På Birger Schlaugs DN-Debatt-artikel den 30/4 -02 sände såväl Sverigedemokraternas ordförande Mikael Jansson som Blågula Frågors Anders Sundholm in svar. Inget svar togs in. Här återges Sundholms inlägg:
Om detta debattinlägg inte hade haft någon undertecknare hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat gissa att det var du Birger Schlaug som hade undertecknat det. Vad är det för demokratisk insikt du har begåvats med på äldre dar? Om du verkligen tycker så idag som du skriver i artikeln, då undrar jag när du blev den gode demokraten. När kom omvändelsen?
Om du hade skrivit denna artikel för tio år sedan och levt upp till intentionerna att våga ta debatt också med meningsmotståndare i invandringsfrågan, ja då hade förmodligen jag och Janne Milld varit kvar som aktiva miljöpartister. Då hade vi inte behövt bilda föreningen Blågula Frågor 1995.
För det var ju just den uteblivna debatten som vi saknade, inte minst i vårt eget parti, Miljöpartiet. När vi försökte få igång en verklig debatt i invandringsfrågan blev det för känsligt för dig och partiet, då krävde du uteslutning av mig. Du var huvudvittnet i uteslutningsprocessen och angav som skäl bland annat att det var besvärande för partiet att ha mig som medlem, när media ringde minst en gång i veckan och ville höra hur partiet skulle hantera "fallet Anders Sundholm".
Om du har de fina demokratiska ambitioner som du påstår i DN-artikeln, då borde du ställt dig i fronten och försvarat mina rättigheter att ha en avvikande åsikt gentemot partiet i invandringsfrågan. Du hukade, när du borde slagits för självklara demokratiska principer.
Samtidigt som du var drivande
i uteslutningen mot mig satt du och skrev på din bok " Svarta
oliver och gröna drömmar ". Där skrev du bland annat:
"Lögnen kan
få dystra politiska konsekvenser. Under många år fanns en
outtalad överenskommelse mellan journalister, politiker och tyckare att
inte säga sanningen om det framväxande mångkulturella samhället.
Vi, - jodå, jag tillhörde lögnarna - förnekande problemen,
fast vi alla såg dem. Vi satt på TV och förnekade att det
vid sidan av det positiva och nödvändiga också fanns svårigheter
och problem".
Dessa ord, Birger Schalug, är någonting oerhört. Du insåg problemen och erkänner att det fanns en outtalad överenskommelse att inte diskutera dem. I stället stämplade ni allt och alla som ville diskutera de problem som fanns som främlingsfientliga eller till och med rasistiska. Vilket hyckleri!
Vi som såg problemen tidigt och önskade en debatt i frågan, borde idag få en offentlig ursäkt från hela den politiska eliten, inklusive representanter från massmedia. Den uteblivna diskussionen om invandringspolitiken är ett av de mörkaste inslagen i svensk nutidshistoria. Hur kunde det gå så käpprätt åt helvete i mitt Sverige, som jag vuxit upp i och varit så stolt över.
Idag ser vi en situation som ingen försvarar och ingen är stolt över. Vi har fått vad många kallar invandrargetton och en omfattande brottslighet bland invandrare.
Många insåg faran med en alltför snabb och omfattande invandring till Sverige. Dessutom har den varit totalt kravlös och inte haft någon folklig förankring. Jag sade redan på 70-talet, då som aktiv i både Amnesty och Chilekommittén, att om vi ska ta emot flyktingar från nära och avlägsna länder då måste vi också för svenska folket visa att det är verkligt behövande människor som vi öppnar dörrarna för.
Så blev det inte.
Politiska flyktingar är en mycket liten minotitet bland de som kommit
till Sverige och de många riktigt hjälpbehövande finns fortfarande
kvar i misär i sina hemländer. Tänk vad mycket nytta svenska
pengar hade kunnat göra för fattiga människor runt om i världen
i stället för att plöja ner dem i en katastrofal massinvandring
till Sverige.
Anders Sundholm
