Det är något som inte stämmer.
Enligt den officiella retoriken är invandringen "berikande" för Sverige. Om detta verkligen stämmer, då borde rimligen de mest invandrartäta områdena jämfört med övriga landet framstå som öar av framgång och välstånd.
Men så är det ju inte. Dessa områden betecknas istället som "utsatta" och ämnet för diskussion är vilka särskilda satsningar som krävs, hur mycket pengar som måste pumpas in för att rycka upp dem. Längst har Juan Fonseca gått. Han vill ha en "ny Marshallplan", med massiva samhällsinsatser för integration.
Varför måste integration kosta pengar?
Blågula Frågor har många gånger ställt frågan varför svenskar flyr invandrartäta områden, och förvånat sig över det ringa intresset från media, invandringsforskning eller statliga utredare och fördjupa sig i detta.
Den 2/12 -98 hade dock DN ett reportage om Haninge, där detta åtminstone tangerades. Artikeln inleddes så här:
"Anneli Säwström och Jonny Pettersson flyttade till det prydliga HSB-området Valla i centrala Handen för ett år sedan. De kom från ett stökigt, ganska invandrartätt hyreshus på Dalarövägen och längtade efter lugn och ro:
- Ovanpå oss bodde en latinamerikansk familj som spelade hög musik sent på kvällarna, som gapade och skrek. Gick man upp och sa: 'ursäkta, mina barn måste sova' sa de bara 'vadårå'? Jag tror att det är sådant som folk blir irriterade på. Om jag bodde i ett annat land skulle jag vara mer angelägen om att passa in, säger Anneli Säwström."
Just detta är väl en reflexion som väldigt många svenskar gör, eftersom vi förutsätter att det för oss själva skulle vara självklart - om vi hamnade i en situation som flyktingar - att inte onödigtvis vara vårt värdfolk till besvär.
Mycket av invandrares integration ska inte behöva kosta pengar. Det går att komma långt, om bara de nyanlända väljer att inta rätt attityd.
Om svenskarna inte skräms iväg från invandrartäta områden behöver inte boendesegregeringen öka. Alla partier, politiker och myndigheter säger sig vilja motverka segregation. Varför sätter de då inte in åtgärder mot de faktorer som gör att svenskarna flyttar?
Och varför beviljar man ytterligare 30-40.000 PUT varje år?
I Dagens Nyheter den 5/12 uttalar sig både Helene Lööw, forskare, och Anna-Lena Lodenius, journalist och tyckare, om Sverigedemokraterna:
"Sverigedemokraterna är varken högerextremister, rasister eller fascister i traditionell bemärkelse. Det menar Helene Lööw, historiker och expert på svensk extremhöger.
- Sverigedemokraterna idag är inte samma parti som för åtta-tio år sedan. Många av dem som hade nasseanknytning har blivit uteslutna eller sidoställda. Numera avskyr nazisterna sverigedemokraterna och betraktar dem som förrädare, säger hon."
Lööws slutsats är att SD måste bemötas sakligt - dvs partiets politik och förslag ska kritiskt granskas (en politik som Lööw inte tror håller för en sådan granskning).
Lodenius är inte lika tydlig, men inte heller hon anser sig kunna säga att Sverigedemokraterna är fascister.
Annorlunda lät Yvonne Radestam, ny gruppledare för Miljöpartiet i Haninge, några dagar tidigare. För lokaltidningen "Mitt i Haninge" den 1/12 -98 uttalade hon sig:
"Miljöpartiets Yvonne Radestam är skoningslös.
- Sverigedemokraterna är ett nazistparti. De är inspirerade av Le Pens Nationella Fronten i Frankrike som också är ett nazistparti."
Vad ska Radestam säga nu då, efter både Lööws och Lodenius´ deklarationer?
Radestams uttalande sker på ett uppslag där hon poserar på bild tillsammans med företrädare andra partiet i Haninge - (s), (fp), (kd), (c) och (v). Gemensamt förklarar de sig vara överens om att "inte samarbeta" med sverigedemokraterna i kommunfullmäktige.
Då frågar man sig: vad innebär det, helt konkret, att "inte samarbeta"? Har Radestam & Co tänkt igenom det?
Antag att Sverigedemokraterna i fullmäktige lägger ett bra förslag i en angelägen fråga. Har de aktuella partierna då förbundit sig att rösta emot detta förslag, även om det ligger helt i linje med deras egna åsikter?
Är inte varje parti förpliktat att ta ställning till förslag utifrån sakliga grunder? Är inte varje parti förpliktat att försöka befrämja sin egen politik?
Men frågan är i vilken utsträckning som Miljöpartiet alls är en organisation att ta på allvar:
