Insändare i Jyllands-Posten den 12/2 -06, av John Henriksson, författare:

ÖVERKÄNSLIGA TROENDE

Aldrig har så många varit så hypersensitiva över samma sak på samma gång över en så stor yta. Tolv teckningar har försatt de obligatoriska 1,3 miljarderna muslimer i ett tillstånd av djup kränkning och känsla av att vara sårad och förorättad - världens största blöjbarn är åter i färd med att gnälla och skrika sig fram till allas uppmärksamhet.

Den katolska kyrkan ville inte jorden skulle vara rund, och den ville inte heller att solen skulle vara centrum för vår galax. Inkvisitionen gjorde sitt för att ta livet av de som utmanade kyrkans dogmer och därmed dess makt. Men i väst har tiden för flera århundraden sedan sprungit ifrån religiösa dogmer som inte går hop med förståndet.

Människan kan nämligen använda metoder för att undersöka omvärlden, och om metoderna är riktiga, kan vi uppnå riktig kunskap om det som händer omkring oss. Det är varken användande av siffror eller karaokesång eller förmåga till gångtävling som skiljer oss från djuren - det är riktiga metoder.

Metod är den ultimativa utmaningen för dogmatiken, vilken kräver obetingad lydnad av en text som man tillskriver gudomligt värde, eller rättare sagt av textens uttolkare, prästerskapet.

Lider vi då av islamofobi i Västeuropa? Nej, personligen struntar jag fullständigt i om 10 000 muslimer ligger platt på magen och mumlar mot Mekka varje fredag, precis som det inte intresserar mig särskilt när danska kristna träffas i beskedligt antal till söndagsgudstjänsten i kyrkan.

Men när muslimer hävdar att de utsätts för hat, bottnar detta särskilt ur att den demonstrativa religiositet som islam uppenbart kräver av sina anhängare, verkar stötande i ett offentligt rum som är så sekulariserat som det danska.

När islams utövare i Danmark är så upptagna av sin religion i alla sammanhang i ett land som bara går i kyrkan vid dop, bröllop, begravning och julotta, kan man inte förtänka de irreligiösa danskarna att rycka på axlarna och vara ur stånd att ställa något emot den världsbild som ligger bakom den våldsamma fokuseringen på tron.

Vi ateister har naturligtvis ett ansvar för de religiösas trivsel, ingen tvivel om den saken, men man kan emellanåt bli våldsamt trött på deras larm.

Vi vet mycket väl att de religiösa dogmerna låser fast de troende i ett efterblivet utvecklingsstadium och att man därför inte kan vänta sig vuxna reaktionsmönster av dem, men någon gång emellanåt kunde man önska sig att andra vuxna inte lät sig styras av deras högröstade skrik och oväsen.

Muslimer och andra troende tar helt enkelt för stor plats i mediebilden.

Riktiga danskar orkar inte höra mer om Muhammed, vi är fullstoppade med medeltida trams om okränkbarhet och sårbarhet.

Det kränker dagligen mig och alla andra ateister att få det offentliga rummet fyllt med smörja som relaterar till en världsbild som ligger 500 år efter en aktuell förståelsehorisont i Danmark.

Kanske är tiden inne att ändra grundlagen, så att vi får bort det förnuftsstridiga skyddet av människors särskilda rätt att hävda att en teckning är en kränkning, eller att månen är en grön ost.

Frid vare med Muhammed, och Allah är givetvis mycket stor.

Men hans anhängare är obegripligt småttiga.