Vecka 18/98
Det senast inlagda
ligger nederst:
"Vår
nya skam"
"VÅR NYA SKAM", så heter den rubrik som Aftonbladet valt för
sin senaste artikelserie. Som tidningen själv presenterar den:
"Vår historia har en rad
skamfläckar.
o Nazitågen genom Sverige under
andra världskriget
o Baltutlämningen 1946
o Tvångssteriliseringen av tusentals
svenskar ända in på 1970-talet."
Och nutidens skamfläck är enligt
Aftonbladet:
"Behandlingen
av flyktingar under 1990-talet".
"Flyktingar"? Det handlade ju
om människor som blev avvisade - för övrigt till enorma kostnader
genom ofta chartrat flyg - alltså befanns de inte ha skyddsbehov.
Även för dem som faktiskt kan
ha skyddsbehov är det rimligt att de söker asyl på närmare
håll, än att man tar sig ända till Sverige, om man bor i
Afrika.
"Hanteringen är ovärdig",
lyder AB-rubriken den 28/4. Kanske det, avvisningar är nog svårt
att gära till någonting lättsamt, i synnerhet när den
som ska avvisas kan hitta på i stort sett vadsomhelst. (Polistidningen
skrev för några år sedan om en kvinnlig polis som fick
sitt ansikte förstört för livet, ett rakbldd skar upp hela
hennes kind.)
Så vad är AB-journalisternas
alternativ? Ska det alls förekomma några avvisningar? Ska Sverige
ha ens ambitionen till en reglerad invnadring?
NATURLIGTVIS är det så, att många
av dessa människor verkligen har det svårt, men Sverige kan inte
åta sig att lösa hela världens problem. De begränsade
resurser vi kan satsa, de ska sättas in där de kan hjälpa
flest eller kan verka bäst förebyggande.
Och om vi svenskar återigen ska skämmas
så förfärligt - hur blir det då med danskar, norrmän
och finnar? Sverige är Europaetta i generositet.
Se för övrigt AB-artikeln
"Sluta skämmas!", från 1995.
Populism
REDAN OMFÅNGET på Aftonbladets
artikelserie är anmärkningsvärd. i över en vecka har
serien pågått, med totalt över 50 helsidor.
När ska ett sådant mediautrymme
ägnas enskilda svenskars problem? Finns det inte också svenskar
som har det svårt?
Det verkar som om Aftopnbladet hade förutsett
den invändningen, för på framsidan den 28/4 lyder tjocka
rubriker: "UNGA HAR INTE RÅD MED VÅRD - en av fem
kan inte gå till tandläkaren".
Alltså: Aftonbladet står samtidigt
på allas sida. Allt åt alla.
Vad man inte låtsas om, är att
resurserna är begränsade. Skulle vår flyktingpolitik göras
än mer generös, då skulle det bli än mindre pengar
över för vård och annat, åt unga som gamla
Är det inte sådant, som man brukar
kalla "populism"?
AB-journalistik
Jämför även med AB-artikeln
den 25 april om Pascalidou.
Först medverkar Aftonbladet aktivt
i framställningen av fotografier med en beväpnad ung nazist utanför
dörren till paret Alonzo-Pascalidous bostad.
Alexandra Pascalidou mår sedan dåligt
på grund av dessa journalist- och nazi-hot. Så dåligt
att hon inte längre kan sköta sitt jobb som programledare på
Mosaik.
Varpå Aftonbladet gör en stor
sak även av detta - dock utan att nämna sin egen roll.
Konsekvens behövs inte för Aftonbladet.
TV desinformerar
TV2:s Rapport rapporterade i lördags
om nazidemonstrationer och våld vid Första Maj. Två i sammanhanget
helt olika företeelser.
Nazidemonstranterna i Nora var inte våldsamma, de var inte ens maskerade
- som vid tidigare tillfällen.
"Antifascisterna" i Skåne var däremot mycket våldsamma.
De var maskerade och beväpnade med farliga slangbomber. De krossade
näsan på en polis, med en gatsten.
I reportaget vävdes dessa två
händelser samman, och mången slötittande TV-konsument kunde
få intrycket att det var nazister bar ansvaret även för
det som hände i Skåne.
I längden kommer kanske det verkliga
förhållandet att bli tydligt för allt fler. Nazisternas
strategi förefaller hursomhelst klar: att framstå som de prydliga
och fredliga. Man låter "motståndaren" göra jobbet.
Två krafter
i samverkan
Alltmer tydligt blir också ett annat
förhållande:
De finns två - i varje fall till synes
- helt motsatta krafter, som här har ett gemensamt intresse. Ett intresse
av att framställa all kritik mot invandringspolitiken som nazistisk,
av att ge nazisterna ett slags monopol på denna fråga.
1. Å ena sidan nazisterna själva, naturligtvis. De tillhandahålls
på så vis en hävstång och en språngbräda,
ges möjlighet att framstå som vettiga och sansade, kan växa
sig stora.
2. Å andra sidan etablissemanget och den moralistiska eliten.
De kan - i varje fall kortsiktigt - hålla kritiken mot den destruktiva
invandringspolitiken på mattan. Än så länge är
det ju få svenskar som vill riskera att förknippas med nazism.
Däremellan står vi. De demokratiska
invandringskritikerna.
Rättssäkerhet
En DN-notis den 3/5 rapporterar om den pågående
medborgarskapsutredningen. Till de förslag som kommer att läggas
i höst hör ett avskaffande av utlänningsnämnden.
Asylsökande som fått avslag hos
Invandrarverket ska istället få sin sak prövad i länsrätter.
Och de ska kunna överklaga till kammarrätten.
På så vis blir deras sak ingående
prövad. Detta borgar väl för större rättssäkerhet.
För den asylsökande.
Men hur påverkar detta rättssäkerheten
för dem som redan bor i Sverige? Det är ett faktum är kriminaliteten
är omfattande och att domstolarna inte hinner med, väntetiderna
är redan idag långa - så långa att flera ärenden
måste avskrivas.
En så ambitiös asylhantering
som den aktuella utredningen tänker sig kommer att kunna bli personalkrävande.
Därigenom skulle följden kunna bli än längre köer
för behandling av andra ärenden.
Väntetider
För de asylsökande
ger en sådan ordning större chanser att få uppehållstillstånd
i Sverige. Detta på två sätt.
Dels ökar chansen till
asyl. Det blir tre olika instanser - Invandrarverket, länsrätten
och kammarrätten - där det räcker med ett positivt besked
i någon av instanserna.
Dels ökar chansen till
PUT på humanitära grunder. Med flera instanser
kan processen dras ut på tiden, och man hinner "rota sig".
Det uppstår skäl för uppehållstillstånd som
från början inte fanns.
En beprövad och framgångsrik
metod, som nu kan användas än mer.
Ensidigt
Med rådande ordning förutsätts
Invandrarverket kunna göra fel i bara en riktning: man avslår
begäran om asyl och/eller uppehållstilllstånd, där
man borde ha bifallit.
Men kan inte även motsatsen inträffa?
Nämligen att man bifaller, när man borde ha avslagit? Förmodligen
finns det gott om sådana fall, även om media aldrig skulle göra
någon affär av det.
Här skulle behövas en balanserande
instans, som tar tillvara medborgarnas intressen. Även
felaktiga bifallsbeslut måste kunna rivas upp.
Dessutom ska tid i Sverige tillmätas
mindre betydelse. Innan man kom hit hade man ju tillbringat mycket tid i
ett annat land.