Är satirens tid förbi nu? Det verkar så. Satir bygger ju på att det finns marginal att överdriva någon galenskap, för att göra denna galenskap tydlig. Men hur gör när verkligheten själva överträffar den vildaste fantasi, överträffar de allra vildaste konspiratoriska spekulationer?
Ur ledaren till tidningen Internetguiden nr 6/98, under rubriken "STOPPA LAGEN":
"Den här gången handlar det om dig och din hemsida. Den gamla Datalagen ersätts den 24 oktober med nya personuppgiftslagen (PUL). Enligt den nya lagen får inge personuppgifter publiceras utan den omnämndes tillstånd. Som personuppgift räknas även namn."
Detta betyder att exempelvis den kritik som vi har på denna sida av Pierre Schori eller Juan Fonseca skulle kunna bli olaglig. Ja, till och med vår redovisning kring vilka som får debattera på "DN Debatt". Vi skulle inte kunna ha med det materialet, med mindre än att Schori, Fonseca och andra namngivna personer givit sitt uttryckliga tillstånd.
Mycket av idén med Blågula Frågors hemsida är att vi ska kunna ge publicitet åt refuserade artiklar. När vi inte får in svar på "debattartiklar" av de i stora dagstidningar återkommande debattörerna ska våra bemötanden kunna göras tillgängliga åtminstone på Internet. Med den nya lagen stoppar man igen även detta andningshål av yttrandefrihet. Monologen kan bli kompakt.
Det finns också en annan aspekt på detta. Internet har i någon mån balanserat det monopol på yttrandefrihet som journalisterna haft. En motvikt har skapats, en kanal har tillkommit för vanliga medborgare.
Nu ska ordningen återställas: just journalister ska nämligen undantas från namn-nämnarförbudet. De ska fritt kunna använda även Internet.
Journalisterna - vår tids både adel och präster?
Jämför med den artikel "Blågult rättshaveri" från Expo om Blågula Frågor, som legat ute på nätet alltsedan sommaren 1996. Med denna nya lag skulle även denna artikel kunna stoppas. Vore inte det bra?
Blev vi tillfrågade, skulle vi inte stoppa den. Däremot skulle vi begära ett väl tilltaget genmäle. Det skulle kunna räcka med att Expo lägger ut en länk till vårt svarsmaterial på vår hemsida, "Expos haveri".
Men skulle Schori & Co nöja sig med något motsvarande? Det är mindre sannolikt.
Blågula Frågor har f.ö. redan idag länkar till diverse internetsidor, vilka pläderar för en generös flyktingpolitik och en omfattande invandring. Som framgår av vår länksida.
Kontrasten är slående, när man jämför med våra motståndare på den kanten. Där är man mycket noga med att inte länka till oss. Ja, detta gäller t.o.m. P1:s "Multikulturella salong".
Tydligen är det så att de generösa själva känner, att deras fakta och argument inte tål en jämförelse med våra.
Pauline Hanson och hennes nationellt inriktade parti "One Nation" vann ju en stor seger i delstatsvalet i Queensland. Partiet fick mer än 20% av rösterna.
Ur tidningen "The Australian", den 14/6 -98:
"THE phenomenal swing to One Nation by Queensland electors has changed the political landscape of Australia and sends a potent message to politicians of all parties.
It indicates a growing disillusionment at the grassroots level with mainstream politicians and makes clear that One Nation has emerged as a force to be reckoned with in Australian politics.
Leaders of the major parties in the federal sphere and in other states would be foolish to dismiss the strong One Nation vote as a phenomenon peculiar to comic Banana State politics.
The incoming Queensland Government will have to take note of the One Nation presence and come to an accommodation with it.
But mainstream politicians throughout the country must respond to the fact that a party which did not even exist three years ago could command such support at its first election.
It could be some days before the result of the election is finally clear. On trends in last night's counting, Labor, which picked up seats in Brisbane, had a remote chance of falling over the line and forming a majority government. If so, it will have to recognise that Pauline Hanson's One Nation is here for the long haul.
Pundits and politicians have been puzzled by the swift rise of the One Nation party but the reason is obvious.
Many voters living in provincial cities or in the bush feel isolated and alienated from government at state and federal level. They are fed up with mainstream politics and the lies politicians tell them. They hear politicians make promises before an election, then renege on them afterwards.
They see politicians feathering their own nests once elected and ignoring the plight of ordinary people.
They observe governments concentrating on the Big Picture at the expense of bread-and-butter issues which affect their daily lives, such as jobs, health and education.
Pauline Hanson and her One Nation party have been able to tap into the groundswell of resentment and turn it into political action. The fact that the party is racist in outlook and simplistic in policy does not discount the fact that it is expressing legitimate concerns of many voters.
It's time that mainstream pollies left their ivory towers and listened to the people who put them in parliament."
"Vår övertygelse är nämligen att en förutsättning för att det offentliga Sveriges ställningstagande för etnisk mångfald ska vara trovärdigt, är att det inte självt i så hög grad förblir etniskt enfaldigt."
Så skriver Mona Sahlin och Pontus Ringborg från Europaåret mot rasism på DN Debatt den 15/6.
Domare och jurister måste få bättre kunskap om andra kulturer, det riskerar annars påverka dömandet , menar de två DN-debattörerna. Allrabäst vore förmodligen - med deras sätt att se - om de som dömer hade samma etniska tillhörighet som de brottsmisstänkta.
Denna typ av diskussion har ju funnits inom arbetarrörelsen, redan när den var ung. Man talade - förmodligen inte utan anledning - om "klassjustis".
Än idag kan vi se vådorna av den klassklyfta som finns mellan höga jurister och vanligt folk. Domstolar har upprepade gånger dömt kommuner att betala långa utlandsresor för invandrade socialbidragstagare.
Vanliga svenskar - som själva inte har råd med sådana utlandsresor - upplever naturligtvis detta som djupt orättvist. Att domstolarna kan visa en sådan okänslighet för vad folket upplever som rimligt kan förmodligen förklaras med att juristerna själva lever ett liv där de tilldömda beloppen upplevs som småpengar.
Så visst finns de klyftor som behöver överbryggas! Ändå kan konsekvenserna av av Sahlin-Ringborgs resonemang bli tveksamma.
Tag fallet Fadjima i Uppsala, aktuellt bara några dagar före publiceringen av DN Debatts debattartikel.
Det gäller en ung kurdisk kvinna, som - mot sin familjs uttryckliga vilja - valt att leva med en ung svensk. Hennes yngre bror har upprepade gånger hotat henne till livet - med sanktion från far och mor, som förkastat henne. Brodern stod nyligen åtalad, men uppträdde så aggressivt i domstolssalen, att han nu står åtalad även för domstolstrots.
Fadjimas svenske kille omkom nyligen. Oklart hur - av medias rapportering framgick inget om omständigheterna. Fadjima själv blev strax därpå överfallen och misshandlad av sin bror, på ett torg i Uppsala. Han åker nu i fängelse, men snart är han ju ute igen. Fadjima tror att han då kommer att döda henne.
Detta är alltså inte broderns "eget race" - han agerar på uppdrag av sin familj, vars "heder" han försvarar. Inte heller är denna kurdiska familj unik, den reagerar som många andra kurdfamiljer skulle ha gjort i motsvarande situation. Det accepteras inte att döttrarna gifter sig med icke-muslimer. Bland kurder i Sverige finns förmodligen en utbredd förståelse för familjens agerande.
ANTAG att svenska juristers bristande kunskaper om kurdisk kultur åtgärdas, och att de får en större förståelse för hur kurder tänker och känner. Hur skulle detta ha påverkat dömandet i detta helt konkreta fall?
Skulle brodern ha fått ett lindrigare straff, eller rentav frikänts?
Vad tror Mona Sahlin?
