TV-nyheterna den 7/6 rapporterade om svensk sjukvårdspersonal som for till Norge för att arbeta, trots att deras utbildning bekostats i Sverige och trots att Sverige behöver deras arbetsinsatser.
TV-journalisten pendlade mellan att å ena sidan fråga sjukvårdspersonal om man inte hade ett samvete som sade att man skulle arbeta i Sverige och å andra sidan att fråga sjukvårdspolitiker om lönesättningen.
Men det är naturligtvis så, att Sverige inte kan betala samma löner som Norge. Dels har Norge haft en bättre konjuktur med lägre arbetslöshet, dels har Norge tagit på sig mindre av utgifter i form av "flykting"-mottagning.
Vad återstår då? Att vädja till människors "samvete"? Vi skulle kalla det ansvar för Sverige, en nationalkänsla.
Men där har ju journalisternas linje varit tydlig, under flera år. Något fulare har inte funnits än just "nationalism".
DN rapporterar den 6/6 från ett seminarium, arrangerat av Europaåret mot rasism och Svenska Journalistförbundet i förening.
Först hade man en panel bestående av Ozan Sunar, Hector Barajas, Fatima Nur och Serfxan Ciziri, sedan en panel bestående av Mats Svegfors, Marita Ulvskog, Gudrun Schyman och Olle Wästberg.
Tidigt kom den första panelen fram till att ordet "invandrare" inte bör användas - varpå den efterföljande diskussionen, av naturliga skäl, blev konstig.
Det är nästan lika "begåvat" som att proklamera, att man inte får tala om unga eller gamla, eftersom det finns människor i en gråzon däremellan och eftersom unga människor kan bli gamla.
Det saknades knappast intelligens och begåvning i någon av panelerna, ändå hamnade man i denna mentala kortslutning. Vad exemplet visar är vad ängslighet och grupptryck - politisk korrekthet - kan åstadkomma.
Ett element av förnuft finns dock i resonemanget att en konsekvent indelning av människor i "svenskar" respektive "invandrare" är olycklig.
Varje individ har naturligtvis en mängd olika egenskaper, roller och identiteter. Om det ständigt lyfts fram som den främsta - eller rentav enda intressanta - egenskapen hos en individ att vara född utanför Sveriges gränser, då motverkar detta integration.
Samtidigt är det ju omöjligt att inte använda ordet "invandrare" i en situation då Sveriges befolkning till över 10% består av utrikes födda och då flera allvarliga samhällsproblem är kopplade till invandringen.
Vad som krävs för att vi ska kunna ta oss ur denna situation är att den fortsatta invandringen minimeras.
Men detta insåg ingen av deltagarna i någon av panelerna. (Och även om någon skulle ha insett det, så var det inte politiskt möjligt att säga det).
På TV-nyheterna den 8/6 rapporterades om förslag som ligger, om att sälja ut statliga företag. "Staten behöver få in pengar", sades det.
Det kan ju inte vara klok ekonomisk politik. Inte rekommenderas den principen för privathushåll, att man ska få pengar till de dagliga matinköpen genom att sälja möblerna?
Det kan väl inte vara en långsiktigt hållbar handlingslinje. Vad göra när möblerna tagit slut? Det gäller naturligtvis att få en balans mellan löpande utgifter och löpande inkomster.
Särskilt märkligt blir resonemanget om utförsäljning av statlig egendom mot bakgrund av den "skördetid" som ställts i utsikt med s-kongressen, och den positiva bild av svensk ekonomi som alltsedan dess presenterats.
I Haninge kommun har under våren pågått en form av duell mellan å ena sidan sverigedemokrater, å andra sidan motståndare till sverigedemokrater (som gärna kallar sig antifascister).
Runtom kommunen klistras det om natten affischer på elskåp och liknande - ovanpå de affischer som den andra sidan tidigare satt upp. Budskapet har från motståndarna bestått i att sverigedemokraterna är "fascister", som vill ha "apartheid", är mot demokrati och yttrandefrihet. Från sverigedemokraterna har budskapet främst bestått i försäkringar om motsatsen.
En märklig form av politisk debatt, kan tyckas. Dels genom anonymiteten. För de som läser affischera framgår inte vem som är ansvarig för det som påstås. Dels genom bristen på sakinnehåll. Man strider om etiketter.
En segrare tycks nu kunna koras i denna duell. De affischer som sitter kvar tillhör mot "antifascisterna". "Punkt slut", lyder texten.
Bakgrunden till denna seger - för den sida som anser sig vara de sannaste anhängarna av yttrandefrihet - framgår av lokaltidningen Mitt i Haninge den 9/6. Genom dels en insändare, dels en nyhetsartikel.
Under rubriken "RYCK UPP RASISMEN MED RÖTTERNA" förklarar insändarskribenten "Pelle Kilberg, humanist":
"Man brukar säga att det onda skall kvävas i sin linda. Och när det slagit rot, så måste man rycka upp det med rötterna. Med andra ord så måste våld till i så fall!
Nazism och rasism är ogräset i detta fall. Apropå M L Kings välkända ord, som gällde de svartas kamp i USA, så gäller följande i våra dagars tid och värld: 'Det är både onda människors brutalitet och goda människors tystnad som är tragedin.'
Att bekämpa nazism och rasism med humanism går inte! Har nazism blivit en medveten politik så måste man ta till hårda bandage. Kanske att i lag förbjuda sådana rörelser. John Glas med sin insändare manar till eftertanke! Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större."
Nyhetsartikeln hade rubriken "HÖGEREXTREMISTER FÖRFÖLJS", med underrubriken "Sverigedemokraterna råkar ut för misshandel och bilbränder. Polisen saknar misstänkta."
Ur texten: "Det pågår ett krig i Haninge. Affischer klistras upp, rivs ned, bilar bränns och människor misshandlas. De utsatta tillhör det högerextremistiska partiet Sverigedemokraterna. Förövarna består av en grupp unga och för polisen helt okända personer.
På kriminalinspektör Olle Anderssons bord på Haningepolisen ligger ett antal anmälningar om misshandel och skadegörelse. Samtliga som drabbats ingår i Sverigedemokraterna.
- - -
Våldsamheterna trappades upp i våras då Sverigedemokraterna inte längre fick sända radio från de Synskadades riksförbunds närradiostudio. Orsaken var att sändningarna resulterat i flera bombhot.
Kort därpå, den 8 april, vaknade ordförande i Sverigedemokraterna i Haninge av att hans bil stod i lågor. Bilen totalförstördes och efter polisens undersökning konstaterades att branden var anlagd.
En vecka senare möttes samma person av att någon sprayat ordet 'fascistjävel' på carporten.
- - -
Under våren har ytterligare incidenter rapporterats. Sverigedemokrater som varit ute och delat ut flygblad har vid minst två tillfällen attackerats av flera personer. Vid ett tillfälle, vid Kvarnbäcksskolan i Vendelsö, jagades ett par Sverigedemokrater bort av en grupp stenkastande ungdomar.
För några veckor sedan var det dags igen. Då misshandlades två Sverigedemokrater när de delade ut flygblad i bostadsområdet i Valla av fyra män med järnrör."
Då uppstår frågan: Hur ser insändarskribenten Pelle Kihlberg på det inträffade? Var det bränder och stenar han syftade på med uttrycket "rycka upp det onda med rötterna"?
Och vad säger John Glas - kommunalråd och insändarskribent - som ondgjort sig över flygblad från Sverigedemokraterna. Är det med järnrör som dessa flygblad ska bemötas?
Hur ser folkpartisten Glas på yttrandefrihet? Finns yttrandefrihet, om den inte finns för meningsmotståndare?
Vad säger övriga folkpartister? Ska yttrandefrihet reserveras för de sju partier som finns i riksdagen?
