Vecka 37/98

 


Medial självkritik

Hans Bergström, ledarskribent på DN, gjorde självkritik i det TV-samtal där han deltog i söndags. Han menade att massmedia/journalister och politiker/medborgare har olika roller. Media ska granska och kritisera, politiker/medborgare ska bygga upp och bära fram demokratin.

Nu har uppstått en obalans mellan media och politiker, sade Bergström. Media är för starka, de dominerar. Och de lyfter alltför ensidigt fram negativa aspekter, målar ut politiker som "några andra".

Bergström vill se mer av ansvarsfullt medborgarskap. En medborgare har inte bara rättigheter, utan även skyldigheter. Medborgare måste visa intresse för politiken. De måste vara beredda att inte bara rösta, utan även att ta politiska uppdrag.

Allt detta ligger ju väl i linje med Blågula Frågors uppfattning.

 


Bara prat?

Men var DN-redaktörens utläggning mer än bara prat? Hur agerar DN, inför medborgare som faktiskt tar sitt medborgerliga ansvar och försöker få politiska uppdrag?

Färska exempel har vi från Skåne, där Ian Wachtmeister skulle talat på torgmöten för Det Nya Partiet. I vanlig ordning har anarkister o.dyl mobiliserat. Vid ett tillfälle spottade Wachtmeister i ansiktet. Man har också skurit sönder däcken på hans bil. Allt har kunnat ske utan att polisen ingripit.

Och Dagens Nyheter - liksom andra massmedia - tiger!

 


Kulturprogram

Det Nya Partiet har för övrigt givit ut ett mycket läsvärt kulturpolitiskt program. Där sägs bland annat:

"Det nya partiet (d) anser, om utvecklingen av det 'mångkulturella samhället'

* att svensk kultur skall prioriteras på alla plan och att mer resurser sätts in på alla kulturella områden. Det betyder inte att vår kultur är bättre än andras utan att Sverige är den enda platsen på jorden där svenskar har en absolut rätt att utveckla sin kultur och identitet.

* att Sverige skall stimulera frivilliga möten med andra kulturer. Vi betonar särskilt friheten att välja, vilket även innefattar rätten att avstå, i motsats till de tvång som satsningen på det nya, 'mångkulturella samhället' i Sverige innebär. Berikande kulturmöten kan aldrig ske med tvång.

* att utvecklingen av ett mångkulturellt samhälle med världskulturambitioner skall stoppas. Ett sådant samhälle är inte förenligt med svenska folkets intressen. Vi lever redan i en mångkulturell värld av lokala kulturer, varav Sveriges är en. Men nu lånar staten pengar för att genomföra ett mångkulturellt samhälle i det lilla Sverige.

* att flyktingpolitiken förvandlats till en nybyggarpolitik med avsikt att skapa ett mångetniskt samhälle i Sverige. Detta tvingar svenska folket att i generationer framöver bekosta andra nationaliteters numerära expansion, uppehälle samt religiösa och kulturella utveckling inom Sveriges gränser. Detta är i praktiken första gången i världshistorien som en demokratiskt vald regering tvingar sitt eget folk att bekosta sin egen kolonisering!

* att transfereringar via skattemedel inte skall användas för att ge bidrag till att utländska kulturer utvecklas i vårt land. Om invandrare vill bedriva sina religioner och kulturer i Sverige har de full frihet att göra det på egen bekostnad så länge deras aktiviteter inte strider mot gängse svensk lagstiftning, moral och etik.

* att det planerade 'mångkulturella samhället' skall bli föremål för en offentlig, ingående utredning och debatt, följt av en folkomröstning. Folket måste få veta vad sådana mångkulturella koloniala samhällen innebär och har inneburit för alla urbefolkningar. Om detta må vi verkligen berätta!

Vi anser inte att en generation politiker har fått mandat att låta andra folkslag bilda egna nationer på svenskt territorium.

* att kulturpolitik inte får blandas ihop med flykting- och invandringspolitik såsom nu sker.