Janne Josefssons dolda kamera i valstugorna ledde till en utrensning av politiker, men bara partiellt. Det konstaterar Anders Sundholm i en DN-insändare den 28/9 -02:
"Hela det politiska etablissemanget och samtliga journalister i Sverige har upprörts av det som sades av lokalpolitiker inför dold kamera i valstugorna. I samtliga moderata valstugor uttalades icke godkända åsikter och i 16 av 17 socialdemokratiska yttrades liknande omdömen. Partiledningarna reagerade kraftfullt och krävde att de inblandade polikerna skulle avsäga sig alla sina uppdrag.
Tänk om 'Uppdrag granskning' hade besökt samtliga valstugor i landet, vad hade hänt då?
Skulle Sverige idag stått utan lokalpolitiker i hela landet? Vi hade endast haft kvar våra riksdagspolitiker, de som själva framställer sig som goda humanister och med en synerligen aktningsvärd människosyn. Men den stora frågan måste ändå vara hur det kommer sig att just Sverige har blivit det mest hycklande landet i Europa, ja, kanske i hela världen.
Varför har det blivit på det här sättet? Kanske har Janne Josefsson, reporter på 'Uppdrag granskning', själv givit svaret. Så här uttryckte han sig i tv-programmet 'På din sida' den 30 maj 1997:
'- Vi journalister har svikit någonting oerhört vad det gäller flyktingpolitiken. Det är ingen tvekan om det. Det är därför vi har dåligt förtroende.
- Vi har medvetet sagt "det här ska inte fram", vi har dolt sanningen. Vi har fått reda på information som vi inte har fört ut i TV, tidningar och radio. I det goda syftet att folk inte ska bli fientligt inställda mot invandrare.
- Yttrandefrihet är en chimär. Det handlar om stålar idag, va. Framförallt om pengar, kontakter. Det tillhör ju ovanligheterna att vanligt folk får komma till tals annat än i löjliga tävlingsprogram och Bingolotto och sånt där. Dom får ju inte vara med!
- Under dom 20 år som jag har jobbat har vi som journalister fått en otrolig makt, och den makten kan jag delvis vara rädd för själv. Vi kan alltså krossa och förgöra människor, vi kan peka ut vilka som ska betraktas som gangsters och vilka som ska betraktas som hjältar. Vi kan föra upp på dagordningen vad vi tycker är viktiga saker att debattera. Och viktigast av allt: vi kan föra bort det vi inte tycker är viktigt.
- Det var det vi gjorde med flyktingpolitiken, och folk kunde med egna ögon se saker som vi inte beskrev.'
Samtidigt satt miljöpartiets språkrör Birger Schlaug och skrev på sin bok 'Svarta oliver och gröna drömmar'. Där uttrycker han sig på följande sätt om hyckleriet i svensk samhällsdebatt:
'Lögnen kan få dystra politiska konsekvenser. Under många år fanns en outtalad överenskommelse mellan journalister, politiker och tyckare att inte säga sanningen om det framväxande mångkulturella samhället. Vi, - jodå, jag tillhörde lögnarna - förnekande problemen, fast vi alla såg dem. Vi satt på TV och förnekade att det vid sidan av det positiva och nödvändiga också fanns svårigheter och problem.'
Politikerna i valstugorna har nu offrats. Kvar på sina poster finns de journalister och rikspolitiker som bär ansvaret för det förgiftade samhällsklimatet i Sverige. Ja, sannerligen lever vi i en besynnerlig värld."
