Alltfler svenskar beter sig konstigt. För inte länge sedan rapporterades om en svensk läkare som var eftersökt i Norge, för våldtäkt. Sedan var en annn svensk misstänkt i Frankrike, för att vara terrorist. Nu senast (DN den 15/5) -98 rapporteras om att svenskar söker asyl i Norge.
Nåja. Mer exakt handlar det här om "svensk medborgare". I inget av fallen rör det sig om infödda svenskar.
Svenskt medborgarskap är som bekant lätt att få, man behöver inte ens förstå svensk. En aktuell utredning vill göra det än lättare - det ska inte ens behöva stå klart vem vederbörande är.
En sådan förändring skulle ju kunna ha stor betydelse för många, med tanke på att de flesta som nu söker asyl saknar dokument om sin identitet.
Frågan blir dock: hur går det med vandelsprövningen, ifall man inget vet om vederbörandes förflutna?
För denna medborgarskapsutredning igenom sina önskemål, då kan både lägervakter från Omarska, bödlar hos Pol-Pot och anförare av diverse dödspatruller bli svenska medborgare.
"Du är ett arrogant, respektlöst arsel!"
Den repliken levererade Nyamko Sabuni, ordförande i Afrosvenska Riksförbundet, i en radiodebatt i våras. Repliken riktade sig mot en deltagare i programmet, polisinspektör Wrangel. Programmet handlade om att poliser i polisradion använt ordet "neger" för att beskriva personer med det utseende som ordet anger.
Bakgrunden till efterlysningen på polisradion var ju att några ungdomar, varav några med detta utseende, hade misshandlat deltagarna i en kyrkokör i Uppsala, inne i en kyrka.
Medias uppmärksamhet kom snart att avledas från själva kyrkoöverfallet, för att istället ägnas åt ordvalet på polisradion.
Men om man inte får använda ordet "neger" - vilket ord ska man istället använda, för att beskriva en person med detta utseende?
Afrikan? Det blir inexakt, personen är kanske född i USA, Västindien eller Sverige. Och alla afrikaner ser inte ut på samma sätt. Nordafrikaner har snarast vit hudfärg, mång sydafrikaner har det definitivt.
Svart? Även det blir inexakt. Sydindier har också svart hudfärg, men de har inte krulligt hår och inte lika platt näsa och fylliga läppar.
Ska man ersätta ordet neger - som länge ingått i vårt språk utan att i sig anses nedsättande - då får man hitta på ett nytt ord. Exempelvis "AFRO-SVART".
Risken är förstås att också det ordet efter några år anses kränkande.
Det visar sig att denna Nyamko Sabuni nu vill komma in i riksdagen. Vid årets val kandiderar hon för Folkpartiet.
Normalt sett skulle Folkpartiet knappast nominera en person som offentligt använder en sådan vokabulär. Lika litet som partiet medvetet nominerar skattebrottslingar eller könshandlare.
Här går det ändå för sig. Varför? Anser folkpartisterna att normala anständighetskrav inte kan ställas på en person som kommer från Centralafrika? Ska det svenska samhället här vara överseende på ett sätt, som det annars inte skulle vara?
Vad är är i så fall detta, om inte rasism?
Förra året skedde ju en ökning av antalet asylsökande med 65 procent, jämfört med 1996.Antalet fortsätter tydligen att öka, även i år. Redan detta skapar svårigheter för Invandrarverket att finna förläggningsplatser åt alla.
I norrländska kommuner finns i och för sig plats, man både kan och vill ta emot asylsökande. Därvid tillkommer dock ett annat problem:
DE FLESTA asylsökande har mycket bestämda uppfattningar om var de vill och var de inte vill bo. Till Norrland vill de inte.
Krav har dessa "flyktingar" tidigt lärt sig att ställa.
Valår
De flesta kommuner är dock ovilliga att ta emot fler "flyktingar". Denna "avoghet" kommenteras i DN den 11/5 av Invandrarverkets chef, Lena Häll-Eriksson. Hon menar, att det beror på att det är valår. Kommunerna vill då "ligga lågt", och inte få upp denna fråga på dagordningen.
Säger inte detta i så fall något om opinionen, om folkviljan i denna fråga?
Antag att ett parti nu skulle vilja uppmuntra återvandring till Bosnien av bosnier i Sverige föreslå 50.000 kronor per person i återvandringsbidrag. Enligt vad som framkom i Carl Hamiltons TV-program "Dilemma" i veckan skulle detta av mediafolk i allmänhet betraktas som att "vädja till människors sämsta instinkter".
Men även UNHCR - FN:s flyktingkommissariat - arbetar ju för att flyktingar ska kunna återvända till sina hemländer. Betyder det att vi här har att göra med en moraliskt undermålig och icke-rumsren organisation?
Ernst Klein på ÖstgötaCorrespondenten resonerar den 9/5 kring Ian Wachtmeisters DN-replik till Juan Fonseca: hur skulle det uppfattas, om denne som svensk kom till Colombia och talade om för colombianerna hur de skulle sköta sin politik?
Klein anför några exempel från USA, på invandrare som avancerat mycket högt inom politiken: Henry Kissinger, tysk, och Zbigniew Brzezinski, polack. Slående, kan tyckas - men jämförelsen med Juan Fonseca och andra invandrardebattörer haltar!
Varken Kissinger eller Brzeinski försökte göra karriär som representanter för något invandrarkollektiv, de gick inte ut aggressivt och krävande mot det amerikanska samhället och det amerikanska folket. De koncenterade sig på politiska sakfrågor och de avancerade i kraft sina egna meriter.
I samma kolumn tar chefredaktör Klein sin medarbetare Magnus Karaveli i försvar. Denne blev ju illa behandlad och hårt utgången i Pascalidous Mosaik nyligen. Klein skriver:
"...av alla som tänker sig att stanna i Sverige måste man kunna begära att de inte avskärmar sig från det svenska utan tvärtom försöker ta till sig så mycket de orkar av svensk kultur, det må sedan vara Skärgårdsdoktorn, Hasse och Tage eller Vilhelm Moberg och Sven Deblanc.
Jag fattar inte hur Correns Magnus Karaveli häromveckan kunde utmålas som någon sorts nazist i TV-programmet Mosaik för att han sade dessa självklarheter."
Karaveli tillhörde trots allt kretsan av journalister, han hade någon som kunde ta honom i försvar. Bra att Ernst Klein gjorde det. Men drar han därav några slutsatser av hur det fungerar i allmänhet inom media? Borde inte detta kunna stämma till eftertanke om hur mycket substans som finns bakom andra fall av monstrifieringar i media?
Svenska massmedia bara maler på, som tillmälesmaskin. Detta har vi tvingats konstatera många gånger. Nu senaste är det tidningen Barometern, i samband med en recension av Lodenius/Wikström-boken "Vit makt och blågula drömmar".
Journalisten ifråga, Rolf Asmundsson, verkar särskilt vilja komma åt Jan Elfverson (boende i Kalmar), som är en av de tre som utgör "Samfundet för nationell och internationell utveckling". Som argument, som något att slå Samfundet i huvudet med, anförs att organisationen kan länkas ihop med en annan organisation, som är "öppet rasistisk".
Denna hemska organisation - får Barometern-läsarna veta - är BLÅGULA FRÅGOR.
Här anges alltså inte att vi skulle vara bara "dolt rasistiska". Nej, vi är "öppet rasistiska".
Om ord har någon betydelse - och det måste de väl, för den som har orden som yrke - bör Rolf Asmundsson rimligen kunna ange några exempel, i varje fall ett konkret exempel, på något som skrivits i tidskriften Blågula Frågor eller på våra hemsidor, som stöd för sitt påstående.
Men det vet vi ju, att Rolf Asmundsson inte kan. Han är, som bara alltför många av sina kollegor, slarvig i sitt sätt att använda ord.
Vore Rolf Asmundsson bussförare, då skulle hans fordon hamna i diket innan han hunnit köra en kilometer.
