Enköpings-Posten har kartlagt Enköpings brottslighet. Den 18/7 -98 redovisar man resultatet: hälften av all brottslighet utförs av tre grupper.
Den farligaste av dessa kallar man "ligan". Den leds av fyra personer, samtliga med utländsk bakgrund. Till dessa är knutna två underligor, med sammanlagt 14 personer, varav 12 med utländsk bakgrund.
Polisens bedömning av "ligans" speciella farlighet baserar sig på en händelse i början av juli. Efter att två ligamedlemmar nekats servering på en av Enköpings krogar kom de tillbaka, med förstärkning. Personalen misshandlades och rutor krossades. Till bilden hör att ligan också hotar människor, så de inte vågar vittna.
Av de fyra ligaledarna sitter f.n. en i fängelse och två är häktade för misshandel och olaga hot. Samtliga har, trots sin ungdom, ett digert brottsregister. Återfallsrisken måste därför betraktas som hög, efter ett frisläppande.
EN REFLEXION kan då bli denna: varför överhuvudtaget frisläppa sådana brottslingar? Ska inte ett villkor i så fall vara att de förmår göra troligt att de inte kommer att återfalla i brottslighet?
Då kan man argumentera - somliga gör det - att det finns goda skäl till brottslingars brottslighet. Det har haft det svårt på olika sätt. Är brottslingarna invandrare så kan brottsligheten förklaras med själva invandrarskapet, de varit med om krig, traumatiska upplevelser, osv.
Om detta kan sägas två saker:
1. Även om dessa förklaringar stämmer, även om man på intet sätt skulle kunna moralisera mot brottslingars brottslighet så kvarstår en sak: någon drabbas av denna brottslighet.
Det är helt onödigt att moralisera. Djupare orsaker är egentligen ovidkommande. Vad som betyder något är resultaten. Om invandring medför att fler svenskar blir brottsoffer, då är detta ett argument mot invandring.
2. Förklaringarna stämmer inte. Orsakerna ligger också hos det svenska samhällets slapphet mot brottslingar: varför har det annars kommit så många fler brottsliga invandrare till Sverige än till exempelvis Danmark?
Det finns dessutom stora skillnader mellan olika etniska grupper, och flyktingar/invandrare från krigshärjade områden är inte mer brottsliga än andra grupper.
Däremot finns en koppling mellan brottsnivån i det land en grupp kommer ifrån och brottsnivån inom gruppen. Invandring från länder med hög brottslighet innebär en import av brottslighet.
Aftonbladet rapporterar den 26/7 -98 om en svarttaxiförare som nyligen högg ned två kunder med kniv. Samtidigt redovisar tidningen åtta tidigare fall, allsedan 1995, med våldsamma svarttaxi-förare.
I samtliga fall undviker Aftonbladet noga att nämna något om vederbörande förares etniska bakgrund. I det aktuella fallet kan man ändå ana sig till detta. Man hade kommit överens om ett fast pris i förväg, men man hade uppfattat olika saker beträffande destinationen. Det kan tyda på både språksvårigheter och bristande lokalkännedom.
Sannolikt hade samtliga dessa våldsbenägna förare utländsk bakgrund. När Aftonbladet inte nämner detta gör tidningen ett ställningstagande - mot potentiella brottsoffer. För att i möjligaste mån kunna undgå att bli brottsoffer är det ju viktigt att man blir medveten om riskfaktorer.
I Skåne har det bildats ytterligare ett medborgargarde. Med basebollträn och annat har man tydligen gått på ungdomsgäng som ägnat sig åt stölder av, och åverkan på, bilar.
Invändningarna mot medborgargraden är givna: där kan lätt ske övervåld, och rättskipningen blir summarisk. En och samma insats griper, dömer och bestraffar. Medborgargarden hör inte hemma i ett rättssamhälle.
Frågan är dock om Sverige - helt bortsett från medborgargarden - idag kan sägas vara ett rättssamhälle. Lyckas polisen uppdaga brott och fånga brottslingar? Blir skyldiga straffade? Skyddas vanliga medborgare? Tar någon hand om brottsoffren?
Kritiken mot medborgargarden skulle få större tyngd, om kritikerna kunde anvisa ett fungerande alternativ.
Det är också paradoxalt, att samma grupper som mest självklart kritiserar medborgargarden, med argumenten ovan, är så påfallande tysta när det gäller de aktuella angreppen på mötsfriheten.
Både Sverigedemokraterna och Det Nya Partiet har ju fått torgmöten saboterade genom organiserade aktioner från meningsmotståndare. SD:are har dessutom vid flera tillfällen misshandlats med järnrör, deras bilar har vandalisereats eller bränts upp, ja 1995 blev de till och med angripna under pågående kongress .
Här är det just fråga om detta: samma individer agerar både åklagare, domare och "kriminalvårdare". Man bestämmer - i praktiken godtyckligt - att någon är "fascist", sedan är vederbörande fredlös.
De som reagerar mot medborgargarden borde i konsekvensens namn reagera också mot dessa anarkistiska stormtrupper.
Den som tiger samtycker, brukar det heta.
De regerande partierna inom Stockholms kommun - socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet - gick 1994 ut med vallöften om att minska boendesegregationen i Stockholm. Det visar sig nu att de misslyckats - segregationen har tvärtom fortsatt att öka.
I mediarapporteringen konstateras att fler invandrare flyttat till dessa områden samtidigt som ytterligare svenskar flyttat därifrån. Men där gör man halt.
Man ställer inte frågan vad det beror på, att svenskar flyttar därifrån.
Inte heller diskuterar media och politiker möjliga politiska åtgärder, för att vända denna ström.
Man kan ju inte gärna förbjuda de svenskar som vill flytta, att flytta. Men skulle inte någon form av positiva åtgärder kunna införas, för att locka dit fler svenskar och förmå fler svenskar att bo kvar i dessa invandrartäta områden?
Kanske halverad månadshyra? Kanske fria taxiresor? Kanske en gratis jordenruntresa varje år?
Har inte politikerna några idéer för framtiden? Eller har de nu övergivit sina vallöften från 1994?
Det har nu framkommit, att det stora belopp som sänts till Juan Fonseca inte stämde, någon hade ritat dit två siffror extra på avin.
