Vecka 35/98
Tystandets logik
Ett antal unga anarkister
och kommunister försöker nu göra en samhällsinsats genom
att resa runt och sabotera torgmöten för Sverigedemokraterna och
Det Nya Partiet. Till reportoaren hör både visselkonserter och
fysiska angrepp.
Som försvar för
sitt handlande anför de att personerna som de försöker tysta
har fel åsikter. Vad blir logiken i detta?
FÖR DET FÖRSTA.
Det finns ingen åsikt i Sverige, där det inte finns enskilda
medborgare eller grupper av medborgare som tycker illa om denna åsikt.
Om de unga anarkisterna tar sig denna rätt att tysta meningsmotståndare
måste samma rätt tillkomma alla i samhället. Resultatet
blir då att ingen åsikt kan komma fram. Det blir tyst.
FÖR DET ANDRA. Anarkisternas
aktioner riktar sig inte bara mot dem som tystas. De riktar sig lika mycket
mot dem som skulle vilja lyssna och själva bedöma vad som sägs.
Lyssna, kanske också för att ställa frågor och resa
invändningar.
FÖR DET TREDJE. Anarkisterna
måste ha en hög uppfattning om styrkan i argumenten hos SD och
(d), och en låg uppfattning om styrkan i sina egna argument. Eftersom
de inte vågar låta argument brytas mot argument.
Rockad?
Dagens Nyheter gjorde i veckan en översiktlig
presentation av 18 småpartier, som inte finns i riksdagen, men som
kandiderar dit.
Av dem som tidigare kandiderat är Sverigedemokraterna
störst, med nära 14.000 röster i valet -94. Följt av
Socialisterna med 7.800, Ny framtid 5.000 och SPI 2.100 röster.
I presentationen placerade DN Sverigedemokraterna
politiskt "längst till höger" av alla partierna. Vilka
kriterier går man då efter? Vad lägger DN in i begreppet
"höger"? Hamnar
man "till höger" redan genom att förespråka en
minskad invandring?
Sedan länge har massmedia gjort något
av en rockad,
när det gäller begreppen "höger" och "vänster".
Tidigare innebar "vänster" att försöka värna
vanliga svenskars, folkets, intressen. Nu sätter man etiketten "höger"
på detta.
För många
partier?
Har Sverige för få eller för
många partier i riksdagen? Svaret måste bli både "ja"
och "nej"!
Ur två synpunkter är det FÖR
MÅNGA:
Dels försvårar det regeringsbildandet - två
partier vore därvid idealet. Då blir det automatiskt majoritet
för något regeringsalternativ.
Dels blir det mer svåröverskådligt för väljarna.
Tag TV-debatten om Pengarna & jobben - med en panel på sju partiföreträdare
blir det plottrigt och rumphugget. När så många ska yttra
sig blir det för litet tid åt envar.
MEN TROTS denna mängd partier är
det ur en annan synpunkt för få partier. En bred och central
åsiktsfåra - den nationaldemokratiska - finns inte företrädd
av något av dessa sju partier. Det skulle därför behövas
ytterligare ett parti i riksdagen.
Om samtidigt de sju nuvarande riksdagspartierna
slås ihop till ett gemensamt parti (det borde vara möjligt, med
tanke på att de i grunden representerar samma strömning) - då
kan vi få ett två-partisystem. Ett
parti för dem som vill lösa upp en svensk kulturell
gemenskap och ett annat parti för dem som vill ha en sådan gemenskap.
Oklarheter
Flera oklarheter återfinns på
Sverigedemokraternas hemsida på Internet, när det gäller
återvandring:
Vilka är det som ska återvandra?
Är det alla som kommit till Sverige sedan 1970? Är det alla som
kommit från icke-OECD-länder? De "ska tvingas att
återvända" står det . Med vilka medel? Ska
i något fall undantag beviljas? I så fall: vilka blir kriterierna?
Inga lätta frågor och inga givna
svar, men det kunde förtjäna en närmare diskussion.
Vilka är terrorister:
1. ANC?
Vidare har SD tillverkat en snygg valinfo-broschyr,
"Sverigedemokraterna - ett nationaldemokratiskt mittenparti".
Den innehåller mycket som är bra, men där sägs också
något mycket anmärkningsvärt: Sverigedemokraterna listar
ANC som en "terroristorganisation".
Vad blir logiken i detta?
Den svarta majoriteten i Sydafrika förnekades
elementära medborgerliga rättigheter - inga normala kanaler för
demokratisk påverkan stod öppna. Skulle de svarta i denna situation
inte ha moralisk rätt att göra uppror? Ett frånkännande
av deras rätt till en väpnad befrielsekamp blir detsamma som att
anse att de skulle finna sig i förtrycket och acceptera apartheid-systemet.
Eller hur?
2. PLO?
Också PLO klassar
Sverigedemokraterna som en "terroristisk" organisation.
Även om detta skulle
kunna sägas om PLO på 70-talet, så gäller det knappast
idag. Den terror som nu sker kring Jerusalem emanerar från Israel
och Hamas. I den utsträckning som PLO utövar förtryck och
våld, riktar det sig mot den egna palestinska befolkningen. Men det
är väl inte vad SD syftar på?
Tidigare bedrev PLO en väpnad
kamp, men då med samma moraliska rätt som ANC (se ovan) - deras
land hade ockuperats. SD tillerkänner oss svenskar rätten att
ha, och vid angrepp använda, ett militärt försvar. Då
måste den rätten tillkomma även andra folk.
För övrigt kan
terror utövas även från luften. Den skada som bomber från
flygplan vållar på människor är inte mindre än
den som vållas av självmordsbombare. I verkligheten är det
Israel som förfogat över den helt överlägsna eldkraften,
och landets ledare har aldrig tvekat använda den. Tag bara Beirut 1982,
tag massakrerna i flyktinglägren Sabra och Shatila! I praktiken är
det Israel som stått för minst 90% av våldet i området.
Sverigedemokraterna har
mycket att förtydliga.
Fri sjukvård
Riksdagen beslutade för inte länge
sedan om fri sjukvård för personer upp till 20 års ålder.
Resultaten av detta har nu kunnat märkas, som framgick av TV-nyheterna
den 29/8.
I Malmöområdet har antalet barn
bland patienterna ökat drastiskt, efter att det blivit gratis. Som
resultat av detta hinner sjukvårdspersonalen inte med, och andra blir
utan sjukvård. Till dem som får stå tillbaka blir gamla
och kroniskt sjuka.
De som här drabbas är alltså
svaga grupper, som knappast kan leverera några kraftiga politiska
protester.
TV-inslaget demonstrerade för övrigt
hur olika man kan tolka ett och samma skeende:
Sjukvårdspersonalen ansåg att det till stor del rörde sig om
en överkonsumtion, man sökte vård i onödan, innan man
ansträngt sig med egenvård i hemmet. När ett barn togs till
läkaren passade man på att be läkaren undersöka även
övriga barn i familjen (som tydligen ofta var stor).
Ansvarig sjukvårdspolitiker menade istället det rörde sig om eftersatta
behov, som tidigare ackumulerats. (Skulle det resonemanget stämma,
då kommer antalet läkarbesök från de avgiftsbefriade
framöver att avklinga med automatik.) Han såg alltså ingen
anledning att ompröva beslutet.
Fria mineraler
Ett annat intressant riksdagsbeslut var
den nya minerallagen, från början av 90-talet. Som framgick av
TV2:s "Reportrarna" i veckan är det fritt fram för utländska
bolag att muta in områden i Sverige för malmprospektering. Varken
staten eller markägaren får någon andel av vinsten från
malmbrytningen. Effekten i form av arbetstillfällen och skatteintäkter
är liten - kanske ger det till och med mindre än vad samhällets
service till de utländska företagen kostar.
I programmet betecknades den svenska politiken
som generös (känns uttrycket igen?) och en australiensare var
överväldigad: inget annat land i världen kunde erbjuda något
liknande.
Vem
kan man lita på?
Inför folkomröstningen om svenskt
EU-inträde var s-linjen att vi skulle lita på Mona Sahlin och
Ingvar Carlsson. De bedömde att inträde som klokt, och de ansåg
sig ha kunskaper och omdöme.
När Mona Sahlin i somras framträdde
i en stor intervju för ABF-tidningen "Fönstret" var
det - som tidningen framställde saken - fråga om "en ny
Mona".
Denna nya Mona betonade, att hon inte visste
allt och inte hade svar på allt. Därigenom - var väl tanken
- skulle hon framstå som mer vanlig, på samma nivå som
folk är mest. Just i kraft av sin okunnighet skulle hon nu förtjäna
människors förtroende.
Ska okunnighet bli en merit vid kandidering
till politiska uppdrag, då signalerar det kanske en hårdnande
konkurrens...
Naturligtvis kan ingen kan veta allt och
vi har alla våra begränsningar. Strävan måste ändå
vara att kunna så mycket som möjligt av väsentligheter -
i varje fall för den som ska vara med om att fatta viktiga beslut i
en fråga.
Mona-meny