Ett samtal till socialtjänsten sommaren 2006

Samtalet är givetvis maskerat och ändrat till oigenkännelighet. Ingen som ringer till socialtjänsten ska sedan behöva se samtalet återgett på Internet, vilket dessutom vore ett grovt brott enligt Sekretesslagen. Samtidigt måste vissa tendenser i synen på bidrag och det egna ansvaret som ofta framkommer när vi talar med klienter rapporteras till allmänheten. Om någon känner igen sig i detta är det på författarspråk en ren tillfällighet men ändå inte så konstigt eftersom socialtjänsten har flera liknande samtal varje dag.

---

En ung invandrartjej ringer upp, hon är rätt så kaxig och har "attityd". Hon är född 1985 i Iran och framför sitt ärende på följande sätt. Se samtalet:

- Hej, jag vill ha bidrag men vet inte hur man gör.

- OK, vad är det som gör att du ringer oss?

- Jo, min man har kommit till Sverige förra året och vi bor hos min mamma i vardagsrummet. Nu har vi hittat en lägenhet som vi ska hyra som kostar 5 000:- men vi har inga pengar. Jag jobbar timmar vid behov på ett äldreboende men får bara ut runt 5 000:- i månaden.

- Jaha, men hur ska ni kunna hyra en lägenhet om ni inte har pengar till hyran?

- Jag vet inte, det är därför jag ringer till er.

- Men vem ska betala er hyra, menar du?

- Det ska väl ni göra?

- Nja, riktigt så är det inte. Ni bor ju hemma hos din mamma nu och du är deltidsarbetslös eftersom du bara jobbar timmar vid behov. Om ni i den situationen väljer ett dyrare boende än det ni har kommer inte vi att bevilja något ekonomiskt bistånd, utan ni får ett avslag från oss.

- Vaddå, avslag? Så du menar att vi inte får några pengar?

- Ja, om ni väljer ett dyrare alternativ än det ni har nu trots att ni inte har inkomster som täcker kostnaderna får ni inga pengar från oss.

- Vaddå, så jag ska inte kunna flytta hemifrån menar du?

- Jodå, visst kan du flytta hemifrån när du har råd att göra det! Jag förstår att du vill flytta från mamma, men du kanske kan få fler timmar och högre lön så att ni får möjlighet att betala en högre hyra?

- Men hallå, du fattar inte! Det är ju nu vi har hittat en lägenhet och vi har inte pengar till hyran och vi tänker flytta in i nästa vecka!

- Men kära nån, vem ska betala hyran då?

- Jag hör ju att du inte fattar, det är ni som ska betala hyran! Vad är det med dig?

- Tyvärr, vi kommer inte att betala er hyra, så är det bara. Ni kan göra en ansökan om ni vill, men ni kommer att få ett avslag eftersom ni under pågående arbetslöshet valt att göra ert boende avsevärt mycket dyrare.

- Men hallå, seriöst, har du problem eller? Det låter på dig som om det är värsta grejen med en hyra på 5 000:-!

- Ja, om man inte har tillräckliga inkomster så är en hyra på 5 000:- "värsta grejen" för mig!

Här tryter hennes argument, och hon lägger tyvärr på luren. Jag hade gärna talat mera med henne.

---

Detta är ett exempel på den speciella människotyp som framodlats i vårt förlovade bidragsland, där alla officiellt sägs vilja försörja sig själva. Den här exempel-tjejen, och många med henne, tycks hur som helst ha missat poängen med självförsörjning. Enligt henne är det en självklarhet att man ska kunna hyra sig en lägenhet även om man inte har inkomster till det. Saknas inkomster ringer man bara till socialkontoret och så var det lilla problemet löst. Det är alltid någon annan som ska betala.

Jag vill poängtera att jag inte dömer tjejen i exemplet. Hon är en produkt av vårt svenska välfärdssamhälle där det anses som en självklarhet att de som arbetar betalar världens högsta skatter, delvis för att försörja dem som av olika anledningar inte arbetar. Vad ska hon tro? Hon tror förmodligen att hon fick landets mest bittra socialsekreterare i luren som bara talade om egna inkomster och att "ha råd" att flytta hemifrån.

För henne är det en självklarhet att kunna göra vad hon vill, oavsett egen inkomst. Och detta är något som hon och hennes föräldrar lärt sig i Sverige, vilket är den egentliga "värsta grejen". Ansvaret för detta vilar mycket tungt på våra politiker som utformat våra välfärdssystem och öppnat upp dem för alla som väljer att flytta hit, med evigt tal om att vi har råd att vara generösa.

Stockholm i september 2006
"Socialsekreteraren"