Ur inlägg i Sydsvenskan den 29/7 -00 av Sten Andersson, riksdagsledamot (m):
"Med viss regelbundenhet får undertecknad njuta av Sydsvenskans politiske redaktör Per T Ohlssons åsikter om min syn på Sveriges havererade flyktingpolitik...
Jag var ett hinder i samarbetet mellan folkpartiet och moderaterna beroende på min syn på ovan nämnda politik. Jag har nämligen skrivit på ett upprop tillsammans med ökända högerextremister."
"Vilka då?
Jag skrev runt juletid i fjol på ett upprop vars innehåll ingen demokrat kan ta avstånd från! Givetvis hade jag inte skrivit på något om jag känt till att bland undertecknarna fanns nazister, vilket förvisso Ohlsson inte heller påstått fanns.
Däremot, när Ohlsson skriver om högerextremister finns det skäl misstänka att hans bedömning av den kategorin skiljer sig från många medborgares. Alla som anser vår havererade unika flyktingpolitik för generös är högerextremister enligt Ohlsson. Det sista är inget att fälla tårar över, för i det sällskapet ingår en svensk folkmajoritet. Även övriga EU och industrivärlden, om man skall döma efter därstädes förd flyktingpolitik.
Dock bör det vara så att det är innehållet i ett upprop som är av betydelse. Jag tolkar ändå Ohlssons reaktion som att jag med mitt namn legitimerar reaktionära krafter. Då några frågor:
Om politiker och journalister skriver på ett upprop... - Demokratin måste erövras varje år - och, vilket har hänt, bland undertecknarna finns sk fd kommunister eller sådana som länge hyllat Lenin, Mao, Pol Pot och Stalin. Eller om politiker och journalister skriver på ett upprop - Barn skall känna trygghet - och det visar sig att bland undertecknarna finns någon pedofil. Legitimeras då kommunister och pedofiler?"
"Avseende uppropet som föranledde Ohlssons skriverier bör sägas att ingen av de tre tidningar som skrev om detsamma med en rad återgav innehållet. ...onekligen kommer läsarna i underläge då de inte får veta innehållet i något som journalister kraftigt kritiserat..."
