. När ett barn togs till läkaren passade man på att be läkaren undersöka även övriga barn i familjen (som tydligen ofta var stor).

Ansvarig sjukvårdspolitiker menade istället det rörde sig om eftersatta behov, som tidigare ackumulerats. (Skulle det resonemanget stämma, då kommer antalet läkarbesök från de avgiftsbefriade framöver att avklinga med automatik.) Han såg alltså ingen anledning att ompröva beslutet.

Fria mineraler

Ett annat intressant riksdagsbeslut var den nya minerallagen, från början av 90-talet. Som framgick av TV2:s "Reportrarna" i veckan är det fritt fram för utländska bolag att muta in områden i Sverige för malmprospektering. Varken staten eller markägaren får någon andel av vinsten från malmbrytningen. Effekten i form av arbetstillfällen och skatteintäkter är liten - kanske ger det till och med mindre än vad samhällets service till de utländska företagen kostar.

I programmet betecknades den svenska politiken som generös (känns uttrycket igen?) och en australiensare var överväldigad: inget annat land i världen kunde erbjuda något liknande.